Det är 30-tal och författaren Cliff Bradshaw (Francisco Sobrado) kommer till Berlin för att skriva färdigt sin bok. Men stadens nattliv lockar mer än skrivmaskinen och han möter nattklubbsångerskan Sally Bowles (Sarah Dawn Finer) som söker bekräftelse på scen och bland männen i publiken. De blir vänner och de utforskar Berlins nöjen i form av klubbliv, alkohol och karlar. Samtidigt växer sig naziströrelsen starkare och till slut påverkas även det skyddade universumet på Kit kat Club av stöveltrampet, judeförföljersena och bögknackningen.

I Uppsala Stadsteaters version av musikalen understryks undergångskänslan av scenografin som består av ett antal slita fraktcontainrar och lastpallar. Nattklubbsballetten utnyttjar den till fullo i sina nummer som andas burlesque, komplett med brösttofsar, kukviftande och könsöverskridande glidningar. Rollen som Konferencieren görs träffsäkert av den androgyne Oscar Pierrou Lindén som bygger sin karaktär på lika delar akrobatik, femme fatale-estetik och fascistiska manér.

Babben Larsson briljerar

Uppsättningens dragarnamn är förstås Sarah Dawn Finer, och visst är det kul att se henne showa men hennes styrka ligger mer i sången än agerandet. Istället är det Babben Larssons karaktär som griper tag mest och tydligast gestaltar de kval en person lider när ett samhälle håller på att slitas isär.

Föreställningen balanserar väl det porrigt fnissiga i första akten med det dramatiska och tragiska den andra. Cabaret känns smärtsamt aktuell idag i sin berättelse om hur politiska rörelser svartmålar grupper och vad som händer med individer som inte följer normen. Se den!