Det kalla regnet smattrar ilsket mot rutorna. Flera deltagare ruskar på sig som blöta hundar när de kommer in i den varma upplysta butiken. Det doftar sura regnkläder och örtte. Deltagarna sätter sig i en cirkel på mjuka rosa dynor. Med ångande tekoppar i händerna vittnar de om långa köer och rädsla att söka hjälp. En deltagare andas in. Sen berättar hon om hur hon i badrummet själv klippte bort en leverfläck med nagelsax. Att gå till vårdcentralen och återigen bli felkönad och ifrågasatt orkade hon inte.

Förutom att vara Sveriges enda HBTQ-bokhandel så ordnar Page 28 även diskussionscirklar och agerar som en queer mötesplats. Ikväll är temat att vara queer i vården. Det blir tydligt att gruppen är ett välbehövligt andningshål i en värld som inte är anpassad för en. En plats där både sorg, ilska och förhoppningar för framtiden får ta plats. För HBTQ-bokhandeln Page 28 är en berättelse om både ljus och mörker.

Det är dock inte alla som uppskattar ens den lilla plats Page 28 tar i det offentliga rummet. Veckan innan diskussionsgruppen springer en kille i tolvårsåldern fram och rycker ner prideflaggan som försiktigt vajar utanför bokhandelns ingång. Färgerna virvlar runt honom. Han drar upp långfingret mot butikens enda skyltfönster. Sen drämmer han flaggan i det blöta gräset. En av volontärerna går med trötta steg ut och hänger upp den igen.

Under oktober månad blev trakasserier likt denna i princip vardag. Förutom att vandalisera prideflaggan, sprang även ungdomar in i butiken, rev ned böcker och skrek glåpord. Trakasserierna har nu lugnat ned sig, men volontärerna får fortfarande inte arbeta ensamma. Sedan starten har butiken också fått skyltfönstret nersmetat med bajs och hakkors inristat på dörren.

Mötesplatsansvarige Yuser Al-Alaq talar lättsamt om händelserna. Men humorn känns som ett sätt att hantera sorgen. För hon säger också att de har varit rädda. Framförallt tycker hon att det är tråkigt att butiken tvingas ha stängt oftare nu när de alltid behöver vara två. Dock har communityt blivit tightare av hatet.
– Det blir så tydligt att det vi gör är viktigt. Att vi behövs, säger hon.

Yuser Al-Alaq (med dator i knäet) och tre volontärer planerar vårens bokklubb, tisdagsklubben.

En av grundarna till Page 28, Lou Mattei, sitter nedsjunken i en fåtölj omringad av färgglada serieromaner. De runda lamporna höjer rummet i ett rosaskimrande sken. Det lilarutiga golvet lyser tillbaka mot takets stuckaturer. Kontrasten till det grå novembermörkret utanför blir påtagligt. Lou Mattei berättar att idén att starta just en queerbokhandel kom när hon besökte den anrika HBTQ-bokhandel kom när hon besökte den anrika HBTQ-bokhandeln Les mots à la bouche i Paris.
– Jag älskar böcker och ville samla queerlitteratur på ett och samma ställe. En bokhandel möjliggör ett queert space som är kravlöst och inte centrerat kring alkohol, som det så lätt blir annars. Jag ville också att det skulle vara volontärdrivet och okommersiellt. Av communityt för communityt.

Det började smått: först som en pop-upbokhandel byggd av en gammal garderob som rullades runt på olika barer och kaféer. Sedan på Mitt Möllan, i en lokal på sex kvadratmeter.
– Det var så litet att vi fick sitta på rad, berättar Yuser Al-Alaq.

Förra året gick flytten vidare till lokalen på Karlskronaplan. Dessa har nu renoverats och fått både kassadisk och fler möbler. Att ha en fysisk plats är en trygghet för communityt säger Yuser Al-Alaq.
– Man kan komma och träffa människor, då känns världen inte lika läskig. Det blir liksom mindre ensamt. Det är så viktigt. Speciellt i dessa tider då vi motarbetas från alla håll, typ.

Hos Page 28 finns det inte en regnbågshylla undanstoppad i ett hörn. Här är allt skrivet om eller av HBTQ-personer.

Bokhandeln är inte stor, men den har ett brett litteraturutbud och volontärerna håller regelbundet i nyskapande kulturevenemang. Med lite uppfinningsrikedom kan den lilla lokalen förvandlas till mycket. Den har bland annat blivit biosalong, technoklubb och konstgalleri. Och det är alltid queerkulturen som står i centrum. Här säljs allt ifrån succéserien Heartstopper till Michel Foucaults Sexualitetens historia.

Varför är HBTQ-kulturen i fokus?
– Varför inte? svarar Yuser Al-Alaq och höjer på ögonbrynen. Nej, men jag har inte vuxit upp med kultur på det sättet, men har alltid velat göra det. Jag känner att det är ett mänskligt behov. Och genom att man tar del av historien och kultur och specifikt litteratur som har skapats av queera personer så lär man sig också mer om sig själv och andra. Och ja, alltså rent subjektiv tycker jag också att queerkultur är så jävla mycket bättre.

På vilket sätt?
– På alla sätt! Bättre kvalitet, bättre utbud. Men också väldigt befriande och förlösande för att det utmanar så mycket bara genom att existera och det gör vi ju också som queera personer.

Ramsa Olsson fördriver tiden med att brodera. Citatet “Jag har större aptit än jag har smak” pryder snart duken.

Många av volontärerna uppskattar att vara omgivna av böcker. Men det är viljan att hitta ett tryggt sammanhang som har varit drivkraften för de flesta som har sökt sig hit. För att växa upp och leva som queer kan vara isolerande. Ramsa Olsson har varit volontär på Page 28 sedan i maj i år och har egna erfarenheter av utsattheten.
– Jag är från Trelleborg och där var du ju bög om du gillade en annan sport än fotboll. Pingis, bögigt. Rugby, jättebögigt. Jag blev tvingad av mina föräldrar att spela. Efter att jag hade gått av planen för att plocka blommor tillräckligt många gånger så gav de ju upp.

Under studietiden på Skurups Folkhögskolas kocklinje fick Ramsa Olsson utstå återkommande påhopp av lokalbefolkningen. Regelrätta trakasserier var inte sällsynta.
– Det var någon som bromsade in sin bil och brände däck för att jag skulle få bränt gummi i ansiktet. En annan körde förbi, rullade ned bilrutan och skrek “bögjävel”.

Det var inte förrän Ramsa Olsson hittade till Page 28 som allt äntligen föll på plats. Här hittade den äntligen en säker gemenskap.
– Jag är 25 år gammal och i år är första gången någon kallade mig sin bästa vän. Bara en sån sak att kunna säga till en grupp människor att detta är mina pronomen och att de faktiskt används.

Yuser Al-Alaq beskriver en liknande förlösande känsla över att ha hittat till Page 28. Att det är fantastiskt att alltid kunna ha det queera runt omkring sig. Hon har precis blivit anställd som projektledare för det nystartade projektet “Dubbelexponerat”. Ett projekt som vill undersöka och sprida medvetenhet om hur det är att leva i brytpunkten mellan olika utsatta identiteter.

Yuser Al-Alaq är född i Irak. Hon är själv queer och troende muslim. Och upplever sig ifrågasatt i sin identitet både av det queera och den muslimska samhörigheten.
– Tänk dig att det är något som är så självklart för dig och känns så rimligt och förenligt och så är det folk utifrån som menar att det inte är möjligt. Och man bara, jag kan fortfarande existera! Sist jag kollade så stämmer det. Jag finns!

Även inom Page 28 har Yuser Al-Alaq upplevt rasism, men hon ser delvis fördomarna som en drivkraft. Ett skäl till vidare arbete.
– Det är också därför jag velat engagera mig i det här communityskapandet, för att jag vill ändra på det. Göra det lite mer tillgängligt och inkluderande.

Avslutningsvis gör sig skymningen utanför påmind. Det är dags för volontärerna att plocka in skyltar, stänga butiken och ge sig ut i kvällen. Men mörkret gör sig påmint även på andra vis. Genom allt från aktuella trakasserier, till vänners berättelser under sena höstkvällar. Men för många får det rosa skimret inne på Page 28 de dunkla sidorna av livet att kännas lite lättare. Om inte annat för att de bärs tillsammans.