Det började med en sångbok från Lesbisk Front och ett oväntat möte med en äldre kvinna som bar på en historia som få kände till – Eva-Lisa Bengtson. Hon var en pionjär inom både den svenska trans- och lesbiska rörelsen, och hennes liv och engagemang speglar både styrkan och sårbarheten i ett community som ofta glöms bort i historieskrivningen.
När QX träffar Sam Hultin pratar vi om det konstnärliga arbetet med att synliggöra queera berättelser, om mötet med Eva-Lisa och det arkiv som idag utgör ett av Sveriges viktigaste samlingar för transhistoria. Det är en berättelse om föreningslivets vardag och kamp, om att bli sedd – och osedd – inom den egna rörelsen, om utanförskap och solidaritet. Men framför allt är det en påminnelse om varför historia spelar roll.
Eva-Lisas liv och arbete sträcker sig över decennier av svensk rörelsehistoria, från 1960-talets hemliga fester i ”Spegelsalen” på Södermalm till vår samtids queerfeministiska arbete. Hon var sällan den som tog plats längts fram i ledet, men desto oftare den som såg till att det fanns stolar, kaffe och protokoll – den typen av ”marktjänst” som gör gemenskaper möjliga, men som sällan uppmärksammas.
Med projektet Eva-Lisas Monument har Sam Hultin inte ”bara” gett ut en bok, utan också ett levande konstnärligt arbete, ett minnesmärke, en plats för gemenskap. Det handlar om att förkroppsliga historia, göra den till något vi känner i våra kroppar, våra rörelser och våra samtal.
Nu instiftas även ett årligt stipendium i Eva-Lisas namn, och hennes arkiv finns tillgängligt för forskare och aktivister hos QRAB i Göteborg. Samtidigt hoppas Sam att boken ska inspirera fler att organisera sig – för att ”mötas, bråka, skapa, stötta och stå emot den backlash” som nu drabbar queera gemenskaper i Sverige och världen.
Du är konstnär, men det du gör liknar ofta inte det en vanligen tänker på som konst.
– Jag är utbildad konstnär och arbetar med att undersöka och tillgängliggöra queer historia. Det handlar ofta om stadsvandringar, läsningar, eller andra sätt att aktivera historia tillsammans med mitt queera community. Jag vill att vi ska kunna förkroppsliga historien, inte bara läsa om den. ”Eva-Lisas Monument” är en del av det arbetet.
Varför är queer historia så viktig för dig?
– För att den är så lite utforskad. Och för att vi som sårbar grupp blir ännu mer sårbara om vi inte har tillgång till vår historia. Idag hör vi politiker och journalister prata om hbtq-personer, särskilt transpersoner, som något nytt. Då är det viktigt att lyfta fram spåren av våra liv – som alltid har funnits.
Hur träffade du Eva-Lisa?
– Jag arrangerade lesbiska allsånger och hon dök upp med Lesbisk Fronts sångbok. Hon var alltid tidig och hade alltid med sig en portfölj full av material. Vi började prata, och några dagar senare möttes vi på RFSL. Där berättade hon hela sin livshistoria – en historia jag aldrig hade hört förut. Det blev starten på vårt samarbete och på min dokumentation av hennes liv.
Vad var det i henne som du fastnade för?
– Hon hade en otrolig förståelse för vikten av att spara sin historia. Hennes arkiv innehåller inte bara glada minnen, utan också när hon blivit illa behandlad – som när hon blev utestängd från Kvinnohuset efter 20 års engagemang. Hon sparade brevet där det stod att ”transsexuella inte längre är välkomna”. Hon visste att det var fel, och att det måste dokumenteras.
Hur gick det till när hon gick bort?
– Hon ringde mig varje vecka, men så hörde hon inte av sig på ett tag. Jag blev orolig, och efter lite efterforskningar fick jag veta att hon hade dött – under sitt juridiska mansnamn, utan att hennes queera vänner fått veta. Vi arrangerade en egen minnesstund. Hennes dotter lät mig ta hand om arkivet: åtta flyttkartonger med ovärderligt material.
Vad innehåller boken?
– Den bygger på intervjuer med Eva-Lisa, hennes arkiv och samtal med personer i hennes närhet. Det är också ett porträtt av föreningslivet som bar upp den svenska kvinnorörelsen, transrörelsen och lesbiska rörelsen. Hon var sällan den som stod längst fram och högst upp på barrikaden, men hon gjorde marktjänsterna – skriva protokoll, bre mackor, städa efter festerna, alltså de saker som bara måste göras men ingen vill göra.
Klassiska kvinnosysslorna inom det svenska föreningslivet låter det som.
– Ja verkligen. Sverige är ju egentligen uppbyggt av föreningslivet med nykterhetsrörelse, frikyrkorörelse, arbetarrörelse, kvinnorörelse. Det är en så himla viktig del av den svenska kulturhistorien som tyvärr håller på att bli svagare. Och nu har vi ju politiker som vill försvaga civilsamhället och är väldigt kritiska mott exemplevis RFSL.
Samtidigt som hon var så engagerad i Kvinnohuset så blev hon till slut utestängd.
– Ja, på 90-talet, i samband med transfobiska strömningar inom delar av kvinnorörelsen. Hon blev ifrågasatt av en ny generation som inte visste vad hon gjort. De skickade ett brev där de sa att transsexuella inte längre var välkomna. Det var en stor sorg för henne.
Men hon fortsatte ändå?
– Ja, hon engagerade sig i RFSL, i Golden Ladies och på BDSM-klubben Lash (idag Wish), där hon för många blev den som välkomnade. Hon tog ofta rollen att stå i dörren och säga just: ”Hej, välkommen”. Hon var verkligen en person som öppnade dörrar – bokstavligt talat.
Vad hoppas du att boken ska leda till?
– Att fler inspireras att engagera sig. Att vi bygger starkare gemenskaper. Jag tror på kollektivets kraft – och på att vi måste organisera oss för att stå emot de fascistiska vindar som blåser. Och så hoppas jag att transpersoner och queera personer känner igen sig i historien, och att andra får ökad förståelse och empati.
Hur försörjer du på det här arbetet?
– Jag föreläser, håller stadsvandringar och jobbar med konstprojekt. Jag har haft turen att få några stipendier. Just nu jobbar jag med RFSL med ett projekt om äldre hbtqi-personer, där vi både har samtal och arbetar konstnärligt tillsammans.
Och nu instiftar du ett pris i Eva-Lisas namn?
– Ja, ett stipendium på 10 000 kronor som skall delas ut varje år i samband med Eva-Lisas födelsedag den 29 augusti. Diplomet är illustrerat av konstnären Edith Hammar, och ska gå till någon som arbetar i Eva-Lisas anda – det får man tolka själv.
Eva-Lisas Monument finns ute nu i bokhandeln och arkivet finns tillgängligt på QRAB i Göteborg.
Uppdaterad 2025-04-21
