Madeleine Pyks museum har öppnat

Madeleine Pyk, en av Sveriges mest uppskattade levande konstnärer, har under större delen av sitt liv bott på Österlen om somrarna. Sedan 1980 är det Skillinge som är hennes och livspartnern Kri Bohms bas. I sommar har den lilla fiskebyn, som är ett populärt turistmål, fått en ny attraktion – Musée M.Pyk. När QX gjorde ett besök passade vi på att ta ett litet snack med den pigga 87-åringen.

Hur kom du på idén att bygga ett museum?
– Jag har ju ingen familj, förutom min bror, och vill gärna att mina målningar ska ha någonstans att bo, så jag tyckte det skulle vara skojigt att fixa till något sånt här innan jag dör.

Blev det som du hade tänkt dig?
– Det blev över förväntan! Jag har ritat huset tillsammans med en arkitekt, och visste precis hur jag ville ha det med stora fria väggar. Det var väldigt roligt att se det växa fram, jag var här nästan varje dag. Ett underbart ungt gäng härifrån byn byggde, och de är också oerhört stolta, de har ju inte byggt så här stora hus förut.

Madeleine Pyk har själv bekostat det moderna och stilrena huset som stod färdigt i höstas.

– Då hade vi en stor fest för alla som varit med och byggt huset, det var kul. Jag bestämmer vad som ska hänga  på väggarna, men det är min vän och gallerist sedan 12 år, Henning Hummerdal från Hedenius konsthandel, som sköter allt det praktiska. Han är så snabb; det tar tio minuter för honom att spika upp en ny hängning! Henning gör allt utom att måla.

I påskas öppnade den första utställningen på Musée M.Pyk – målningar av ugglor, ett av Madeleines favoritdjur. I sommar visas utställningen”Dagdrömmar” som består av 50 gouacher som Madeleine målade efter att henne storasyster Ami gick bort förra året.

– De är ett slags sorgearbete, men inte sorgearbete på ett deprimerande vis, för sånt vill jag inte måla.

Madeleine Pyk går upp tio minuter i fem varje morgon och går en runda med hunden innan hon ställer sig i sin ateljé och målar fram till klockan 11. Sedan går hon för det mesta ner till sitt museum en stund.

– I dag kunde jag nästan inte sluta måla! Jag låter dagens stämning bestämma vad det blir för motiv och färger; det kan vara en gul, röd, blå, grön eller grå dag… Grått kan man måla alla färger på, men med blått får man vara mer försiktig. Molniga dagar som denna målar jag gärna i gult, men ljusa sommardagar blir det ofta grått. Hela livet bygger ju på motsättningar…

Det mesta i muséet är till salu, men det finns även en renodlad museiavdelning med äldre verk av Madeleine. Där finns också lite verk av andra konstnärer som Madeleine köpt, och om det blir som hon vill kommer museet att gästas av diverse konstnärsvänner framöver.

– Jag har lite planer på att få goda vänner, som Marie-Louise Ekman, som gästutställare. Bara konstnärer som jag själv gillar, men det behöver ju inte vara Picasso precis.

Vintrarna har Madeleine och Kri under många år tillbringat i Nice eller Stockholm, men numera i Ystad bara några mil från Skillinge.

– Aldrig mer Stockholm! De har dödat Slussen som jag målat så många gånger, Slussen blöder… Jag bodde precis ovanför, det var min värld. Ystad är vacker stad; där finns caféer i varenda hörn men inga höghus.