James och Tylers tårdrypande kärlekssaga visas under Helsingfors Pride

James och Tylers tårdrypande kärlekssaga visas under Helsingfors Pride

Verkligheten visar sig dock vara både hård och dyr och pojkarna tvingas bo på gatan tillsammans med andra hemlösa queer-ungdomar som blivit utkastade av sina familjer. QX har träffat regissören Susanna Helke som fick idén till filmen då hon själv bodde i San Fransisco med sin flickvän.
– Vi bodde själva precis vid Castro, San Fransiscos gaykvarter och varje dag kunde jag se trötta, smutsiga ungdomar som satt med sina pappkyltar och tiggde pengar, berättar hon.
– Jag hade också läst en undersökning som sa att 20-40 procent av de hemlösa i Amerikas större städer säger sig tillhöra en sexuell minoritet och jag började intressera mig för varför det är såhär.

I filmen berättar James om hur han tvingats bort från sina värdekonservativa föräldrar som inte accepterar att han har en pojkvän och vi får ta del av den kalla, råa värd som de hamnar i. Samtidigt är berättelsen en stark kärlekssaga. James får erbjudandet att flytta hem igen men tar inte emot det eftersom kravet är att hans älskade Tyler inte får komma med.
– En positiv sak med berättelsen är att James vägrar be om ursäkt för vem han är, säger Susanna.
– Han är i grunden en stark och humoristisk ung man.

Men visst finns här mörka sidor också och James brottas bland annat med självmordstankar. Under dryga tre år har Susanna följt James, Tyler och till sist även James föräldrar i olika omgångar med ett resultat som både är vackert, gripande och nära.
– Ett problem i San Fransisco idag är en sorts fartblindhet, säger Susanna.
– Samtidigt som man röstar för enkönade äktenskap så vägrar man se dessa unga som inte ens orkar tänka på giftemål då de kommit med tomma händer och kämpar för att få mat för dagen.

Personligen tyckte jag mycket om att man fick ta del av James mammas syn och hur hon tänkt då den son hon verkligen älskar visar sig vara något som, enligt hennes åsikt, Jesus menar är fel. Föräldrarna blir mer en kliché för den värdekonservativa Amerikanen och vi möter en mor som verkligen fått kämpa med vad hon tror på och vad hennes hjärta som mamma säjer henne.
– Vad jag har lärt mig under arbetet med filmen är hur viktigt det är att våga vara sej själv, säger Susanna.
– Och man skall inte tro att unga hbt-personer här i Finland inte har problem. Också här söker man sig från mindre orter till exempelvis Helsingfors på grund av fördomar och osäkerhet.

Med vårt sociala trygghetssystem är det inte så vanligt att man bor på gatan en längre tid men Susanna konstaterar att man lätt ändå kan hamna in i ett ohälsosamt liv som ung hbt-person.
– Den vanligaste mötesplatsen är på barer i större städer och blir barkulturen en del av ens identitet kan det plötsligt hända att man sitter där som 60-årig alkoholist utan att märka hur tiden gått.

American Vagabonds har nu, i samband med Helsinki Pride gått upp på biograferna i Finland och jag hoppas verkligen den finner sin publik.