När riksdagen i tisdags debatterade regeringens proposition om att införa ett nytt brott, psykiskt våld, kom frågan om omvändelseförsök riktade mot hbtq‑personer i fokus, men den dominerade inte debatten.
I stället handlade stora delar av riksdagsdiskussionen om våld i nära relationer, mäns våld mot kvinnor och hur lagstiftningen bättre ska fånga upp kontroll, nedbrytning och ekonomiskt beroende.

Regeringen har valt, med hänvisning till tidigare utredningar, att inte föreslå ett särskilt förbud mot omvändelseförsök. I stället ska vissa former av omvändelseförsök kunna lagföras som psykiskt våld, förutsatt att de är upprepade och tillräckligt allvarliga.
”Få vara den man är och älska den man vill borde vara en självklarhet”, har justitieminister Gunnar Strömmer (M) tidigare uttryckt det.

I debatten beskrev flera ledamöter psykiskt våld som ett länge osynliggjort problem, särskilt i relationer där kontroll och nedbrytning sker stegvis.
Sara Gille (SD) lyfte hur våld inte alltid lämnar synliga spår:
– Samhället har varit bättre på att se blåmärken än att se hur människor bryts ned steg för steg, sa hon.

Socialdemokraten Sanna Backeskog beskrev konkreta exempel på hur kontroll, hot och nedvärdering kan prägla en vardag utan fysiskt våld, men med allvarliga konsekvenser för den som utsätts.
Även ekonomiskt våld fick stort utrymme i debatten, där flera beskrev hur kontroll över pengar kan skapa beroende och begränsa möjligheten att lämna en relation.
Moderaten Ludvig Ceimertz betonade att just mönstret av handlingar är centralt:
– Det handlar inte om en enskild handling utan om en systematisk nedbrytning över tid.

Samtidigt lyftes en oro från flera remissinstanser och kvinnoorganisationer kring hur den nya lagen kan komma att användas.
Företrädare för oppositionen pekade på risken att bestämmelsen om psykiskt våld skulle kunna missbrukas, till exempel i vårdnadstvister, eller användas för att rikta motanklagelser mot kvinnor som utsatts för fysiskt våld.
Vänsterpartiets Gudrun Nordborg hänvisade till att organisationer som Roks och Unizon varnat för just detta:
– Det finns en risk att lagen används på ett sätt som drabbar brottsoffer, snarare än förövare, om inte rättsväsendet har tillräcklig kunskap, sa hon.
Flera partier efterlyste därför utbildningsinsatser och ökad kompetens hos polis, åklagare och domstolar.

Det finns brett stöd i riksdagen för att kriminalisera psykiskt våld. Men i frågan om omvändelseförsök går skiljelinjen tydligt.
Samtliga oppositionspartier, S, V, C och MP, vill att regeringen återkommer med ett uttryckligt förbud.
– Vi ser en uppenbar risk att vissa former av omvändelseförsök faller utanför lagen, sa Miljöpartiets Ulrika Westerlund.
Hon pekade på att lagförslaget främst träffar upprepade handlingar – medan enstaka, men allvarliga, övergrepp riskerar att inte omfattas.
Centerpartiets Ulrika Liljeberg framhöll den normerande effekten av ett förbud:
– En påtvingad “terapi” eller ritual är en gång för mycket.

Även Vänsterpartiet betonade att lagstiftningen inte fångar syftet bakom handlingarna, att förändra eller förneka en persons identitet. Och från oppositionens sida hoppas man på att omvändelseförsök mer uttalat kan komma att förbjudas framöver.

– Vi anser att regeringen noggrant måste följa hur lagstiftningen tillämpas och säkerställa att eventuella brister och oönskade konsekvenser åtgärdas, blev Ulrika Westerlunds medskick till det beslut som formellt tas under onsdagen.

RFSL och RFSL Ungdom har tidigare välkomnat att omvändelseförsök erkänns som en form av psykiskt våld, men delar oppositionens kritik.
Organisationerna menar att lagförslaget riskerar att bli för snävt och att ett tydligt förbud behövs för att markera att alla former av omvändelseförsök är oacceptabla.
I debatten hänvisades också till MUCF:s kartläggning där nästan var femte ung hbtq‑person uppger att de utsatts för någon form av omvändelseförsök.

Den nya lagen om psykiskt våld föreslås träda i kraft den 1 juli 2026 och ska även kunna ingå som del i andra brott, som grov fridskränkning, barnfridsbrott och hedersförtryck.