leder den belgiska dansgruppen Needcompany och i föreställningen som nu turnerar runt i Europa har hon inspirerats av dansande tekannor och Picasso. När qx.se ringer upp henne håller hon dock som bäst på att förbereda sig inför sitt nästa verk, som kommer att handla om en björn som jobbar i en tvättinrättning.
– Det är lite absurt med en björn som driver en kemtvätt. Ingen vet varför han gör det, och om han är en björn på riktigt eller bara ser ut som en björn.

Idén till performancföreställningen fick hon när hon när hon samarbetade med konstnären Lot Lemm.
– Vi hade lite ledig tid och bestämde oss för att göra något litet med porslin. Det blev en dockteater med en dansande tekanna. När jag sedan var tvungen att göra ett nytt dansprojekt, så tog vi det vi gjort i dockteatern och placerade det på en stor scen för att se vad som hände. Det blev knasigt, kungligt och bra!

Föreställningen är mer än bara dans. Scenografin är spektakulär med koppar, vaser och staplade tallrikar. I luften hänger porslinsskärvor som stora draperier.
– Just porslin är spännande att ha på scen eftersom det är så ömtåligt, utbrister Grace Ellen Barkey. Det är vackert, skinande och går sönder så lätt. Ibland kraschar saker under föreställningen och då får dansarna vara försiktiga. Det är vasst som glas och de dansar barfota.

Kostymerna är också viktig del av den visuella upplevelsen. Dansarna har lösbröst i porslin, lösnäsor och till och med löskukar i porslin. I en scen suger en av de manliga dansarna av en annan mans näsa, och även sådana manövrar kan vara fatala konstaterar Grace Ellen Barkey.
– Näsorna kan man få i ögonen, det har varit nära flera gånger, konstaterar hon.

De som sett hennes föreställningar brukar inte kunna jämföra dem med något annat. De är nutida men anknyter samtidigt till gamla sagor. De avbildar en surrealistisk värld där dansarna leker med identiteterna.
– Man kan se det hela på ett queert sätt. Jag är en kvinna, och jag gillar när män gör saker på scen. På det sättet tycker jag nog om samma saker som bögar!