Inga Jerusalem-bilder på Världskulturmuseet

Under våren har fotografen Elisabeth Ohlson-Wallin varit i Jerusalem för att ta bilder som kommenterar citat i Bibel och Koran. Citaten handlar om texter som använts för att förfölja och förtrycka hbt-personer inom kristen, judisk och muslimsk religionsutövning. I arbetet har även bland annat Lars Gårdfeldt medverkat med texter och expertkunskap i hans egenskap som teolog.
Inför hennes resa till Jerusalem fick hon stöd av Världskulturmuseet i Göteborg vars slogan är att vara en ”arena för diskussion och reflektion där många och olika röster kommer till tals, där kontroversiella och konfliktfyllda ämnen tas upp.”
När Ohlson-Wallins arbete var klart i Jerusalem uppstod diskussion om hur utställningen skulle utformas och bland annat visades bilderna för en grupp företrädare för religiösa grupper.
Enligt Lars Gårdfeldt, som suttit med vid alla de möten som hållits, var referenspersonerna för muslimerna företrädare för Sveriges unga Muslimer, judarna genom två möten varav ett med Göteborgs rabbin och kristna genom representanter från Pingstkyrkan och Evangeliska Frikyrkan.
– Om man nu vill ha religiösa referensgrupper så menar jag att man inte kan fatta beslut utan att höra vad en troende muslimsk bög tycker, eller judisk flata, säger Lars Gårdfeldt. Att ett antal heterosexuella konservativa män skall vara referens tycker jag är konstigt.
Utställningsintendent Klas Grinell som QX når via telefon från New York menar även att man har haft andra referenser, inte minst inom den muslimska gruppen tack vare hans eget engagemang i en interkulturell dialoggrupp och det nära samarbetet som museet har i samband med firandet av fastebrytarfesten Eid Al-Fitr.
Han bekräftar att den kristna gruppen endast representerades av de två frikyrkorna men säger att man även haft andra samtal med ”representanter som finns inom Svenska kyrkan och anknutna grupper”. Det var dock endast vid de speciella möten som arrangerades som själva bilderna visades.
Lars Gårdfeldt förklarar för QX att Världskulturmuseet och Elisabeth Ohlson-Wallin kommit överens om att avbryta samarbetet. Detta efter att man från museet sida velat visa Ohlson-Wallins arbete i en diabildsvisning under en ”tät vecka” då företrädare för olika religiösa grupper kommenterade dem.
Ohlson-Wallins hade planerat att, som hon brukar, visa bilderna som bilder på en utställning.
– Undrar om man skulle säga till en konstnär som gör en olja att, ”visst kan vi ställa ut den men bara om du visar dem digitalt”, kommenterar Lars Gårdfeldt.
Klas Grinells bild av händelseutvecklingen ser annorlunda ut och han menar att man från museets sida var öppen för olika lösningar och var långt ifrån färdiga med formerna när brytningen uppstod. Om förslaget om diabilder säger han att de inte omedelbart förstod att det var en ”brännande fråga”.
– Men ni ville inte visa bilderna fristående utan att de samtidigt kommenterades?
– Vi vill låta de komma till tals som känner starkt för sin religiösa identitet men har svårt för det nakna i samband med det de uppfattar som helighet och samtidigt som de har engagemang för hbt-frågor, säger Grinell. Och det för att inte bidrar till ytterligare polarisering.

Lars Gårdfeldt menar att Världskulturmuseet svängt efter att radiojournalisten Cecilia Uddén och hans själv via debatt på sajten Newsmill uppmärksammat kontroversen medialt.
– Helt plötsligt kommer man med en ny story som jag aldrig hört talas om, säger han.
Det som retat upp Lars Gårdfeldt mest är att ledningen för Världskulturmuseet skall ha hävdat att man vill vara en ”safe place” för troende muslimer, judar och kristna.”
– Jag tycker att det är provocerande om man därmed inte kan visa bilder på religiöst förtryck utan att de som förtrycker skall vara närvarande, säger han och menar att hans egna erfarenheter som prästvigd i Svenska kyrkan gör det viktigt att det finns miljöer där just religiöst förtryck kan diskuteras. Här, menar han, har ett statligt museum ett stort ansvar.
– Och just i Göteborg har religiösa farbröder med makt fått bestämma alldeles för mycket, lägger han till. Här har vi få statliga institutioner och kan bara förlita oss på Världskulturmuseet.
Klas Grinell beklagar den låsning som skett redan innan man fattat ett formellt beslut om hur man till slut ville hantera Ohlson-Wallins bilder.
– Har du någon förståelse för deras reaktion?
– Det beror på hur man ser det. De är ju aktivister för sin specifika gren där de har ett slags uppdrag att driva sina frågor, svarar Grinell. Vi har flera rättigheter att ta hänsyn till och behöver hitta nyanser.
Han understryker att museet är engagerat i HBT-festivalen och haft en rad andra hbtq-arrangemang i sina lokaler.
Har du förståelse för att Elisabeth Ohlson-Wallin som konstnär reagerar som hon gör?
– Jo, svarar Grinell. Vi är ju inte ett konstmuseum utan använder konst för att föra diskussioner. Där blir konst en del i ett sammanhang vilket vi har försökt förklara. Vi är en ovanlig arena för en konstnär och där har det uppstått missförstånd som är olyckliga vare sig det beror på otydlighet från oss eller att det inte tagits fasta på vad vi har sagt.
Gårdfeldt berättar för QX att det finns flera museer som visat intresse för utställningen.
– Det kommer inte att saknas utställningslokaler, säger han.