n.

19:e mars är det premiär för Helsingfors Gayteaters föreställning ”Olitko sinä?” – ”Var det du?” – och Kim anländer något försenad till vår träff, rättar till sina lockar och så börjar vi prata om pjäsen han skrivit.

– Den bygger på personliga stories, berättar han. Jag har gjort en
hel del research och man kommer att få ta del av bland annat Setas
första demonstration, den första gayterassen i Finland som fanns på
dåvarande H2O och andra historier som gjort Finlands homohistoria.

En tragikomisk föreställning som skildrar hur sexuella minoriteter varit, är och kommer att vara.

– I slutet av pjäsen är vi framme vid 2027 och får se hur en hetero blir diskriminerad, ler Kim.

Namnet på pjäsen kommer från en dokumentär från 1969 som handlade om homosexualitet, men som censurerades. ”Oletko sinä”, ”Är det du”, hette den
och visades först 1999 i finländsk tv.

– Tio år senare marknadsförs Helsingfors som en gaystad, konstaterar Kim, och menar att det vittnar om den utveckling som skett i HBT-frågor i Finland.

”Olitka sinä” handlar om milstolpar. Kims egna milstolpar som gay är också en historia att berätta. Han kom ut som 18-åring.

– Jag åkte då till Holland som utbyteselev och gjorde min första piercing, min första hårfärgning och hade min första pojkvän, säger han.

En annan milstolpe var att för första gången spela bög som skådespelare. Det var i hans egen dramatisering av Johanna Sinisalos prisbelönta bok ”Bara sedan solen sjunkit”. En vacker och sensuell gayroman där huvudpersonen hittar en sjuk trollunge. Tyvärr en bok vars svenska översättning inte är helt lyckad men som fungerade på
scenen genom Kims briljanta penna och med honom själv som huvudpersonen Mikael.

– Min farmor var då i publiken, minns Kim. Det var ju ett sätt att komma ut som bög, via scenen.

Med blicken i fjärran tar Kim fram ett mjukisdjur, en hattifnatt. Vi kommer då naturligtvis in på hans kärlek och förhållande till Tove Janssons muminvärld.

Kim växte upp i samma skärgårdsmiljö där Tove Jansson och hennes flickvän tillbringade sina somrar.

-När jag var liten kom flickorna och hälsade på oss och för mig var det inget märkligt, berättar Kim. Att ha sett två människor av samma kön som älskade varandra underlättade för mig att senare vara den jag är sexuellt.

Som lärare i drag show, bland annat hos högstadieelever, utmanar Kim gärna könsrollernas gränser.

– Meningen är inte att en kille skall se ut som en kvinna, säger Kim. Däremot att se hur det andra könet kan verka och att man kan hitta det andra könet hos sig själv. Jag har fått jättebra respons på det här. En rolig sak var när vi hade slut på aceton och en kille fick gå hem med nagellack. Hans farsas reaktion var säkert intressant när killen kom hem.

Om homosexualitet i dramer och hur homosexuella framställs idag har Kim sina
funderingar.

-Det måste idag nästan finnas en gay i varje såpa, men ännu har vi inte sett ett avdramiserat och normalt par där grejen inte är deras sexualitet. Jag skall skriva åtta bögpjäser på raken, säger han. Det handlar om att vi finns som bögar men jag är inte främst författare utan skådespelare och människa.

En människa som vi i hans yrkesroller säkerligen kommer att få se mer
av i framtiden.

Jag får ett sms av Kim; ”Vill du ha ditt namn i sluttexterna på
teatern? Det blir kavalkad på screenen, först alla historiska kändisar
och sen massa nutida vanliga homon”. Jag svarar att det är coolt. Men
det är inte för att se mitt namn en tiondelssekund ni skall gå och se
”Olitko sinä”.


Olitko sinä i QX Gaymap