Trots att delar av Växjös Pride Art Walk utsattes för skadegörelse under Prideveckan som avslutades i fredags, så väljer de nu att förlänga konstvandringen. Utmed en sträcka på ca 2 km har konstnärer bidragit.
– Konsten ger möjlighet till fördjupning genom personliga berättelser och reflektioner. Det är ett språk som kan vara abstrakt, poetiskt och direkt. I den här utställning står konstverken i dialog med naturrummet, vilket ger ytterligare dimensioner. säger Markus Emilsson utställningsansvarig och själv glaskonstnär som bidragit med två installationer.

I dessa corona-tider, då resandet inom Sverige inte rekommenderas, så passar vi på att visa några av de verk som går att se på utställningen. Två med QR-koder som du kan scanna av – eller klicka på bilden av koden – så kommer du till de videoverk som de som går rundan kan scanna och sätta sig i den vackra naturen och se/lyssna till.
– Det är intressant att se hur ett konstrum som normalt skulle beskrivas som avlägset och otillgängligt nu i Coronatider plötsligt har en förenande dragningskraft och delvis kan beskrivas som tillgänglighetsskapande. I pandemins fotspår föds nya möjligheter kring hur man kan jobba med utställningar men även kring vilken målgrupp som attraheras och nås. säger Markus om det nytänk som krävts och som gjort att konstutställningen fått flytta ut i naturen.

Natten till torsdag utsattes Pride Art Walk för skadegörelse. Sympatisörer till naziströrelsen NMR satte sina klistermärken över texterna till de olika verken och tog bort markeringar som satts upp för att hitta vägen mellan de olika verken.
– Det är naturligtvis obehagligt att NMR nödvändigtvis vill göra sig påmind, säger Markus Emilsson till QX, men berättar att allt återställdes på morgonen och han konstaterar att även andra arrangörer som rör sig idet offentliga får liknande problem och måste återställa sådant som klåfingriga vill sabotera.
– Det är sånt man får hacka i sig helt enkelt, säger han och berättar samtidigt att det under veckan varit många besökare som hjälpt till att hålla konstrundan fin och anmält när något skadats.
– Det är viktigt att komma ihåg alla de många som visat stor omtanke om projektet, säger han.

Mirror of Many Me

Markus Emilsson fick ett alla hjärtans-kort av en kille han dejtade för en tid sedan: ”Du en blandning av: Ekorre, Nick Nolte, masaikrigare, alv, påfågel, valp, eldsprutande mara! Känguru, godis, galla. Audry Hepburn, Ola Lindholm, Ethan Hawke, Dame Edna.
Ur detta och tankarna som följde kom verket ”Mirror of Many Me” till 2015.

 

Closer

Markus Emilssons andra verk under konstvandringen är glasinstallationen ”Closer” som han skapat i år. ”Ett möte, en sammankomst, en drabbning. Hur finns vi för varandra och hur ansvarar vi för gemenskap”, skriver han i en presentation av installationen och avslutar: ”Jag tänker på Closer som styrkeobjekt. Påminnelser om att vi behöver varandra för att utföra livets dans. Svajigt, organiskt och i rörelse

Closer, installation 2020 vid Pride Art Walk i Växjö

På sin vandring genom den småländska naturen runt Växjö kan deltagarna stanna upp, sätta sig ner, med sin mobil scanna en QR-kod och se och lyssna till videoverk.

Stolt faster

Ett av dem är en av intervjuerna i samband med Anna Nordströms fotoprojekt ”Stolt Nära” från 2019: ”Stolt faster”. I skogen bilden på stolta faster och de högklackade pumps som hennes brorson numera stolt kan bära.

Här är videon, men innan du börjar titta, ta din telefon ut i naturen och sätt dig på en stubbe och lyssna till den fina berättelsen från den stolta fastern!

Family

Utmed Pride Art Walk så passeras en gran, dekorerad med kulor, glittrig topp och fullt med paket under. Hanna Hansdotter har velat ställa frågan om vilka som räknas till en familj och hur familjebegreppet därmed formas och skriver i presentationen av verket: ”Familj handlar om inkludering men kanske framförallt om exkludering. Familj är inte vuxna och barn, det är inte om blodsband. Familj är värderingar om hur vi tillåter, möjliggör och aktivt arbetar för att individer ska ges en plats som medlem.” Julen, skriver hon är den högtid som tydliggör normstrukturerna: ”Vilka är välkomna att delta i familjehögtiden på julaftonen? Vilka efterfrågas i den tre dagar långa jul-isolationen i hemmet? De närmsta, den inre kretsen, familjen eller barndomskompisen, den nya kollegan eller grannen som du gillar? Det där med jul framstår som heligt ur flera perspektiv på många håll…holy fucking family och god jul.

Biest

I den experimentella videon Biest, från 2015 har Anthony Clair Wagner undersökt längtan och tillhörighet. ” Som transperson är det svårt. Det är lätt att känna sig utanför, annorlunda, icke-binär, icke-mänskligt, abnorm och även monstruös. Efter som den egna identiteten tydligt skiljer sig från ”vanliga” människors så kan du inte springa ifrån det. Du behöver omfamna, acceptera, bli ett med ditt inre monster för att må bra och klara dig.”
I Biest möter vi det inre monstret som en positiv kraft som kan utvecklas! Så extra fint att då sitta just ute i skogen för att ta emot videoverkets berättelse och känsla.

Så spännande projekt! Och så fantastiskt att det, trots ondsinta försök att förstöra, har blivit så uppskattat att de nu får förlängas. Så surt att vi andra inte kan åka till Växjö, men en så fantastisk inspiration för kommande Pride-festivaler att ta vid och förlänga denna konstnärliga pride-vandring över vårt lands alla stockar och stenar!