Komedier om dysfunktionella familjer som plågar sig igenom julfiranden med intriger, bråk och fylla är en genre i sig. Det som sticker ut i Helena Bergströms film är att ett bögpar och deras hemliga Baby Mama står i centrum: Simon och Oscar har samlat ihop familjen på julafton för att berätta om barnplanerna med höggravida väninnan Cissi, men självklart går det inte som man tänkt sig…

Jämförelserna med den mer helgjutna Tomten är far till alla barnen är oundvikliga och visst, den hade vassare dialog och mindre sentimentalitet. Men det man saknar i komisk tajming vägs här upp av värme och kärlek för karaktärerna, främst sympatiska Simon och Oscar (tacksamt nog befriade från maskulina/feminina parstereotypen). Anastasios Soulis och Anton Lundqvist är charmiga så det räcker och blir över, och leder en fullfjädrad ensemble. En fin överraskning är en nedtonad Robert Gustafsson som bitter, homofobisk patriark (inte den buskisartade sketchgubbe vi är vana vid) – en stark insats som gör vi att vi förlåter rollfigurens brist på empati. Det är både kul och rörande med såväl drabbande igenkänningskomik som mer dramatiska inslag.

En finstämd, mysig skildring av bögars längtan efter familj, närståendes kamp att acceptera och familjejular som på något sätt alltid blir lite jävliga.