Det var den 24 oktober 2025 som Myndigheten för stöd till trossamfund (MUCF) avslog Jehovas vittnens ansökan om statsbidrag. Myndigheten ansåg att samfundet visserligen uppfyllde de formella kraven, men inte demokrativillkoren.

Skälet var bland annat att Jehovas vittnen, enligt myndigheten, nekar medlemskap eller utesluter personer på grund av deras val av livspartner. Myndigheten pekade också på uppgifter om att personer som lämnar eller utesluts ur samfundet riskerar sociala konsekvenser, även från familjemedlemmar.

Jehovas vittnen överklagade och menade att det handlar om samfundets rätt att själv avgöra vilka som kan vara medlemmar. Bara den som lever efter det samfundet beskriver som ”Bibelns moralnormer” kan bli, eller fortsätta vara, ett Jehovas vittne. Det är, enligt samfundet, en del av den autonomi som skyddas av religions- och föreningsfriheten.

Förvaltningsrätten i Stockholm hänvisar i sitt beslut till Europadomstolens praxis om att staten ska vara neutral och opartisk i religiösa frågor. Regler om medlemskap, ämbeten och äktenskap kan enligt domstolen vara en del av ett trossamfunds inre liv och religiösa självbestämmande.
Det innebär inte, skriver domstolen, att alla trossamfund automatiskt har rätt till statligt stöd. Men om staten delar ut stöd måste reglerna tillämpas på ett sätt som inte innebär att staten börjar värdera religiösa läror.
Förvaltningsrätten konstaterar därför att ett trossamfund inte enbart kan nekas statsbidrag för att dess religiösa lära innehåller regler som begränsar medlemskap, befattningar eller äktenskap utifrån val av livspartner.

De skriver att sådana regler är vanligt förekommande i flera statsbidragsberättigade trossamfund. Domstolen nämner inte vilka, men konsekvensen är tydlig: om staten skulle stoppa stöd till samfund som inte fullt ut accepterar samkönade relationer, öppet homosexuella ledare eller samkönade äktenskap, skulle det kunna få långtgående följder.
Det skulle, i praktiken, kunna beröra delar av frikyrkligheten, ortodoxa kyrkor, muslimska samfund och den katolska kyrkan.
Där ligger också den principiella konflikten. Demokrativillkoret ska skydda grundläggande fri- och rättigheter och principen om alla människors lika värde. Samtidigt har trossamfund ett starkt skydd för sitt inre liv, även när deras religiösa lära innebär en negativ syn på samkönad kärlek.

I sitt överklagande skriver MUCF att domstolen gör en ”för långtgående samt förenklad” tolkning av religionsfriheten. MUCF accepterar att trossamfund har rätt att själva välja religiösa ledare, även om det innebär särbehandling utifrån kön eller sexuell läggning. Men myndigheten menar att gränsen går vid medlemskapet.

Ett trossamfund får, enligt MUCF, inte neka eller begränsa medlemskap på grund av en persons sexuella läggning. De hänvisar till förarbetena till den nya lagen om statsbidrag till trossamfund, där regeringen skriver att ett samfund kan nekas stöd om det exempelvis diskriminerar personer som söker andra tjänster än religiösa ledaruppdrag, eller vägrar någon tillträde till en offentlig gudstjänst på grund av sexuell läggning.
MUCF invänder också mot domstolens bedömning att myndigheten inte visat att Jehovas vittnen utsätter tidigare medlemmar för otillbörliga påtryckningar. Förvaltningsrätten anser att underlaget inte räcker. En skiljaktig nämndeman håller däremot med myndigheten och anser att Jehovas vittnen försvarar eller främjar hot om skadliga konsekvenser för den som utesluts eller lämnar samfundet.

I överklagandet lyfter MUCF dessutom en annan fråga som förvaltningsrätten inte prövar i sak: Jehovas vittnens motstånd mot blodtransfusioner till barn.
Myndigheten skriver att samfundet inte tillåter blodtransfusioner, inte ens när barns behov av blod är livsavgörande. Enligt MUCF är detta ett reellt problem som i praktiken leder till att barn tvångsomhändertas för att få livsnödvändig vård.
MUCF menar att det inte räcker att samhället i efterhand kan ingripa med tvångsvård. Att ett trossamfund har en hållning som innebär att barn nekas livsnödvändig vård är, enligt myndigheten, i sig ett agerande i strid med demokrativillkoret.
Frågan har prövats tidigare. År 2017 gav Högsta förvaltningsdomstolen Jehovas vittnen rätt i en tvist med regeringen om statsbidrag, trots samfundets syn på blodtransfusioner. Men MUCF menar att den nya lagen från 2024 har skärpt reglerna och att det därför krävs en ny prövning.

Myndigheten vill i första hand att kammarrätten skickar tillbaka frågan om blodtransfusioner till förvaltningsrätten. I andra hand vill MUCF att kammarrätten river upp domen och fastställer myndighetens beslut att neka Jehovas vittnen statsbidrag.