Folk bokar en resa till Kreta och plötsligt inser man att man inte kan åka hem när man vill. Det finns ingen att skylla på, bara en vulkan. Det här har fått henne fundera på hur vi människor förhåller oss till allt.
– Vi vet inte var vi är eller vart vi ska. Det enda vi vet är att vi kommer att dö. Det är märkligt att inte alla ligger och skriker och håller sig i gräset. Det är ju inte något nytt att vi inte kommer hem när vi ska, men när något sådant här händer ringer vi seismologen Reynir Bödvarsson, han islänningen på Uppsala Universitet, och han blir vår profet. Men vad ska han säga?
Hur känns det att släppa ett nytt knippe sånger?
– Jag skäms lite, och det kan jag inte rå för. Det är något som ligger i bakgrunden, att jag gör mig märkvärdig igen. Nu när vi repeterar så har jag lärt mig att säga till musikerna att jag är nöjd, och att de är suveräna musiker som lär sig alla mina låtar även om jag ser ut som ett åskväder. Det är skam och inte dom det är fel på. Men det är en bra platta, det är roligt att säga det!
Vad händer i ikväll?
– Vi är ju två flator som släpper varsin skiva, så det blir en hejdundrande baluns när Eva Borgström och jag spelar på Musikens Hus i Göteborg. Det blir en garanterat icke heteronormativ musikstund.
Var kommer man kunna se dig i sommar?
– Jag ska faktiskt vara lite ledig och skriva prosa, men jag kommer spela i Västervik och på några mindre festivaler.