Det var den 5 oktober 2012 som tidsskriften Tiden publicerade konstnärens fotografi, där kungen och hans vänner äter av en stor bananpizza, som ligger på en naken Camilla Henemark. Drottning Silvia sitter på knä och skrubbar bort ett hakkors från golvet.
– Jag vill också be Camilla om ursäkt, för hon har inte samma makt som Silvia. Hon är i en annan position. Eftersom jag har väntat ett år med att publicera bilden borde jag talat om det för henne innan. Men jag var väl rädd att hon inte skulle gilla det. Hon är kanske ledsen, även om hon inte säger det. Jag gillar Camilla och ska rösta på henne på lördag.

Vilket är budskapet med bilden?
– Genom satir och humor vill jag belysa den patriarkala maktstruktur som finns i hovet. Man får inte heller gifta sig med vem som helst där. Jag fick idén efter boken Den motvillige monarken och en dokumentär om Silvias pappas engagemang i nazistpartiet.

Elisabeth Ohlson-Wallin i sin studio vid årets presskonferens

Verket heter Kungamiddagen – om detta må vi berätta. Boken Om detta må vi berätta, läste man i skolan för att lära sig mer om judarnas situation under andra världskriget.

Vad har Silvia med hans engagemang att göra?
– Silvia skurar ju bort märket. Det är inte som många tror att hon ska ta ansvar för det, utan snarare att hon har fått göra det ändå. Jag har ju inte satt några nazistmärken på henne. Det är sorgligt att Silvia anmäler tidningarna som publicerat bilden till Pressens opinionsnämnd. Det här verket är en fis i rymden, jämfört med Hey Baberiba.


Elisabeth Ohlson-Wallin i sin studio vid årets presskonferens

Hur skulle du reagerat om du var med på en liknande bild?
– Det skulle säkert vara jobbigt. Men personer med makt får tåla det. Så jag välkomnar ett sådant verk.

Under konferensen sa du att det finns krafter där ute som enkelt kan förstöra ens liv och karriär. Hur menar du?
– Det finns uppdragsgivare som inte kommer att arbeta med mig mer. Många säger till mig att jag inte borde gett mig på de som redan ligger ner. Men hovet ligger inte ner. Det är fattiga, narkomaner och hemlösa som gör.

Elisabeth höll konferensen för att hon har tyckt att den senaste tiden varit mycket påfrestande.
– Att stöka med hovet, är värre än att stöka med Jesus. Kungen och drottningen är det många som försvarar. Jag visste redan innan att man inte går ostraffat förbi om man gör en sådan här grej. Men att det skulle bli så här stort, kunde jag inte ana.

Elisabeth har fått många hot och hatbrev sedan publiceringen.

– De refererar ofta till min läggning och att jag är kvinna. Kallat mig böghora, eller sagt att jag inte har något kön. Som lesbisk och kvinna får man ofta stå ut med mer. Han som skrev Den ovillige monarken har sagt att han inte fått något av det som jag fått.

Är inte det toppen med så mycket publicitet?
– Jag är förbannat trött på att man tror att jag gör det här för pengarna. Som konstnär tjänar man inga pengar. Jag vill inte heller att Silvia eller Camilla ska vara ledsna. Silvia måste förstå att konsten är viktig och behövs. Det handlar om demokrati, yttrande- och pressfrihet. Men jag vill be henne som privatperson om ursäkt. Jag förstår att hon har blivit ledsen. Men jag ångrar absolut inte mitt verk.

Vad blir det härnäst?
– Det blir en dokumentärutställning om Sverige. Jag ska skildra de som har det svårt, jag brinner för dem. Det ska bli skönt att slippa all medieuppmärksamhet.