QX checkar in: Alla vill – till Copperhill

När jag berättade för några vänner att vi skulle besöka Copperhill Mountain Lodge i Åre en helg sa de ”åh, va underbart, de har ju ski in-ski out”. Tjoho sa jag och försökte uppbringa nån slags entusiasm. Att vi skulle åka dit utan skidor och bara bo och hänga på hotellet behöll jag för mig själv.

Jag hade aldrig varit i Åre tidigare. Men efter sju timmars corona-säker tågresa var jag äntligen här. Första kvällen bor vi hos några vänner i stan, äter middag på Supper och får en rundvandring bland stugor och hus senare på kvällen, backe upp och backe ner. Hur mysigt som helst, men termometern visar på -15 så tårna i vinterkängorna ropar ”kan vi gå hem nu?”.
Dagen efter tar vi sikte på hotellet. En taxi och 340 kr senare är vi uppe på Copperhill Mountain Lodge. En mil av slingrig serpentinväg upp på berget, 730 meter över havet. Och jösses vilken utsikt! Åresjön, Åreskutan och Åredalen. Granar, granar, granar, berg, berg, berg. Och massor av snö. Var man än tittar ser det ut som ett vykort.
I entrén utbrister jag på samma sätt som Julia Roberts gör i Pretty woman när hon kliver in på Regent Beverly Wilshire, ”WOW!” Ett sju våningar högt atrium i koppar och trä och vad som måste vara världens största öppna spis i sten möter oss. Det sägs att hotellet med 112 rum kostade 900 miljoner att bygga för 14 år sen. Jag känner ingen anledning att tvivla på det. Det är en svårslagen hotellounge!
Vårt rum är inte klart så vi hinner med ett pass på hotellets gym och tillbringar sedan över en timme i hotellets spa med att bada bastu, slappa i den grunda infinitypoolen och krypa ner i utomhusjacuzzin med utsikt över snötäckta berg. Riktigt häftigt och vi är bara 6-7 personer i hela lokalen. Så här ska ett spa vara! Och den som vill kan boka in en behandling eller en massage. Eller ta ett glas i spa-baren.
Vi tar oss upp till rummet, som är en silver suit de luxe på femte våningen och består av två rum och ett stort badrum. Utsikt och ännu mer utsikt. Vardagsrummets väggar består av stora fönster, från golv till tak. Rummet går i brunt, grått, koppar och trä och jag önskar vi kunde stanna mer än en natt.
Då hotellets restaurang stänger 20.00 äter vi middag redan kl 18. Linn heter vår servitris och hon är hur trevlig och bra som helst. Vi låter henne tipsa om vin till maten (älg och ren) och ger henne uppgiften att bestämma fördrink, allt blir perfekt.
Vi beställer sedan en flaska till rummet och kurar upp i soffan och ser en film innan John Blund kommer.
På morgonen vaknar vi vid 06 och ser en fantastisk soluppgång utanför fönstret. Som ett orange streck längs med hela horisonten, och som bara blir starkare och starkare. Magiskt!
Vi hade fått frukosttid 09.15 och det här är enda gången under vistelsen som jag får lite coronapanik. Mycket folk i matsalen, bufféer som är utplockade. Inga avstånd. Här måste något ha gått fel och jag önskar att vi istället beställt upp frukost på rummet. Vi sätter oss i ett intilliggande rum, desificerar händerna och äter det som fanns kvar av buffén.

Innan vi checkar ut ber vi om en termos med kaffe och två muggar, sedan pulsar vi oss upp i skogen på berget bredvid hotellet och hittar en plats i solen med utsikt över Åredalen. Där sitter vi sedan och har våra bästa 45 min under 2021 innan det är dags att ta tåget hem till Stockholm igen.