Klockan 19.00 lördagen den 21 oktober 1950 samlades 35 män och en kvinna vid spårvagn nummer 3s ändhållplats Haga södra i Solna för att bilda den svenska avdelningen av Forbundet Af 1948.

Förbundet var danskt och hade den 23 juni 1948 bildats av Axel Lundahl-Madsen, senare känd som Axel Axgil. Året efter startade han tillsammans med Helmer Fogdegaard tidningen Vennen (Uafhængigt kamporgan for de homofile i Norden). Inspirationen kom från Schweiz där organisationen och tidningen Der Kreis (Cirkeln), och verksamheterna kring den, var de mest aktiva efter att nazisterna krossat den tyska rörelsen och andra världskriget försvagat alla de försök till organisering som påbörjats innan det bröt ut.

I inbjudan till träffen för att bilda den svenska avdelningen av det danska förbundet nämndes inte ordet homofil (som man sa då). I Sverige pågick en uppskruvad hetskampanj under ledning av pastor Kejne där alla försök att bilda förening eller samlas beskrevs av pastorn och spreds i framförallt kvällspress som ett led i att underlätta pojkprostitution. I ljuset av det är det inte helt förvånande att Förbundet av 1948 bildas så diskret det bara gick.

Inbjudan stod Allan Hellman för, ”Sveriges modigaste man”, som han döptes till då han den 22 mars 1951 kom ut öppet med namn och bild i en artikel i tidningen Se. Mötet, eller det som dessutom var en fest, hölls hemma hos Gustaf Adolf Petersson i Solna. Som hedersgäst fanns Axel Lundahl-Madsen som berättade om hur de kommit igång med Forbundet i Danmark. Allan Hellman blev vald till ”ombudsman” för Sverige, ordförande blev revisorn Tore Hultman, festens värd blev sekreterare och kassör blev musikdirektör Ragnar Thunaeus. Hultman berättade om situationen i Tyskland innan nazisterna tagit över. Ett öppet samhälle där ”det var ett 1000-tal homofiler som hade tillstånd av polisen i Tyskland att bära kvinnokläder”. Även Kejneaffären diskuterades och hur media snedvred försöken att argumentera emot bilden som pastor Kejne spred.

Efter mötets formella delar blev det kaffe, frukt och nattkorv och fram till 02 på natten underhöll Allan Hellman genom att sjunga och spela luta. På plats fanns förutom svenskarna även en representant från nederländska COC, en finländare och några danska medlemmar i Forbundet af 1948 som bodde i Stockholm. Förutom luta och sång spelades det dansmusik i radion och flera deltagare dansade ända tills kalaset slutade.

Dagen efter samlades de drivande i föreningen vid Dramaten för att ta spårvagnen ut till Waldemarsudde och där titta på prins Eugens samlingar. Lundahl-Madsen beskrev i tidningen Vennen samlingen som att den ”giver et levende indtryk af et homofilt menneskes kunstglæde og skønhedtrang”. Därefter gjorde männen ett symboliskt besök vid Prins Eugens grav, de tog sig till Berns Salonger för en middag och sedan avslutades kvällen med en musikalisk soaré hos musikdirektören Thunaeus.

Några månader senare hålls det första årsmötet, den 23 februari 1951. Nu var det 120 personer närvarande och Allan Hellman höll föredrag om det nordiska samarbetet. ”Thesupe serverades och därefter vidtogs allmän dans. Senare på kvällen uppträdde ett par av medlemmarna i ett mycket uppskattat och konstnärligt utfört dansprogram”.  Och nu valde Förbudet av 1948 att presentera sig för media.

En presskonferens senare samma dag ledde till en mängd negativ uppmärksamhet. Pastor Kejnes kampanjarbete kopplade förbundets bildande direkt till ”pojkprostitution”. Och i riksdagen hade socialdemokratiska riksdagsledamoten Ture Nerman en motion om att höja lovlighetsåldern för samkönade sexuella kontakter från 18 år till 21 år.

I Dagens Nyheter citeras ordföranden ”en revisor i Stockholm” från presskonferensen mer neutralt med att förbundet vill ”skapa förståelse för de homofilas problem i dessa häxprocessernas tid”. De vill ta upp kampen mot pojkprostitutionen, ”att rensa upp Stureplan, som danskarna redan rensat upp Raadhuspladsen”. I en inlaga till riksdagens lagutskott i samband med Ture Nermans motion uppges att förbundet anser åldersgränsen på 18 år är ”fullt tillräcklig”.

Men i Svenska Dagbladet lät det annorlunda. Där citeras ett ”cirkulär” som skickats till opinionsbildare. I det skrivs att lovlighetsåldern borde sänkas från 18 år till 15 år, samma som då gällde för heterosexuella kontakter. Journalisten som skriver en notis menar att det hela handlar om att vilja tillåta pojkprostitution och får medhåll av kvällspress och inte mins syndikalistiska Arbetaren som beskriver Förbundet av 1948 som ”de hemligas förbund”: ”Vad för slags organisatorisk skapelse är nu detta? Ku-Klux-Klan eller vad? Jo, det är de homosexuella riksförbund.” Medan mer konservativa och skandal-tidningar kopplat ihop organisationen med att förföra ungdomar så valde vänstertidningen att koppla ihop den med homosexuella inom det tyska nazistpartiet.

Den något stökiga starten med interna slitningar kring frågor om att påverka utåt eller ha mer fokus på sociala verksamhet ledde till extra årsmöte som hölls hösten 51. Men interna slitningar och yttre påtryckningar hindrade inte att förbundet steg för steg växte. Efter att danska ”moderförbundet” hamnat i kris 1952 valde svenskarna att bryta sig loss. Att danska förbundet dessutom krävt att 65% av medlemsavgiften skulle betalas till Köpenhamn gjorde förbundets medlemmar minst lika irriterade som Mälardalens flygresenärer idag är över mellanlandningar på Kastrup.

Den 27 februari 1952 beslutar man så att skapa en självständig svensk avdelning som inspirerade av RFSU (Riksförbundet För Sexuell Upplysning) tog namnet Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande. I ett uttalande samma vår säger RFSL att de vill se en legalisering av samkönade relationer och en utredning för att ge homosexuella samma sociala och mänskliga rättigheter som de heterosexuella.

Det tar fram till 1978 innan svenska riksdagen röstar för att lovlighetsåldern skall vara en och detsamma oavsett kön på de inblandade. Samma år tillsattes en utredning som ser över de homosexuellas situation och den 1 maj 2009 kunde så de första samkönade paren ingå äktenskap.

Med tiden har RFSL breddat sitt arbete för att utöver homosexuella även arbeta för bisexuellas, transpersoner, queeras och intersexpersoners rättigheter.

– Jag är full av beundran inför alla modiga pionjärer som gått före. Jag är så stolt att få leda det RFSL som i 75 år varit med och format det öppna och progressiva Sverige vi känner idag. Att kunna gifta sig och bilda familj, få lagligt skydd mot hatbrott och att tvångssteriliseringar av transpersoner upphörde. Allt det har vi kämpat oss till, säger nyvalde förbundsordföranden för RFSL Lovise Brade, i ett pressmeddelande idag.

Någon stor fest eller annan större uppmärksamhet ser det inte ut att bli, något tidigare förbundsordföranden Stig-Åke Petersson kritiserat på QX tidigare på tisdagen. Men den 7 november hålls en 75-årsfest i det nya klubb- och aktivitetshuset House of Q i Värtahamnen.

Fakta hämtat ur bland annat Sympatiens Hemlighetsfulla Makt, red Göran Söderström och Homo i Folkhemmet, red Martin Andreasson.