Leo har skrivit musik i hela sitt liv och släpper nu sitt debutalbum vid 39 års ålder. Han har i huvudsak varit aktiv på Stockholms teaterscen men tar nu steget fullt ut i musiken. Resultatet är ett svenskt pop/rock album om homosexuell kärlek. Med QX pratar han om sin nya singel och musiken som han tycker saknas i communityt.
– Min musik är precis motsatsen till vad vi är vana att höra på gayscenen. Det är inte schlager, disco, glitter och glamour. Det är den nakna verkligheten jag sjunger om. Året är 2016 och det är dags att prata klarspråk, säger Leo.

Hur menar du med att det är dags att prata klarspråk?

-Gayscenen är en tillflyktsort, och det kan vara nödvändigt att gömma sig där ett tag. Det är en väldigt liberal miljö ur ett rent sexuellt perspektiv, men oerhört inskränkt när det kommer till konst och underhållning. Bögar har i alla tider varit framstående konstnärer, författare och tänkare. Men dagens gayscen erbjuder nästan ingenting av det. Den äldre generationen som utplånades under åttiotalet skulle ha banat väg för en ny våg intellektuella, musiker och konstnärer. Men istället blev det ingenting. Jag tycker att gayscenen behöver växa upp. Moderna bögar gifter sig och skaffar barn, men få tycks vilja skriva berättelser om det.

Idag släpps din första singel Allt det som är du, hur kom den till?

– Jag behövde sortera ut några av mina kärleksaffärer. Jag har levt ihop med flera killar i korta och långa förhållanden, men alltid på något vis misslyckats med att skapa en vettig tillvaro. Musik har jag skrivit hela mitt liv, men aldrig kommit mig för att ge ut något. Nu kändes det plötsligt angeläget. Jag har historier jag vill få ur mig.

Nu i Pride-tider vill man ju såklart veta hur hångelvänlig låten är?

– Jag har prövat att spela låten för killar utan att berätta att det är jag som sjunger. Och den går alldeles utmärkt att hångla till.