Jefta van Dinthers nya dansverk On Earth I’m Done: Mountains fick premiär på Dansens Hus nya scen Elverket på onsdagskvällen. Ett soloverk med Freddy Houndekindo på premiärkvällen och fredag och på torsdag liksom lördag med Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska.

På en öppen scen där golvet ser ut som ett kargt landskap med ett starkt ljus som till en dov pumpande musik av David Kiers rör sig rytmiskt reser sig dansaren och lyfter en röd stav, kämpar med den, sjunger och blåser i den som en slags didgeridoo. Rörelserna till den höga musiken (det delas ut öronproppar för de känsliga) frammanar en känsla av naturkraft. Kroppens i alla delar används för att uttrycka frustration men också kraft, kanske ett motstånd. Houndekindos framförande är imponerande.

När armar och händer rör sig nästan nonchalant kontrollerat och kanske som mest när dansaren i ett parti som instängd i sin dräkt, påminner om en bondage-scen , så blir det gastkramande.

Golvet, som visar sig bestå av ett långt tygstycke rör sig upp mot taket, eller himlen, från den jord van Dinther är färdig med. Under den 70 minuter långa föreställningen rör sig tyget upp sakta, i ett parti följer dansaren med och hänger böjd innan en ny kraft verkar ge energi att formulera besvikelsen över den tid där allt är artificiellt, förhandlat, köpt, vaccinerat och manipulerat och är så lång från den natur vi längtar till. I slutet följer golvet med upp och formas till ett berg. I sången hörs att kärlek uppstår när vi ser varandra.

Just sången och ljuden förstärker dansen under stor del av kvällen, men när det som framförs har betydelse och det är näst intill omöjligt att höra texten blir det problematiskt. Från att ögat är det som tar in känslan gör svårigheten att höra vad som framförs att fokus förflyttas och tappas. Tekniska problem med mikrofonen under premiärkvällen kan vara förklaringen.

I detta nya verk finns transportsträckor som bryter förtrollningen och leder till tappad intensitet. När Jefta van Dinthers verkligen skapar dans in i detalj är det mäktigt och så starkt. Då griper det tag och når den fokus på känsla dit just danskonsten, när den är som bäst, kan nå.

On Earth I’m Done: Mountain är den första av två verk. I vår kommer On Earth I’m Done: Island, med 13 av Cullbergbalettens dansare, där han är associeras koreograf. Missa inte möjligheten att nu helgen se det första av denna ”diptyk” från en av landets mest spännande koreografer.