Liberalernas Simona Mohamsson om att driva hbtq-frågor i en regering där SD ingår

Du har ju kommit överens med SD om ett så kallat Sverigelöfte – är det någon hbtqi-fråga du skulle kunna tänka dig lägga till där, som en extra punkt?
– Det finns jättemycket mer som jag vill ha med i kommande regeringsförhandlingar. Sverigelöftet har punkter där vi och SD kunde hitta gemensamma nämnare just nu, men exempelvis att hbtqi-personer ska ha samma möjligheter att bilda familj och skaffa barn som alla andra är en sådan punkt. En viktig jämlikhets- och rättvisefråga.
Vilken är den viktigaste hbtqi-frågan just nu tycker du?
– Det är de liberala värderingarna. Sverige är extremt, på ett bra sätt, när det gäller våra värderingar. Sverige har inte alltid varit såhär, men jag är tacksam för att vi är där vi är i dag, långt före många andra länder när det gäller hbtqi-rättigheter. Dessa liberala och demokratiska värderingar är viktiga att stå upp för, särskilt när vi ser högerextremister och islamister som vill utmana dem och driva tiden tillbaka. Det vill vi sätta stopp för.
Tycker du att det är problematiskt att Liberalerna – ett parti som har en lång tradition av att driva hbtqi-frågor – efter valet eventuellt sitter i samma regering som SD, ett parti som varit emot alla hbtqi-reformer och även vill rulla tillbaka vissa redan vunna rättigheter?
– Nej. Liberalerna kommer inte att överge hbtqi-personers rättigheter utan fortsätta att driva dem oavsett.

Tar ni alltså striden om SD fortsätter att driva denna anti-hbtqi-politik om ni sitter i samma regering?
– Ja, vi kommer att fortsätta att bekämpa alla de illiberala krafterna som vill backa när det gäller hbtqi-rättigheter. Det är en generell tendens att det pågår ett kulturkrig både till höger och till vänster. Jag är orädd och kommer att fortsätta föra hbtqi-personers kamp, som vi ju även har fört historiskt.
Vad skulle du vilja lyfta fram som Liberalerna har bidragit med när det gäller hbtqi-rättigheter?
– Liberalerna har ju en lång och stolt historia när det gäller hbtqi-rättigheter, som vi har kämpat för i över 80 år. Viktiga fotspår som vi fortsätter att gå i. Det är svårt att inte nämna Barbro Westerholm som gick i täten för att avskaffa sjukdomsstämpeln på homosexualitet. Vi kämpade även för en könsneutral äktenskapslagstiftning och en moderniserad könstillhörighetslag, bland mycket annat.
Du tror att det är enklare att kämpa för hbtqi-rättigheter i en Tidöregering än i en regering med exempelvis Socialdemokraterna och Centern?
– Jag tror aldrig att det kommer att vara enkelt, för det är inte enkelt att slåss för det man tycker är rätt. Men det är ju uppenbart att vi har lyckats få igenom viktiga saker i den här regeringen. Som att homosexuella ska kunna ge blod, och att vi förstärkt stödet till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Det kommer att finnas utmaningar men jag är övertygad om att vi kommer att kunna fortsätta slåss för det vi tycker är rätt.

Nu tänkte jag gå över till skolan som ju länge har varit Liberalernas stora fråga. Nyligen kom Forum för levande historia med en rapport som visar att negativa attityder mot hbtqi-personer har ökat markant bland skolelever/ungdomar sedan 2013. Blev du förvånad av resultatet?
– Jag vill säga både ja och nej. Ja, för att jag tycker det är konstigt att man inte förstår vilket privilegium vi lever i här i Sverige, men jag är inte heller förvånad eftersom dagens ungdomar matas med extrema ideal på sociala medier.

Liberalerna har varit ansvariga för skolan under en del av denna tid – så vilket ansvar har ert parti för denna nedåtgående trend?
– Vi har alla ett samhällsansvar, och det finns uppenbart mycket kvar att göra för att Sverige ska vara ett land där alla känner sig välkomna och trygga oavsett bakgrund, där ingen ska behöva gömma en viktig del av sig själv. Skolan är avgörande för att kunna mota odemokratiska värderingar. Det är viktigt att vuxna, inte minst i skolan, aldrig tvekar att markera om odemokratiska attityder. Vi kan inte ha klassrum där man får säga homofobiska grejer, det måste vi sätta stopp för. Vi har nu blivit tydligare med vad lärarna får göra för att markera mot detta, att de exempelvis kan visa ut elever som gör klassrummet otryggt och hotar andra.
Vad kan du som utbildningsminister göra när det gäller att förbättra elevers attityder gentemot hbtqi-personer?
– De viktigaste vi kan göra är just att ge lärarna de verktyg de behöver för att sätta stopp för sådana här beteenden. Föräldrar behöver också ta ett större ansvar, liksom techjättarna. Dagens barn sitter ju i snitt sju timmar om dagen och bara göds av diverse algoritmer.

Ger detta, tycker du, anledning att införa nya lagar vad gäller sociala medier, som exempelvis åldersgräns och större ansvarsutkrävande av medieplattformarna?
– Absolut! Jag tycker det är uppenbart att techjättarna inte har något intresse varken för barns välmående eller för samhället i stort. De tjänar pengar på att vi scrollar, och vi politiker måste göra allt vi kan för att stoppa deras aggressiva algoritmer. Liberalerna vill se en åldersgräns på 15 år, och att techföretagen tar ett större ansvar för hot och hat som sprids på deras plattformar. Jag tycker att Sverige tillsammans med de andra EU-länderna ska bli mycket tuffare mot de sociala medierna. Vi behöver springa fort här eftersom vi redan ligger efter.
Hbtqi-personer löper högre risk, generellt sett, att drabbas av psykisk ohälsa – vad vill Liberalerna göra åt det?
– På en samhällelig nivå behöver vi prata om skärmarna, framför allt vad gäller barnen, men det har vi ju redan varit inne på. Det får inte gå så långt att ett barn får en klump i magen bara av tanken att gå till skolan, eller kanske inte ens orkar gå upp på morgonen. Skolan måste ha en elevhälsa värd namnet, och samhället i stort måste kunna fånga upp barn och unga som inte mår bra. Exempelvis måste köerna till BUP kortas.
Transfrågor och transpersoner har kommit alltmer i fokus, varför tror du?
– I takt med att fler vågar vara sig själva i samhället så kastas mer ljus på denna fråga. Det är också uppenbart att konservativa kulturkrigare har en fixering vid transpersoner, de jagar klick och reaktioner på nätet. Det gäller inte minst i USA, och sedan har detta smittat av sig på Europa och Sverige. Jag tror generellt att vi ska avhålla oss från att inspireras av USA.

Vilken är din reaktion på de hot och hatmeddelanden som sagoläsande Bland drakar och dragqueens har fått ta emot, oftast från högerextremt håll, inte minst från SD-politiker?
– För det första är det skitviktigt att, precis som Bland drakar och dragqueens gör, polisanmäla hat och hot. Vi har ju en lagstiftning av en anledning, och den ska användas. Ingen ska hålla på med att hota och hata, allra minst politiker. Vårt ansvar är att se till att alla människor känner sig trygga i samhället. Att människor får vara fria är det som gör Sverige unikt och det ska vi stå upp för.

Är Liberalerna helt nöjda med den nya könstillhörighetslagen som trädde i kraft i somras?
– Ja, det är klart vi är. Den har ju väckt en del debatt, exempelvis för att kriminella skulle kunna komma att missbruka reglerna, och det ska vi givetvis se till att förhindra, men lagen är fortfarande en viktig frihetsreform och det var helt rätt att genomföra den.

Alla dina Tidö-kollegor vill ju utreda lagen redan efter ett år, och inte efter tre som var avtalat. Var står Liberalerna här?
– Det här är ju en för många väldigt efterlängtad och modern lagstiftning, men det är viktigt att lagstiftningen fyller det syfte som den har. Jag har respekt för att andra partier ser vissa luckor, och vissa grejer behöver kanske tweekas lite på framöver så att lagstiftningen inte missbrukas.

Även hedersförtryck och hedersvåld är något som drabbar hbtqi-personer mer än andra grupper – vad vill ni göra åt detta? Finns det en risk att peka ut vissa grupper i samhället, exempelvis religiösa eller personer som kommer från vissa länder/kulturer?
– Jag tänker att rädsla aldrig får förlama oss. Den största utmaningen när det gäller att stå upp för våra värderingar är att inte bli rädda för hur det ska uppfattas. Vi har i dag över 170 000 barn som lever i utanförskap, många i områden där det inte är samhällets regler och värderingar som gäller. Där det kan vara islamister som bestämmer hur man får klä sig, vilka aktiviteter man får delta i och vem man får älska. Det hör inte hemma i det svenska samhället, och är inte något vi kan kompromissa med. Jag är stolt över att vi i den här regeringen har höjt straffen för hedersbrott, skärpt regler för äktenskapstvång, oskuldskontroller och omvändelseterapi. Men det finns jättemycket kvar att göra, och jag vill vara tydlig med att vi inte kan mötas halvvägs när det gäller barns, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.

I många länder är det olagligt att vara hbtqi och kan till och med leda till dödsstraff. Vad kan Sverige och Sveriges regering göra för att markera mot detta på ett tydligare sätt?
– Sverige ska vara en röst för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag har själv jobbat med demokratiaktivister i Hongkong, Jordanien och Belarus. Där har jag träffat personer som riskerar sina liv för denna kamp, och det är viktigt att vi backar upp dem. Sverige kan ha en unik roll här, inte minst när det gäller hur vårt bistånd används. Vi måste också se till att Europa som helhet upprätthåller de demokratiska värdena, vi kan inte ha vissa länder som tänker att det är valbart om man vill ha en fungerande rättsstat eller att stå upp för allas lika värde.

Du nämnde Sveriges bistånd, men det faktum att detta drastiskt minskats har ju lett till minskat stöd till civilsamhället i biståndsländer, bland annat till hbtqi-organisationer. Vilken är din kommentar till detta?
– Mycket av biståndet går just nu till Ukraina, det tycker jag är viktigt. Visst önskar jag att vi kunde göra mer och hjälpa fler, men det viktiga är att biståndet används till det Sverige är bäst på, det vill säga att ha ett demokratifokus. Det gäller bland annat att hbtqi-personer inte ska vara oroliga för att möta myndigheter eller att gå till polisen.

Vill Liberalerna gå tillbaka till enprocentsmålet när det gäller biståndet?
– Jag tycker att vi ska behålla enprocentsmålet även i fortsättningen. Men räknar man med Ukraina-stödet, och det tycker jag man ska göra, så ger vi mer bistånd nu än vi gjorde tidigare.

Tidö-partierna står också bakom en stramare migrationspolitik, bland annat har antalet kvotflyktingar minskat drastiskt. I Tidö-avtalet står dock att man bland kvotflyktingar ska prioritera hbtqi-personer, som var ett vallöfte från Moderaterna, men förra året var exempelvis bara 5 av 900 kvotflyktingar hbtqi. Din kommentar?
– Jag håller med Moderaterna om att vi behöver ha en generös flyktingpolitik när det gäller hbtqi-personer. Jag tycker vi ska ha en migrationspolitik som både är stram och human, det gäller att hitta en balans. För de som motarbetar de svenska värderingarna och som inte vill vara med och bygga Sverige, ja för dem är kanske inte Sverige rätt land.

Har din syn på migrations- och flyktingpolitik påverkats av att dina föräldrar kom till Sverige som flyktingar från Libanon efter att först ha bott en tid i Tyskland?
– Det har den, och framför allt har min syn på integrationspolitik påverkats av min bakgrund. Jag kom till Sverige som åttaåring och kunde inte ett ord svenska, men hade lärare som hade tid att se till att jag lärde mig svenska. Vi hade grannar som bjöd in oss i gemenskapen, och mina föräldrar var väldigt tydliga med att de både är tacksamma och stolta över att vara en del av det svenska samhället, det var därför pappa bytte vårt efternamn. Det finns allt för många barn i dag som inte lär sig svenska, som inte har föräldrar med ett jobb att gå till, det är förödande både för dem och för samhället i stort.

Så till lite familjepolitik – berätta om Liberalernas inställning till surrogatmödraskap!
– Vi är för altruistiskt surrogatmödraskap, och har gått i täten för att göra det lättare för samkönade par att bilda familj, en fråga jag tycker är jätteviktig. I dag kan en kvinna nekas ivf-behandling om den andra kvinnan i relationen redan har genomgått en sådan, det borde ses över.

Era Tidö-kollegor KD och SD är ju emot altruistiskt surrogatmödraskap – tror du ändå att ni kan få igenom en sådan lagändring?
– Jag är hoppfull och tänker kämpa för det, men det är uppenbart att det är alldeles för många partier både på höger- och vänstersidan som inte förstår vikten av att öka möjligheterna att bilda familj, även för hbtqi-personer.
Hur ser ni på att ett barn ska kunna ha fler vårdnadshavare än två?
– För ett barn så är ju en vårdnadshavare på pappret och den som är förälder i verkligheten inte alltid samma sak, och jag har inget emot att vi tittar på detta. Det viktiga är att den som fungerar som förälder i vardagen får vara med när det gäller exempelvis kontakten med skolan.

Till slut några lite mer personliga frågor. Vad är det första du tänker på när du hör ordet ”gaykultur”?
– Spontant tänker jag på ”Young Royals”, och på att gaykulturen har gjort ett stort avtryck i Sverige och är en viktig del av den svenska kulturen.
Har du någon personlig favorit inom svensk gaykultur?
– Jag är ju en idrottsfantast så jag säger fotbollsspelaren Lina Hurtig, som jag tycker är en underbar person. Och Barbro Westerholm, som även om hon inte själv var homosexuell gjorde en viktig insats för den gruppen. Och förstås Karin Boye! En person som verkligen har bidragit till svensk hbtqi-kultur, och som ju ingår i vår nya kulturkanon. Jag hade en lärare som fick mig till att läsa väldigt mycket, och jag kommer tydligt ihåg när hon berättade om Karin Boye.
Vem var den första hbtqi-personen du fick höra talas om i ditt liv?
– Jag har i hela mitt liv haft personer runt mig med olika könsidentiteter och sexuella läggningar, vissa som har varit öppna med det och andra mindre öppna. Men jag kan inte nämna någon speciell, kanske för att det aldrig har varit en stor grej för mig. Det kanske är en generationsgrej, jag har som 90-talist kunnat växa upp med en annan syn på detta än tidigare generationer. Tack vare Barbro Westerholm och många andra föregångare.
Tror du att din syn på hbtqi-personer har påverkats av det faktum att du har växt upp i en liten ort, eller av din och dina föräldrars kulturella bakgrund?
– Min pappa har alltid varit tydlig med att han valde Sverige just på grund av våra demokratiska värderingar, vilket har gjort att jag och mina syskon har förstått hur viktigt det är att stå upp för dessa.

Du gick på QX-galan i år – hur var det?
– Ja, jag satt jämte Jan Jönsson och Birgitta Ohlsson, vi sjöng och skrattade hela kvällen. En viktig kväll med mycket känslor och kamp, men också fylld av glädje. Värdarna, Edvin Törnblom och Katrin Sundberg, var helt otroliga och med massor av självdistans. Vi kanske skulle köpa in dem till Liberalernas grejer!
Kommer du att gå i någon Pride-parad i år?
– Jajamen! Jag älskar Pride-parader! Finns det något bättre än att stå upp för det som är rätt och på köpet få dansa runt? Förra året gick jag för första gången som partiledare, men jag har gått i Pride-parader, framför allt på West Pride, i många år.
Vad står det på ditt plakat, om du har något?
– Jag tar väl en klassiker, som jag vet att även Barbro Westerholm använde sig av: ”Love is Liberal”. Den är bra!
Har du något kul Pride-minne att dela med dig av?
– Ja, förra årets Pride-parad i Stockholm var helt fantastisk, alla mina liberala minister-kollegor gick också. Jag high-fivade barn, fick en massa halsband och tror att jag kramade halva paraden! Det var helt underbart med all glädje! Jag hoppas att folk förstår hur fantastiskt det är att vi i Sverige kan samlas i en Pride-parad där man kan vara stolt över vem man är och stå upp för det man tror är rätt och viktigt.
Din Tidö-kollega Jimmie Åkesson var väldigt kritisk till Pride-parader senast jag intervjuade honom för QX, men ni gick ju på fotbollslandskamp tillsammans nyligen – så tror du att du även kan få sällskap med Jimmie i Pride-paraden?
– Jag tänker i alla fall vara med, men låter andra partier själva bestämma hur de gör. Jimmie är partiledare för Sverigedemokraterna och jag för Liberalerna. Jag tycker det är härligt med Pride-parader och att vi flaggar för Pride!