Den 16 juni säljs en till synes rätt anspråkslös tavla av en av Sveriges genom tiderna största konstnärer Isaac Grünewald (1889-1946) på auktionshuset Bukowskis. Den föreställer en naken yngling som står tillsammans med en häst, ett motiv som kan tyckas rätt oskyldigt men som också kan tolkas som en symbol för Grünewalds homoerotiska fantasier. Detta enligt Isaacs barnbarn Bernhard Grünewald som i många år studerat Grünewalds konst och liv.

– Man kan ju undra varför mannen på bilden annars står och kråmar sig på det där sättet… Isaac har gjort minst ett 20-tal bilder med manlig homoerotisk laddning, men alltid invävt i det tillåtna, finkulturella bildspråket. Aldrig öppen pornografi och naturligtvis aldrig en ståkuk, säger Bernhard Grünewald, som byggde upp en katalog med ett par tusen av farfaderns konstverk under arbetet med sin bok Orientalen där han granskade hur Grünewald, som var jude, har framställts i medierna sedan hans debututställning 1909.

Bernhard berättar om en annan enligt honom starkt homoerotisk bild, Två ynglingar från 1914, där en man står mellan fötterna på en annan som sitter på marken.

– Båda är helnakna och den stående har kuken rakt framför ansiktet på den sittande, som ju bara behöver luta sig fram för att sätta i gång och suga av den andre. Märkligt nog har den sittande mannen tecknats med samma drag som en porträtteckning Isaac gjorde vid samma tid av sin gode vän, författaren och sedermera Nobel-pristagaren Pär Lagerkvist. Som jag ser det vittnar motivet om att de båda avantgardisterna Isaac och Pär, då 24 och 22 år gamla, en dag bestämde sig för att pröva bögsex. Och jag tolkar Lagerkvists mest kända dikt Ångest, just från 1914, som att diktaren fick lite panik av det här experimentet. Man kan ju undra vad diktraden ”Nu styvnar löddrig sky i nattens grova hand” annars handlar om. ”Natten”, är det svarthårige Isaac det? Det finns en ganska tjock bunt med brev mellan dessa båda herrar från den här tiden, och Pär Lagerkvist gav i samma veva även ut en skrift om att litteraturen borde inspireras av konsten. Han lät Isaac illustrera omslaget med bilden av en naken, sensuell och muskulös man som klämmer sig själv på skinkan. De båda herrarna sågs sedan inte på 30 år, såvitt vi vet.

Isaac Grünewalds tavla Man med häst har ett utropspris pop 30 000-40 000 kronor när den på tisdag säljs på Bukowskis.
Kan du berätta något mer om den specifika tavla, ”Man med häst”, som klubbas på Bukowskis nu på tisdag?

– Jag ser den som en ganska enkel, intern skiss och inte avsedd för publiken. Den i övrigt slanke unge mannen på bilden har liksom alla nakna män som Isaac avbildat rejält muskulösa lår; det verkar vara en fetisch han hade. Det är exemplevis uppenbart om man tittar upp på hans 160 kvadratmeter stora takmålning i GrünewaldsalenKonserthuset. Den är full av nakna män med svällande lår och små, fasta rumpor, klassiskt omslingrade runt bredhöftade kvinnor med schyssta lökar .

– Men vi kommer förmodligen aldrig få veta ifall frånvaron av rena samlagsmotiv och oförblommerad pornografi med erigerade kukar i Isaacs bildvärld beror på att han faktiskt höll sig innanför den gränsen eller om sådana bilder städades undan på 40-talet, endera av min farmor Märta som skapade ett museum av hans livsverk, eller, efter hennes och Isaacs gemensamma död i en flygkrasch 1946, kanske av min farbror Iván som var Isaacs son med första hustrun, min bonusfarmor, Sigrid. Iván som tog över alltsammans var allmänt pryd av sig till skillnad från föräldrarna.

Är det klarlagt att din farfar Isaac Grünewald faktiskt var bisexuell? Han var väl hur som helst inte öppen med detta?

– Homosexuella handlingar var ju kriminellt under så gott som hela hans liv. Först 1944 legaliserades det så att den som blev påkommen ”bara” blev tvångsvårdad på mentalsjukhus. Så sånt här skötte man diskret, eller i varje fall så att det alltid fanns ett kulturellt alibi att förklara bort det med, även om vi i dag kan tycka att det var väldigt uppenbart i Isaacs umgängeskretsar, däribland paret Nils Dardel och Rolf de Maré,  Karl Gerhard,  Per Krohg och Gösta Adrian Nilsson. I dag förknippas ofta den kanske bögigaste stilen med 20-talet och dandy-idealet, men allt det ser man hos Isaac ett decennium tidigare, till exempel när han introducerade jazzen i Stockholm i stumfilmen ”Är dansen på förfall?” 1915. Med jazz menade man på den tiden de syndiga amerikanska danserna och de kunde man ju se även på stumfilm. Filmen går numera att se på Youtube under titeln ”Decadent dancing”.

Detalj ur Isaac Grünewalds akvarell Två ynglingar från 1914.
Så du är alltså rätt säker på att Isaac Grünewald var bisexuell?

– Jag har i alla fall inte hittat några andra förklaringar. Hans motto var ju att konsten skulle vara en fest. Och det gällde av allt att döma även livet.

Var homosexualitet mer accepterat i konstnärskretsar än i övriga samhället?

– I alla fall i vissa konstnärskretsar. Men vi vet ju inte så mycket. Det här skrivs det ju bara om när det handlar om dem vars bi- eller homosexualitet var eller har gjorts till en central del av konstnärsmyten. Jag gjorde en hel utställning om homoerotiska motiv i Isaac Grünewalds konst på Göteborgs stadsmuseum 2016. Ändå har jag fortfarande inte sett en enda kulturskribent nämna ett ord om det här, efter utställningens omedelbara recensioner.

Har du fått någon kritik för din homoerotiska tolkning av Isaac Grünewalds konst?

– Några har väl varit skeptiska och vill ha mera bevis, som med allt annat. Annars behandlas ämnet mest med ”the silent treatment”En vanlig inställning jag möter hos kulturpubliken är att de tror att de vet allt som är värt att veta om min farfar och att de vill fortsätta med det. Nu är jag själv inte bara en äkta Grünewald utan även bög, så jag tycker det är viktigt att belysa det här mörkade kapitlet i svensk kulturhistoria. Om det är en Isaac Grünewald-målning som allmänheten har sett så är det Det sjungande trädet från 1915. Men hur många har insett att den är en skildring av Stockholms populäraste ”gay cruising area”, Berzelii Park utanför Berns salonger?