När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina hamnade konstnären Pavel Matveyev i ett tillstånd av chock. Han beskriver hur det under ett år var svårt att skapa. Allt han gjorde som konstnär kändes fel.
Så småningom hittade han ett sätt att uttrycka sig: genom kärleksbrev.
– Jag insåg att det enda jag kunde göra var att skriva kärleksbrev till män som jag hade haft känslor för, varit intresserad av eller haft ett samtal med.
En relation med en ukrainsk man blev en viktig utgångspunkt. Att vara nära någon vars hemland attackerades av landet där han själv var född väckte ett behov av att sätta ord på känslorna.

Pavel, som har sin bakgrund inom fotografi, har levt utanför Ryssland i omkring tjugo år och är i dag verksam i Skåne. Som homosexuell lever han i exil. Att öppet läsa kärleksbrev till män får också en politisk laddning.
– Det jag gör här är inte möjligt där. Om jag skulle skriva ett kärleksbrev till en annan man och läsa det offentligt skulle det kunna leda till ett brottmål.

Breven har tidigare framförts på ryska och engelska, bland annat på HBTQ-bokhandeln Page 28 i Malmö. Under sommaren bearbetade Pavel materialet till en monolog. Nu får texten liv på svenska genom den danske skådespelaren Morten Løvstrøm Olsen.
– Första gången jag läste den tyckte jag att den var ganska fragmenterad. Den är så tät i sina bilder. Men den har något väldigt brutalt och poetiskt på samma gång, säger Morten.
Även han är homosexuell och känner igen delar av Pavels berättelse, trots att deras uppväxtvillkor har varit mycket olika. Själv lämnade han en liten dansk by för Köpenhamn när han var 18, och flyttade senare till Stockholm.
– Resan har på något sätt varit densamma, även om Pavels har varit mer extrem än min.
Arbetet har också gjort situationen för homosexuella i Ryssland mer personlig för honom.
– När jag träffar Pavel och läser hans texter kommer jag närmare det livet. Att få gestalta det för en svensk publik känns både härligt och viktigt. Man kan leva i en bubbla här hemma, men någon annanstans i världen ser verkligheten helt annorlunda ut.

I monologen har Pavel tagit bort namnen. Kvar finns ett ”du”, men personen bakom tilltalet skiftar. Det kan vara en tidigare kärlek, någon som inte längre lever eller en förälder. Också minnet av en man på en buss i Moskva, när Pavel var tolv år och började förstå att han var annorlunda, får plats.
Han vill däremot inte beskriva projektet som terapi.
– Det handlar om att se mig själv i olika relationer och förhoppningsvis låta andra känna igen sig. Kanske också om att släppa taget om den version av mig som fanns i en viss relation.

Att överlåta orden till Morten har varit en lättnad. När Pavel själv läst breven har det varit utsatt: verkliga känslor, riktade till verkliga människor, inför en publik.
– Morten har ett annat språk, en annan röst och en annan kropp. När jag hörde honom kändes det som att verket fick ett nytt liv.

Om han fick välja en enda person som skulle sitta i publiken skulle det vara hans nuvarande partner.
– Han är en viktig del av mitt liv. En stabil plats att stå på när allt annat är turbulent.
Och publiken hoppas Pavel ska bli berörd av både humorn och smärtan, och ge sina egna relationer utrymme.
– Alla de relationer vi har behöver få plats. Få bli en del av oss.

Brisen skyddar honom med sin magi. Tio brev om kärlek framförs som en gestaltad läsning i kväll på den 22 oktober klockan 19 på Polisteatern på Kungsholmen i Stockholm. Läsningen är cirka 40 minuter lång.