När Aslı Ceren AslanCeren till vardags – kom till Växjö sommaren 2022 som Växjös fjärde fristadsförfattare, fällde hon upp laptopen och började skriva. Fyra månader senare, i december, var hon klar. Men boken har funnits med henne länge.

Ceren är journalist, redaktör och aktivist från Turkiet, uppvuxen i Istanbul och har suttit i fängelse för sitt journalistiska arbete. För flera år sedan bestämde hon sig för att beskriva den miljö av antifeminism och statligt förtryck som hon är född och uppvuxen i. Inspiration kom från kvinnor i hennes omgivning och det afrikanska talesättet: ”Om inte lejonen skriver sina egna berättelser, måste vi lyssna till jägarnas berättelser.”

– Vi pratade om att det personliga är politiskt. Det är nyttigt att om och om igen påminna sig att kvinnors sida vid sida-kamp mot patriarkatet inte bara behöver finnas i tal utan också i skrift, säger Ceren.

Utvecklingen i Turkiet från 2015 och framåt beskriver Ceren som en tid av massakrer, frihetsberövanden och fråntagna rättigheter där alla former av våld förekommer. Samtidigt försöker människorna omkring Ceren vara bra för varandra, vara varandras botemedel, ja, rädda varandra. Därför heter romanen ”Bara vi själva kan rädda varandra”. Under skrivprocessen såg Ceren alla kvinnor och hbtqi-personer som hon mött framför sig. Hon vill beskriva hur det patriarkaliska och heterosexuella systemet speglar det dagliga livet och det är en berättelse, där alla personer har andra namn och egenskaper än de verkliga förebilderna.
– Min oro för människorna i boken och deras säkerhet, är mycket viktig för mig.

Aslı Ceren Aslan önskar att boken ska öppna för diskussion mellan många läsare från olika länder, att de ska dela med sig av erfarenheter.
– Först och främst anser jag att litteraturen om och av kvinnor och queera personer behöver ta större plats över hela världen, för att beskriva vad vi varit med om och vilka känslor det skapar. Dessutom har skrivandet av boken hjälpt mig att konfrontera mina egna sår och hjälpt mig att läka dem.

Aslı Ceren Aslan rör sig mycket i naturen och det var också den som gjorde störst intryck på storstadsmänniskan när hon kom till Växjö.
– Jag upplevde årstidernas växlingar, såg himlens färger ändras utan att döljas av stora huskroppar och kunde verkligen höra vinden utan andra ljud som störde. Jag kände helt ärligt att jag var i paradiset på jorden. Här fick jag också mer kontroll över mitt liv, vilket är svårare att få i en storstad.

Nu är Växjö mer än färger, sjöar och långa cykelturer eller vandringar.
– Jag tror att känslan av att tillhöra en plats hänger ihop med att kunna skapa något, men inte bara professionellt, utan också skapa vänskap, minnen och erfarenheter. Det gör att varje hörn av staden blir meningsfull och att jag känner mig som en del av Växjö.

Engagemanget gentemot kvinnors och hbtqi-personers rättigheter samt kurdernas situation i Turkiet lämnar aldrig henne. Cerens bok, som är översatt till svenska av Ulla Lundström, ges ut i Sverige i slutet av november. Det turkiska förlaget SRC Kitap har gett ut boken på originalspråk. Sedan den 11 november finns ”Birbirimizin çaresiyiz” tillgänglig för försäljning i Turkiet.

”Bara vi själva kan rädda varandra” ges ut av Trolltrumma förlag i Växjö i slutet av november. Men den finns redan i Turkiet.