Stor intervju med Statsministern: ”Denna besatthet över SD tycker jag är lite bisarr ärligt talat”

Vilken är den viktigaste hbtqi-frågan just nu, enligt dig?
– Sammantaget skulle jag nog säga att det är tryggheten och säkerheten. Att inte bli hotad eller utsatt för våld och brott. Detta gäller inte bara hbtqi-personer förstås, men inte minst den gruppen. Våldsutvecklingen de senaste tio åren, som vi gjort så mycket för att bryta, drabbar ju väldigt brett i samhället. Många drabbas inte fysiskt utan via olika nätmiljöer, vilket kan vara väl så problematiskt.

En grupp som har utsatts för mycket hat och hot den senaste tiden är transpersoner – varför tror du?
– Ibland undrar man verkligen varför folk kan bli så vansinnigt upphetsade och provocerade över vissa saker, att personers egna livsval kan vålla en sådan enorm ilska. Det är en sjuka i hela vårt samhälle, som inte minst drabbar just transpersoner.

I USA har ju transpersoner utmålats som ett hot mot traditionella familjevärderingar, mot kvinnliga idrottare med mera – något som har spridit sig även till Sverige…
– Jag håller med dig, men Sverige är inte USA. I alla fall inte ännu. Det finns en grundläggande tolerans i det svenska samhället som vi ska vara rädda om och stå upp för. Vi har en ”live and let live-inställning” som jag tror är väldigt sund, men visst ska man vara observant varje gång man stöter på motsatsen.

Ett tydligt exempel på detta är ju sagoläsarna Bland drakar och dragqueens, som har fått ta emot mycket hat och hot. De har polisanmält allt och vunnit ett antal rättegångar rörande hets mot folkgrupp. En del av dessa hat och hot har kommit från SD-politiker. Din kommentar?
– Jag bryr mig inte om varifrån detta kommer, det ska givetvis fördömas oavsett avsändare. Men det finns även en bredare intolerans, som exempelvis när man i USA rensar ut misshagliga böcker från biblioteken. Det där är ett ofog.

Du tror inte att det finns en risk för att det kommer att hända även i Sverige, till exempel om SD får mer makt?
– Det här är inte fråga om SD, utan om en allmän intolerans som vi ska vara på vår vakt mot, vilket jag tycker vi är. Jag kommer att säga ifrån vem som än står bakom sådana budskap.

Tycker du att det är problematiskt att Moderaterna efter valet eventuellt sitter i samma regering som SD, ett parti som varit emot alla hbtqi-reformer och även vill rulla tillbaka redan vunna rättigheter, exempelvis hetslagstiftningen och den nya könstillhörighetslagen?
– Nej, jag tycker inte att det är problematiskt. Vi har under tre och ett halvt år bevisat att vi kan lösa stora samhällsproblem gemensamt. Kan man inte få med en majoritet så får man ingenting gjort i politiken. Jag känner mig oerhört trygg i den grundinriktning vi har haft den här mandatperioden, och som vi kommer att ha under nästa mandatperiod om vi vinner valet. Den ligger fast, även om det alltid kommer att finnas diskussioner om exakt hur varje lag ska utformas. Inte heller på vänstersidan är de överens om allt, fråga dem bara vad de anser om surrogatmödraskap.

”Står man inte ut med jämställdhet och tolerans ska man inte välja Sverige”

Kommer du att ta striden om SD exempelvis vill ta bort den nya könstillhörighetslagen, eller sexuell läggning i hetslagstiftningen?
– Det finns inga sådana planer what so ever. SD kan föreslå vad som helst, men om inte regeringen är överens och inte riksdagen fattar beslut om det så blir det inga ändringar. Det där med att ”ta striden”… Som statsminister bestämmer man ytterst hur det ska vara, och vår linje ligger fast. Denna besatthet över SD tycker jag är lite bisarr ärligt talat. Vi har under de här åren i regering visat att vi kan driva en politik som är strikt frihetlig och som står upp för människors individuella rättigheter. Det kommer alltid att finnas människor i alla tänkbara partier som säger en massa dumheter, och jag kommer att markera mot dumheter jag tycker det måste markeras emot.

Du var en varm anhängare av den nya könstillhörighetslagen som trädde i kraft förra sommaren, men nu verkar du inte vara lika nöjd med den längre, utan vill att den ska utvärderas efter bara ett år istället för de överenskomna tre åren?
– Det var bestämt redan från början att den skulle utredas inom tre år, inte efter tre år. Lagen har lett till en diskussion som jag tycker är rimlig att ta, nämligen att ta reda på om det finns en risk att den kan missbrukas av kriminella, vilket inte var syftet. Detta är ju en lag som i grund och botten är till för att en ganska liten och utsatt grupp människor ska kunna göra ett juridiskt könsbyte. Fängelselagen stipulerar att det är det juridiska könet som avgör var man ska placeras, och då måste man utreda om det finns en risk att biologiska män som juridiskt sett är kvinnor därför hamnar i kvinnofängelser. Det finns skäl att se över könstillhörighetslagen, men vi ifrågasätter den inte i sin grund.

Transpersoner behöver alltså inte vara oroliga för att lagen rullas tillbaka?
– Nej, det ser jag inte.

Nyligen kom Forum för levande historia med en rapport som visar att negativa attityder mot hbtqi-personer har ökat markant bland skolelever och svenska ungdomar sedan 2013 – är du förvånad över resultatet?
– I någon mån bekräftar detta något man har haft på känn; att det sker en ökad polarisering och att det finns människor som uttrycker sig otroligt föraktfullt mot människor som lever andra liv än de själva gör. Det markeras också i rapporten att det bland dem med negativa attityder finns en överrepresentation av utrikesfödda. Det finns människor i Sverige som inte är uppvuxna med den grundläggande tolerans som de flesta av oss har. Här finns exempelvis religiösa frågor och hederskontexter att ta hänsyn till, och det ska man vara på sin vakt emot. Det handlar inte bara om att bo och leva i Sverige, utan också om att omfattas av grundläggande svenska värderingar, varav en del även är kodifierade i lagstiftning.

Vad kan politiken, och även skolan, göra för att motverka denna trend av försämrade attityder mot hbtqi?
– Till en del handlar det om den totalt misslyckade invandringspolitiken vi har haft under lång tid, med extremt hög invandring, usel integration, segregerade bostadsområden, källarmoskéer som predikar hat och hot. Vi har haft en orimlig acceptans för den sortens beteenden i Sverige, men det håller vi på att ändra. Det handlar också om formella saker, som att man inte ska kunna bli svensk medborgare om man inte har koll på svenska språket, svensk lagstiftning och inte i grunden respekterar det som är Sverige. Står man inte ut med jämställdhet och tolerans ska man inte välja Sverige.

Men det är ju inte bara invandrare som står för den ökade intoleransen mot hbtqi, rapporten visar exempelvis även på en större intolerans bland dem som bor i glesbygd?
– Storstäder har väl alltid varit tolerantare för mångfald, generellt sett. Min bild är att det finns en grundmurad tolerans i Sverige, och när vi ser tecken på motsatsen måste vi reagera. Jag nämnde bara utrikesfödda som ett exempel, men det är ingen oviktig aspekt, det måste man våga säga och inte hymla om. Man pratar ju också ibland om mäns våld mot kvinnor, när man i själva verket menar hedersbrott. Vi måste tala klartext om att vi har problem i olika subgrupper som inte står upp för människors rättigheter, då ska man attackera det problemet.

På tal om hedersbrott, där hbtqi-personer är överrepresenterade – tycker du att det finns en beröringsskräck vad gäller dessa frågor på grund av risken att peka ut vissa grupper i samhället, exempelvis personer som kommer från vissa länder/kulturer?
– Det var så, men är det inte längre. Gå på Fadime-galan nuförtiden, där finns noll beröringsskräck. Men det finns fortfarande en ovilja till vänster i svensk politik att tala klartext i dessa frågor, eftersom de inte står ut med tanken att tala om för människor som är intoleranta och tror att de äger sina döttrar, att så gör vi helt enkelt inte i Sverige. Det är ett historiskt misslyckande för den svenska vänstern att de inte vågat stå upp för detta. Hedersproblematiken drabbar ju ganska brett, men i vissa hederssammanhang så är det den ultimata synden att vara homosexuell.

Och snart kommer ett förbud mot konverteringsterapi?
– Ja, lagen träder i kraft den 1 juli och är ett stort steg att i klartext förbjuda hela denna bisarra idé att man ska försöka övertyga människor att de lever fel liv. Vi förbjuder även kusinäktenskap, ett grundskott i hela det här systemet med klaner där man odlar den egna släkten mot alla andra. Så jag tycker att vi tar i ganska hårt nu.

Ett ställe där det förekommer mycket hat och hot mot hbtqi-personer är på sociala medier – ger detta anledning att införa nya lagar vad gäller exempelvis åldersgräns och större ansvarsutkrävande av medieplattformarna?
– Båda dessa saker. Det här är ju också en mycket bredare fråga som inte bara gäller hbtqi, och som vi just nu utreder. Vad gäller åldersgräns är vi inne på 15 eller 16 år, men det är inte helt okomplicerat att genomföra rent tekniskt. Vi har också infört helt mobilfria skoldagar som ett led i detta. En ännu större fråga är hur man tvingar plattformarna att göra sig av med hatiskt innehåll snabbt som ögat. Här håller vi på med en lagstiftning, både i Sverige och inom EU, som går rätt hårt åt plattformarna.

I många länder är det olagligt att vara hbtqi och kan till och med leda till dödsstraff. Varför markerar Sverige och Sveriges regering inte starkare mot detta?
– Jag förstår inte frågan eftersom vi konsekvent markerar i alla de sammanhang som ges. Vi gör redan det vi kan, men kan förstås inte gå in och styra lagstiftningen i ett afrikanskt land som har en i vårt tycke helt sjuk lagstiftning. Det vi kan göra är att protestera och det brukar vi ofta göra, men det här är ju inte länder som blir särskilt imponerade av att Sverige protesterar. Vi använder numera även biståndet som en del av detta, det är inget vi skickar iväg villkorslöst.

Sveriges drastiskt minskade bistånd har lett till minskat stöd till civilsamhället i biståndsländer, bland annat till hbtqi-organisationer, vilket är något bland annat RFSL har uttryckt stor oro över. Vilken är din kommentar till detta?
– Vi har dragit ner volymerna eftersom vi tycker det var orimligt att lägga en procentenhet av BNP på bistånd, men vi ligger fortfarande i den absoluta toppen. De som låtsas att de vill höja till en procent, vilket skulle innebära 21 miljarder till i år, menar det egentligen inte. Detta är ju det nationella biståndet, men sedan finns det massor av annat bistånd genom olika organisationer. Alla som brinner för detta får gärna använda egna pengar och inte bara statens pengar. Vi fokuserar det svenska biståndet väldigt tydligt till vårt närområde, och då framför allt till Ukraina.
Regnbågsfonden är ju ett exempel på en organisation som samlar in pengar från privatpersoner just för att stötta hbtqi-communityt i länder där dessa grupper är förföljda – skulle du kunna tänka dig att bli månadsgivare för denna viktiga sak?
– Ja, men det finns bara så otroligt många olika organisationer…

Moderaterna hade som vallöfte att prioritera hbtqi-personer bland kvotflyktingarna, men enligt en granskning av socialdemokratiska Aktuellt i politiken har detta löfte inte hållits – förra året var bara 5 av 900 kvotflyktingar hbtqi. Din kommentar?
– Kvotflyktingarna väljs ju ut av FN-systemet, men vi har sagt att vi gärna prioriterar hbtqi-gruppen eftersom vi ser att denna grupp internationellt prioriteras rätt lite. Så vi har skickat en tydlig signal att vi från svensk del gärna bistår hbtqi-flyktingar.
Anser du att Sverige generellt sett bör ha en generösare asylpolitik när det gäller hbtqi-personer?
– Sverige ska inte ha en generösare asylpolitik i största allmänhet, vi har haft en alldeles för hög asylinvandring under lång tid. Det kom 320 000 asylinvandrare på åtta år, och i dag vet alla att det var långt många fler än vad Sverige kunde integrera. Men vi behåller vår markering att vi gärna tar emot hbtqi-personer inom kvotflyktingsystemet, och det är fortsatt ett giltigt asylskäl, så där sker ingen förändring.

”Min bild är att det finns en grundmurad tolerans i Sverige, och när vi ser tecken på motsatsen måste vi reagera”

Låt oss byta till lite familjepolitik. Står Moderaterna fast vid sitt ställningstagande att förespråka altruistiskt surrogatmödraskap?
– Ja, Moderaterna är för altruistiskt surrogatmödraskap, men det är ingen regeringsståndpunkt.

Tror du att det kan bli verklighet?
– Det kommer nog att bli verklighet förr eller senare, men jag vet just nu inte om det finns en majoritet för detta i riksdagen, det finns ju invändningar både från höger och från vänster. Men jag tror att vi kommer att gå i den riktningen, inte minst eftersom vi ändå måste ha en lagstiftning som fullt ut skapar legala rättigheter för de barn som föds på detta sätt. I längden tror jag inte att det är rimligt att ha en så njugg inställning till surrogatmödraskap som vi har i Sverige.
Hur ser Moderaterna på att ett barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare, med tanke på att det i många familjer, inte minst i regnbågsfamiljer, finns tre, fyra, eller kanske ännu fler föräldrar till ett barn?
– Öppna Moderater, partiets hbt-förbund, är för detta. Men det är ingen enkel fråga, och vi har som parti inte tagit ställning än. Det finns många faktorer som ska vägas in. Visst kan det finnas många vuxna kring ett barn, och som tar ansvar för det, men det kanske ändå kan räcka med två formella vårdnadshavare. Just nu har vi inga planer på att ändra på detta.
Om du får välja en person som du tycker är en bra representant för svensk ”gaykultur”, vem skulle det vara?
– Då väljer jag utan tvekan fotografen Elisabeth Ohlson, som ju tyvärr har lämnat oss. Hon var en viktig förespråkare för lika rättigheter, men för mig som är fotointresserad var hon helt enkelt en skitbra fotograf, alldeles oavsett hennes åsikter och värderingar.
Du har ju själv flera verk av Elisabeth Ohlson i ditt privata hem – hur ”fann” ni två varandra?
– Jag är ju ganska road av fotografering så jag har följt Elisabeth under en lång tid. Jag tror faktiskt att det var min hustru som lärde känna Elisabeth först, men vi träffades ganska många gånger och pratade då inte minst om fotografering. Vi har två religiösa verk, Paradiset och Tvivlaren. Även ett fint porträtt av Pia Sundhage, och ett par fantastiska foton som Elisabeth tog natten efter att Anna Lindh mördades, som visar de övertäckta kampanjaffischerna med hennes porträtt som satts upp inför euro-omröstningen.

Vad tycker du att ”gaykulturen” i bredare bemärkelse har bidragit med till samhället i stort?
– Min erfarenhet av alla de gaypersoner jag känner är att det är omöjligt att stoppa in alla i en enda form, så jag är lite varsam med att uttala mig om detta. Det är omöjligt att beskriva alla som är gay som en enda kultur, även om det såklart går att skapa vissa arketyper som är väl kända. De är allt från vänster till konservativa, från superprydliga börstyper till konstnärsbohemer.

Ulf i Prideparaden i Stockholm 2024

Foto: Caisa Rasmussen/TT

Ulf i Prideparaden i Stockholm 2023

Foto: Oscar Olsson/TT

Ett slags paraply för hela hbtqi-communityt är ju ändå Pride – kommer du att gå i någon Pride-parad i år?
– Absolut, åtminstone den i Stockholm, men jag försöker också pricka in någon ute i landet.

Vad står det på ditt plakat, om du har något?
– Jag är inte så plakatbärande av mig; det brukar räcka som budskap att gå i första ledet i Moderaternas tåg.

Du har de tre senaste åren, som första statsminister, arrangerat Pride-mingel på Sagerska – hur kommer detta sig?
– Jag tyckte det kändes naturligt eftersom vi ju har den här speciella Pride-veckan och jag alltid har varit engagerad i dessa frågor. Det är ett sätt att markera att vi känner oss som en del i denna viktiga rörelse som är Pride.
Men du har fått en del kritik för detta, exempelvis från SD:s Björn Söder som ansåg att ditt Pride-mingel legitimerar pedofili?
– Man får kritik i mitt jobb, och kan man inte leva med det ska man inte ha mitt jobb, så det är inget jag bryr mig det minsta om.

I samband med ditt Pride-mingel för snart tre år sedan blev du bjuden på lunch hemma hos Jonas Gardell som bland annat ville diskutera just ert samarbete med SD, vad minns du framför allt från detta tillfälle?
– Att det var väldigt fint och trevligt där uppe på taket i Jonas fina växthus. Det är alltid kul att prata med honom, även om vi som bekant inte tycker lika i alla frågor.

Jonas Gardell ville bland annat övertyga dig om att hbtqi-rättigheter borde vara grundlagsskyddade, hur har det gått med detta?
– Vi har ett antal grundlagsberedningar, som ju har en tendens att sitta oerhört länge. Bland annat jobbar man med frågan om att grundlagsskydda rätten till fri abort. Just frågan om ytterligare skydd för hbtqi-rättigheter är inte instoppad i någon beredning än och vi har inga sådana förslag i nuläget. Kan tilläggas att det redan finns ett skydd i regeringsformen.

Foto: Tom Samuelsson