Nej, det är ingen gayföreställning, Frank Wedekinds pjäs från slutet av 1800-talet omvandlad till musikal och en av de stora musikalsensationerna på Broadway häromåret. Men den handlar om unga människors kamplust och förvirring när vuxenvärlden håller dem nere: i skolan, i familjerna. Här finns hela paketet: bristande information om sexualitet, okunskap, oskyddad sex, tonårsgraviditeter och aborter, utstötning, sexuellt utnyttjande och misshandel inom familjen. Kombinationen mellan 1890-talsmiljö, nutida musik och undertryckt sexualitet fungerar (det runkas friskt på scenen, i grupp och mol allena, men aldrig utan skamkänslor – och nej, inte på riktigt). Och den högst åldersblandade publiken under föreställningen på Malmö Opera applåderade fram en glad ensemble efteråt.
Historien är enkel: ungdomar i en skolklass hålls nere av tyranniska lärare, både den som inte presterar till hundra procent och den som är rebellisk, men mycket duktig tvingas bort. Hemma har en del av dem det ganska bra medan andras familjer inte tolererar några avsteg och plågar dem. Men även de goda föräldrarna är fångar i konventionerna och gör barnen illa. Konsekvenserna är fruktansvärda: självmord, en misslyckad abort som leder till döden, uppfostringsanstalt för den rebelliske, undergång för flickor som kräver självständighet. Att dra paralleller till nutida hedersvåldsproblem är inte långsökt.
Och hur var det nu med killarnas kärlekshistoria? Jo, den ligger i andra akten, saknar all diskussion om att de skulle vara perversa eller göra fel, den är ett ljus in i ett nästan kompakt mörker. Och får den dittills varmaste applåden, särskilt från gymnasieungdomarna i ena delen av salongen. (En annan scen visar grupprunkande, våldsamma unga män på uppfostringsanstalten – här blir undertryckt sexualitet en del av förtrycket).
Malmö Opera spelar denna vecka de sista föreställningarna av Spring Awakening. Vakna och spring dit för att se den.