Retrospektiven visades först på Fabriken Bästekille på Österlen i våras. Nu visas den på Kulturhuset i Stockholm till och med den 8 november, innan den går vidare till Kristinehamn.
Där får utställningen en särskild koppling till museets historia. År 1999 visades Elisabeth Ohlsons omdebatterade bildserie Ecce Homo som den allra första utställningen i den panncentral som i dag rymmer konstmuseet. Verken ur serien återvänder där de är en del av retrospektiven.
Utställningen innehåller också Ohlsons sista projekt, DÖDEN. Under flera år fotograferade hon människor i livets slutskede och deras anhöriga. Efter att själv ha fått en cancerdiagnos bestämde hon sig för att även ta med ett självporträtt i serien. En av de sista bilderna tog hon med självutlösare, kort före sin död. Bilder som är både nära, känsliga, drabbande och vackra.
Utöver fotografier visas även privata föremål som kameror, negativ och några av de hotbrev hon fick ta emot. En film om Ohlsons konstnärsskap och tankar efter cancerbeskedet ingår också i utställningen.
– Ju mer tiden går sedan Elisabeth lämnade oss och ju mer vi arbetar med hennes bilder, desto fastare blir jag i övertygelsen om att hon var före sin tid, säger Minna Strömberg Wallin i ett pressmeddelande. Strömberg Wallin var under en tid gift med Ohlson och arbetade vidare med henne som formgivare och producent.
Utställningen sammanfaller med Kristinehamns konstmuseums 30-årsjubileum. I samband med retrospektiven har också en bok om Ohlsons liv och konstnärskap tagits fram. Den är formgiven av Strömberg Wallin och kommer att säljas på museet.
