Så började mailet från Magnus i Nora, och vi blev såklart nyfikna. Så vi åkte dit en varm sommardag i juli för att träffa några av dom som gett staden lite mer regnbåge.

I en gammal trävilla i centrala Nora möter jag Karin och Lotta som driver redovisningsbyrån Dagboken. Stockholmaren Lotta, som egentligen är socionom, blev så förälskad i sin frus hemort att de lämnade Stockholm, för att permanent bo i orten där de hade sommarhus. Idag jobbar och bor de i Nora och har flera stora företag som kunder.
– Nora är otroligt gayvänligt och jag har aldrig märkt av något negativt. Snarare tvärtom, säger Karin.
– Jag hade lite reservationer innan jag flyttade hit, att bo i en småstad där alla ska veta vem man är och så, men det stör mig inte alls. Vi trivs så bra här, fyller Lotta i.
– Vi gillar att stötta varandra lokalt, och behöver man anlita en annan firma så ser man först vad som finns lokalt innan man letar vidare, fortsätter Karin.

De umgås ofta med Peter & Peter som driver Lilla Hotellet.
– Peter och jag är barndomskamrater så vi har känt varandra länge. Men vi känner flera andra samkönade par ganska väl också, berättar Karin.

Peter och Peter driver populära Lilla Hotellet sedan två år. Paret hade sommarhus i trakten och redan för 14 år sedan var de sugna på att ta över hotellet i Peters fädernestrakter, men då gick det till en annan. För två år sedan blev deras efterlängtade dröm sann och de flyttade från Stockholm för att driva hotellet med 14 rum som fungerat just som hotell sedan 1912.
– Det har varit stora famnen från start, aldrig ett negativt ord. Till och med hobbyskinnskallarna har sagt ”fan, ni är schysta grabbar”.

En sak de gillar med Nora är att staden har ett rikt kulturliv med teater, konst och kultur.
– Det är väldigt lätt att det kommer homosexuella till sådana sammanhang, skrattar Peter. Plus att stans litenhet gör att det blir accepterande.

Förutom att bo hos er, vad kan man göra i Nora?
– Bryggerikrogen som är med i White Guide är fantastisk. De har bland annat öl från Noras två egna bryggerier. Englas skafferi med eget surdegsbageri som ligger på Alntorps ö i Nora är också ett måste. Missa heller inte Lang-vandringen med Maria Langs brorson!

Dags att smaka på Nora. Bokstavligt. Jag tar en berömd Nora-glass som alltid serveras i kulor som tre. Idag vanilj, hasselnöt och citron. Bara den är en anledning att bums bege sig till den lilla orten med omkring 6500 invånare.
Strax intill Nora glass ligger nästa stopp. Sedan två år driver äkta paret Anders och Fredrik Noraskogs antik & byggnadsvård, en butik som säljer färg och beslag för trähus plus antikt. De flyttade till Nora efter att ha tröttnat på storstadspulsen i Stockholm och eftersom de bor i ett äldre trähus saknade de en butik som sålde kulturfärg och gamla beslag.
– Nora är en av Sveriges mesta trästäder och alla gamla trähus behöver vård. Så vi tänkte att det fanns behov av den här typen av affär. Och nu har vi öppet året om.
– Vi älskade staden och omgivningarna, här får man ro, och Nora är en öppen stad där man får nära kontakt med alla. Folk är vänliga och vi har bara fått positiv respons.

De umgås med flera av de samkönade paren i Nora och på vintern samlas de till exempel för glöggfest.
– Vi saknar inte Stockholm alls. Vi var klara med den delen, och vi har aldrig ångrat flytten hit, fastslår Anders.

Vidare till det färskaste av etablissemang ägda av samkönade par, klädbutiken Textilcentralen. Rallyföraren Kaj och motorbyggaren Jonas träffades via Qruiser och smygträffades på kvällarna, innan de berättade att de var ett par.
– Ingen visste och vi trodde vi skulle bli lynchade. Men vi kunde inte leva i hemlighet så vi släppte bomben. Och mot all förvåning gick det svinbra. Det är en härlig stad och det finns mycket acceptans oavsett vilken hudfärg och sexuell läggning du har. Särskilt ungdomarna är väldigt openminded, berättar Kaj.

Kaj och Jonas gifte sig 2010, och bor utanför Nora med två fosterbarn. De äger Textilcentralen ihop men var för sig är de framgångsrika företagare. Kaj har ett tryckeri i Pershyttan och Jonas har ett företag som bygger rallymotorer. Kaj är även känd på orten för sina bedrifter inom rally på SM-nivå.
– Snackas det om oss så är det för att vi är bra på det vi gör. Sen finns det alltid folk som hatar oss men det hade de gjort om vi varit straighta också. Och skulle nån säga nåt dumt idag är jag vass i käften och ger tillbaka.

Men allt har inte alltid varit vackert. När de kom ut fick de fönsterrutorna till sitt hus sönderslaget. Det blev också något ett uppvaknande för den lilla drömmiga sommarorten.
– Det är rätt radikalt att nån åker hem med järnrör och slår sönder huset. Så det fick folk att reagera, och de blev sedan dömda.

Att kommunhuset i Nora köpte in och rullade ut en matta i regnbågsfärger för ett par år sedan ger inte Kaj mycket för.
– Det var fel ställe. Den ska ligga stan, på macken, stadshotellet och på pizzeriorna. Upp med flaggorna på torget och visa regnbågen där folk är. Så förändras folks attityd. Och genom att vi syns.

Jag avslutar mitt besök i Nora ett par mil utanför, i Stadra. Här driver skådespelaren och teaterdirektören Magnus Stadra Teater. Han kommer från orten, är tillsammans med Rune och det var han som skrev mailet till QX.
– Nora har öppnats upp de senaste 10 åren, men särskilt sedan Peter & Peter tog över Lilla Hotellet. De blev en så naturlig del av Nora, och bidrar till att visa att det på den mindre orten inte måste vara på ett visst sätt.

Magnus vet vad han pratar om, han är uppvuxen i Nora, lämnade orten för att bo på andra platser men återvände 2000.
– Jag tror folk förstod att jag inte hade en ”traditionell levnadsstil”. Men jag pratade inte om det. Men i och med Peter & Peter, Anders & Fredrik så har det blivit mycket öppnare. Nu är det roligare i Nora.

Stardra har i sommar gett Agneta Pleijels kritikerrosade dramatisering av Flickan i frack, baserad på Hjalmar Bergmans roman om flickan som drar på sig manskläder för att kunna gå på sin studentbal. Det har varit stor succé med fullsatta föreställningar.
– Jag skulle gärna se att fler HBTQ-personer hittade hit. Jag tycker vi har en väldigt öppenhet i sättet vi spelar. Kan man med konstens och teatern hjälp vidga seendet och göra det lättare för människor att känna frihet, så gör vi gärna det. Nu är vi på rätt väg. Det gamla tänket ligger bakom oss.

Solen bränner min panna när jag hoppar på bussen och lämnar Nora med en förhoppning av att den positivism jag mött här, långt från storstäderna, kan smitta av sig på andra mindre orter i Sverige.