Alla förutom SD:s Jimmie Åkesson som blivit tillfrågad men ännu ett valår tackat nej till att bli intervjuad av QX. Partiledarna har fått bekänna färg i allt från transfrågor till flykting- och familjepolitik. Här kommer en sammanfattning som förhoppningsvis kan guida dig bland partiernas hbtqi-agendor inför årets viktiga riksdagsval. Men läs gärna originalintervjuerna om du vill ha ännu mer kött på benen.
Vilken är den viktigaste hbtqi-frågan just nu?
Elisabeth Thand Ringqvist, Centern:
– Tyvärr är det tolerans och respekt. Jag trodde ju att de liberala landvinningarna när det gäller detta skulle stå sig, men hatet och hoten som riktas mot många hbtqi-personer, exempelvis transpersoner och dragqueens, säger ju något annat. Det är helt fruktansvärt.
Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiet:
– Tryggheten. Många unga tjejer och killar som kommer ut och vill leva sina liv utifrån den de är känner sig i dag mindre trygga än för bara några år sedan. Det beror på en kombination av en aggressiv debatt från högerextremt håll, och att det generellt finns en växande kraft som vill att alla ska vara på ett visst sätt.
Amanda Lind, Miljöpartiet:
– Den allra viktigaste frågan just nu är tyvärr på ett mer övergripande plan, att försvara de hbtqi-rättigheter vi har, som befinner sig under ett väldigt tydligt och samordnat hot. Vi ser nu en tillbakagång av rättigheter i många länder där högernationalistiska och auktoritära krafter har fått makt, något som sprider sig till allt fler länder. Det här är en väldigt alarmerande tillbakagång och ett nedmonterande av rättigheter vi har sett som självklara. Så den viktigaste hbtqi-frågan för Miljöpartiet i det här valet är att vara en tydlig röst mot denna utveckling.
Simona Mohamsson, Liberalerna:
– Det är de liberala värderingarna. Sverige är extremt, på ett bra sätt, när det gäller våra värderingar. Sverige har inte alltid varit såhär, men jag är tacksam för att vi är där vi är i dag, långt före många andra länder när det gäller hbtqi-rättigheter. Dessa liberala och demokratiska värderingar är viktiga att stå upp för, särskilt när vi ser högerextremister och islamister som vill utmana dem och driva tiden tillbaka. Det vill vi sätta stopp för.
Ulf Kristersson, Moderaterna:
– Sammantaget skulle jag nog säga att det är tryggheten och säkerheten. Att inte bli hotad eller utsatt för våld och brott. Detta gäller inte bara hbtqi-personer förstås, men inte minst den gruppen. Våldsutvecklingen de senaste tio åren, som vi gjort så mycket för att bryta, drabbar ju väldigt brett i samhället. Många drabbas inte fysiskt utan via olika nätmiljöer, vilket kan vara väl så problematiskt.
Ebba Busch, Kristdemokraterna:
– Trygghet. En trygghet för alla. Trygghet är en förutsättning för att man ska kunna göra aktiva livsval och för att man ska kunna mötas med värdighet och respekt. Jag upplever att vi har en tillbakarullning av tryggheten för många hbt+personer, både för att det har blåst vindar på högerkanten man behöver hålla koll på, och inte minst kopplat till en misslyckad integration till följd av en väldigt hög migration.
Magdalena Andersson, Socialdemokraterna:
– Just nu så är det en global backlash i de här frågorna, så även i Sverige. Det viktigaste just nu är att stå upp för de framsteg som vi har gjort i Sverige, både vad gäller lagstiftning och när det gäller den allmänna synen på dessa frågor. Respekten för alla människors lika värde oavsett vem man älskar och oavsett könsidentitet.
Om de allt mer kritiska attityderna mot hbtqi-personer, inte minst bland dagens unga:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– Detta märks exempelvis när det gäller dragqueens som läser sagor för barn, som har blivit en symbolfråga för högerkonservativa i hela världen som använder sig av detta för att skapa rädsla. Och de vill plocka bort böcker från biblioteken för att barn inte ska kunna läsa om något de anser vara annorlunda. Då är vi ju tillbaka till där världen var för hundra år sedan. Detta tillsammans med lögner, halvsanningar och glidningar när det gäller dessa frågor blir till en oerhört giftig cocktail i samhällsdebatten. Tyvärr leder det till att många vanliga människor börjar tänka att ”detta är nog inte normalt”.
Nooshi Dadgostar (V):
– Förr kanske det var den stora massan som hade fördomar, i dag är det mer den högerextrema gruppen som vill skapa konflikter mellan människor, och då använder sig av hbtqi-communityt. De pekar alltid ut en mindre grupp, en liten minoritet, som ”problemet”. Otroligt obehagligt. Det är en arrangerad hatstorm orkestrerad av främst Sverigedemokraterna och deras fotsoldater ute på nätet. Det är så de jobbar, men det kommer inte svenskarna överlag att gå på.
Amanda Lind (MP):
– Utvecklingen är oroande när det gäller attityden mot hbtqi-personer. Exempelvis gör RFSL inte längre skolbesök på vissa skolor där det finns en intolerans både bland lärare och elever. Det finns kommuner som tidigare hissat regnbågsflaggan men som inte längre gör det. Och på QX-galan fick vi lyssna på Bland drakar och dragqueens som beskrev det enorma hatet mot dem och de hundratals hot man har fått ta emot bara för att de sprider läsning och glädje, och står upp för att man ska få vara den man är och synas i det offentliga rummet. Det finns alltså många tecken på att situationen även här i Sverige är värd att tas på yttersta allvar.
Simona Mohamsson (L):
– Jag tycker det är konstigt att man inte förstår vilket privilegium vi lever i här i Sverige, men jag är inte heller förvånad eftersom dagens ungdomar matas med extrema ideal på sociala medier. Det finns uppenbart mycket kvar att göra för att Sverige ska vara ett land där alla känner sig välkomna och trygga oavsett bakgrund, där ingen ska behöva gömma en viktig del av sig själv. Skolan är avgörande för att kunna mota odemokratiska värderingar. Det är viktigt att vuxna, inte minst i skolan, aldrig tvekar att markera mot odemokratiska attityder. Vi kan inte ha klassrum där man får säga homofobiska grejer, det måste vi sätta stopp för.
Ulf Kristersson (M):
– I någon mån bekräftar detta något man har haft på känn; att det sker en ökad polarisering och att det finns människor som uttrycker sig otroligt föraktfullt mot människor som lever andra liv än de själva gör. Det markeras också i rapporten att det bland dem med negativa attityder finns en överrepresentation av utrikesfödda. Det finns människor i Sverige som inte är uppvuxna med den grundläggande tolerans som de flesta av oss har. Det handlar inte bara om att bo och leva i Sverige, utan också om att omfattas av grundläggande svenska värderingar, varav en del även är kodifierade i lagstiftning.
Ebba Busch (KD):
– Det blåser allt mer fientliga vindar, och som mina nära vänner i hbt+communityt märker av allt mer. Plötsligt har vi märkt en tillbakagång bland unga vad gäller de vinster vi gjort vad gäller bemötande av hbt+personer. Det gäller även deras attityder till exempelvis demokrati och judar. Detta bekymrar mig något oerhört. Att bli kränkt eller trakasserad på grund av kön, religion eller sexualitet kan aldrig accepteras. Det är därför vi var så angelägna om att få den nya nationella strategin mot hedersförtryck på plats, som vi lanserade i april. Vi har konsekvent stärkt hbt+personers rättigheter under den här mandatperioden och är en motvikt till de fobiska vindar som blåser.
Magdalena Andersson (S):
– En särskilt viktig sak är att se till att det finns trygga och utbildade vuxna som ungdomar kan vända sig till när de börjar fundera på sin sexualitet och sin könsidentitet. I skolan, men också i civilsamhället, som är jätteviktigt för en fungerande demokrati. Och jag är särskilt bekymrad över den sänkta status som sexualundervisningen i skolan fått under den här regeringen.
Om varför transfrågor hamnat alltmer i fokus:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– Jag tror att det har att göra med att konservativa tycker att det gynnar dem att använda denna grupp som symbol för något som är onormalt, i syfte att skapa rädsla.
Nooshi Dadgostar (V):
– Det finns högerextrema krafter, alltifrån Trump till SD, som inte respekterar alla människors lika värde och att alla ska få vara dem de är. Dessa använder ofta exempelvis dragqueens och transpersoner som slagträn, i grunden för att förändra Sverige i en mer repressiv riktning. För människor som hamnar i skottlinjen för debatten skapas en otrygghet och en oro och det tycker vi är allvarligt. Det är bedrövligt att Bland Drakar och Dragqueens ska behöva utstå så mycket hat och hot för att de läser sagor för barn. Sverige är ju kända för vår barnkultur, och det här är en viktig del av den.
Simona Mohamsson (L):
– I takt med att fler vågar vara sig själva i samhället så kastas mer ljus på denna fråga. Det är också uppenbart att konservativa kulturkrigare har en fixering vid transpersoner, de jagar klick och reaktioner på nätet. Det gäller inte minst i USA, och sedan har detta smittat av sig på Europa och Sverige.
Ulf Kristersson (M):
– Ibland undrar man verkligen varför folk kan bli så vansinnigt upphetsade och provocerade över vissa saker, att personers egna livsval kan vålla en sådan enorm ilska. Det är en sjuka i hela vårt samhälle, som inte minst drabbar just transpersoner.
Ebba Busch (KD):
– Det beror dels på att vi äntligen har ojämlikheten i transvården på agendan vad gäller skillnader i bemötande och väntetider beroende på var i landet man bor. Dels på att det varit diskussioner kring könstillhörighetslagen, och så har transpersoner även varit något slags allmänt slagträ i anti-woke-diskussionen. Vi är ju inte särskilt woke som parti, men extremt noga med att hålla rågången kring alla människors okränkbara värde, samt ett respektfullt bemötande av alla oavsett deras uttryck.
Magdalena Andersson (S):
– Ska man ge sig på någon i hbtqi-communityt så är det transpersoner, de är lättast att ge sig på. Det är väl där man börjar, men sedan kommer nästa grupp som förmodligen är homosexuella män, och efter dem homosexuella kvinnor. Det är så linjen ser ut tror jag. Detta är som sagt en del av en internationell rörelse, Donald Trump la ju flera hundra miljoner under den amerikanska valrörelsen just för att driva upp transfrågan, ”transideologin är det största hotet mot USA”. Jag kan tillägga att jag är väldigt stolt över att vi när jag var statsminister fick den första transpersonen i en svensk regering, skolminister Lina Axelsson Kihlbom.
Om den nya könstillhörighetslagen som trädde i kraft förra sommaren:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– Det är en viktig lagstiftning för att människor som mår riktigt dåligt ska kunna må så bra som möjligt så fort som möjligt. Det är ju en högst personlig fråga hur man vill definiera sig. Tyvärr har de personer som gynnas av den nya könstillhörighetslagen svartmålats för att det tydligen finns de som missbrukar den för att exempelvis komma undan brott. Men de negativa undantagen får ju inte definiera den stora massans nytta av denna lag.
Nooshi Dadgostar (V):
– Det går att förbättra på olika sätt, men är ett bra steg på vägen. Lagen ger en större möjlighet än tidigare att få identifiera sig som man vill.
Amanda Lind (MP):
– Att vi kunde få till en lag med så pass bred förankring var naturligtvis en seger för alla oss som länge kämpat för transpersoners rättigheter. Redan när vi satt i regeringen jobbade vi för att könstillhörighetslagen skulle komma på plats, och hade gärna sett att den tagits fram snabbare, liksom att den i vissa fall skulle vara mer offensiv. Exempelvis ville vi att den i högre grad skulle bygga på självidentifikation och inte kräva kontakt med vården. Vi ville tydligare skilja på juridiskt kön och den medicinska processen. Vi ville också ha lägre åldersgränser.
Simona Mohamsson (L):
– Ja, det är klart vi är. Den har ju väckt en del debatt, exempelvis för att kriminella skulle kunna komma att missbruka reglerna, och det ska vi givetvis se till att förhindra, men lagen är fortfarande en viktig frihetsreform och det var helt rätt att genomföra den.
Ulf Kristersson (M):
– Det var bestämt redan från början att den skulle utredas inom tre år, inte efter tre år. Lagen har lett till en diskussion som jag tycker är rimlig att ta, nämligen att ta reda på om det finns en risk att den kan missbrukas av kriminella, vilket inte var syftet. Detta är ju en lag som i grund och botten är till för att en ganska liten och utsatt grupp människor ska kunna göra ett juridiskt könsbyte. Fängelselagen stipulerar att det är det juridiska könet som avgör var man ska placeras, och då måste man utreda om det finns en risk att biologiska män som juridiskt sett är kvinnor därför hamnar i kvinnofängelser. Det finns skäl att se över könstillhörighetslagen, men vi ifrågasätter den inte i sin grund.
Ebba Busch (KD):
– Att vi vill riva upp denna lag hänger ihop med de specialistläkare och professorer inom psykiatrin som varnat för att dela på den juridiska och den biologiska könsdefinitionen, och att det finns en risk för att den upplevda könsdysforin då förvärras. Alla i hbt+communityt tycker ju inte lika i de här frågorna som rör queer självidentifikation och vad gäller vägen framåt för allas lika värde och rättigheter. En del är för ett upplösande av könen, alltså att vi inte har några kön, men jag tror varken på könskrig eller könlöshet. Biologi gör skillnad, och jag tycker det är rätt och riktigt att det juridiska och det biologiska könet hänger ihop.
Magdalena Andersson (S):
– Lagen är ju ett resultat av ett arbete som vi genomförde i regeringsställning, och det var jag som la fram lagrådsremissen. Jag tycker detta är ett exempel på hur bra det kan vara när man samverkar politiskt över blockgränserna. Det vore bra om vi oftare kunde samla oss lite bredare i viktiga politiska frågor, som exempelvis att stå upp för hbtq-personers rättigheter. Visst finns det poänger med att utvärdera den här lagstiftningen, liksom annan lagstiftning, så det har vi inget emot. Det är ju något vi har varit överens om från början, så det är ju lite märkligt att Ulf skriver en debattartikel om det. Vad gäller att lagen kan utnyttjas av kriminella så handlar det om spårbarhet om man byter personnummer flera gånger. Men det är ju inte så att jag tror att gängkriminella skulle hålla på att byta kön hit och dit bara sådär.
Om hat och hot mot hbtqi-personer på sociala medier:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– Vi är ganska liberala även här och är för det fria samtalet. Men vi tycker det är viktigt att de olika plattformarna kan säkerställa att avsändarna är riktiga, och vi vill framhålla föräldraansvaret när det gäller barns användande av sociala medier.
Nooshi Dadgostar (V):
– Vi ser ett behov av tuffare regler för vad man kan sprida på sociala medier. Organiserade hatstormar på sociala medier kan förgöra människors självförtroende. Det är ett demokratiproblem att techjättarna kan bestämma helt över algoritmerna. De styr idag vårt politiska samtal och vår yttrandefrihet. De måste regleras hårt, vi ska ha större insyn i deras verksamheter, och de ska betala skatt.
Amanda Lind (MP):
– Vi måste ställa tydligare krav på nätjättarna, en fråga vi driver inom EU. Det måste finnas en transparens vad gäller nätjättarnas algoritmer, eftersom de styr och påverkar det offentliga samtalet. Man måste också ställa krav på att olagligt material plockas bort snabbare, och att det finns en lagstiftning så att man kan lagföra de hot mot hbtqi-personer som förekommer på sociala medier. Vi har även öppnat för att införa en åldersgräns, men då måste detta tillämpas på ett bra sätt, och man måste skilja på olika plattformar. Sociala medier är att viktigt utrymme för att uttrycka sig och träffa likasinnade, och kanske göra motstånd mot förtryckande regimer.
Simona Mohamsson (L):
– Jag tycker det är uppenbart att techjättarna inte har något intresse varken för barns välmående eller för samhället i stort. De tjänar pengar på att vi scrollar, och vi politiker måste göra allt vi kan för att stoppa deras aggressiva algoritmer. Liberalerna vill se en åldersgräns på 15 år, och att techföretagen tar ett större ansvar för hot och hat som sprids på deras plattformar. Jag tycker att Sverige tillsammans med de andra EU-länderna ska bli mycket tuffare mot de sociala medierna. Vi behöver springa fort här eftersom vi redan ligger efter.
Ulf Kristersson (M):
– Det här är en mycket bredare fråga som inte bara gäller hbtqi, och som vi just nu utreder. Vad gäller åldersgräns är vi inne på 15 eller 16 år, men det är inte helt okomplicerat att genomföra rent tekniskt. Vi har också infört helt mobilfria skoldagar som ett led i detta. En ännu större fråga är hur man tvingar plattformarna att göra sig av med hatiskt innehåll snabbt som ögat. Här håller vi på med en lagstiftning, både i Sverige och inom EU, som går rätt hårt åt plattformarna.
Ebba Busch (KD):
– Hot mot hbt+personer är ju ett brott som ska hanteras av polis, men det är en grupp som drabbas ännu värre när vi inte lyckas ta kampen mot tech-bolagen. Särskilt unga hbt+personer som ska hitta sin plats genom puberteten är extra utsatta, så det är värt att framhålla vårt förslag om en åldersgräns på 15 år vad gäller sociala medier. Det skulle även försvåra att unga rekryteras till kriminella gäng och utsättas för grooming.
Magdalena Andersson (S):
– Det finns fantastiska saker med sociala medier, men de utgör också plattformar där många blir väldigt utsatta, särskilt de som inte ligger i linje med de högerauktoritära krafterna. Det kan vara hbtqi-personer, unga tjejer som tar politisk ställning eller klimataktivister. Dessutom styrs plattformarna ofta av högerauktoritära personer, och av algoritmer som ökar konfliktnivån. Vi har ju också Sverigedemokraternas trollfabrik som jobbar för högvarv just för att sprida hat och hot. Det skulle göra mycket för samtalstonen på nätet om SD skulle kunna stänga ner den. Vi vill ha en skarp åldersgräns på 15 år för sociala medier, och för att den ska bli effektiv vill vi att det ska finnas en fysisk person bakom varje konto, så att man måste verifiera sig med e-legitimation för att få starta ett nytt konto. Vi har också ett förslag, som vi driver på EU-nivå, om att man själv ska kunna styra algoritmerna så att de mest hatiska budskapen inte hamnar högt upp i flödet.
Om hedersförtryck och omvändelseförsök av hbtqi-personer:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– Vi i Centern var ju först med att driva frågan om att kontrollerande beteenden skulle kriminaliseras, vilket nu är verklighet. Vi tycker också att det bör finnas handlingsplaner mot hedersförtryck i grundskolan och på gymnasiet. Det gäller att få barn och ungdomar att förstå att det är ett kriminellt beteende som de utsätts för.
Nooshi Dadgostar (V):
– Våld och kontroll är helt oacceptabelt, oavsett hur man motiverar det. Det finns inget hedersamt i att kontrollera sina barn på det här sättet. Jag skulle vilja påstå att vi alltid har varit stentuffa på det här området. Det måste finnas en stark lagstiftning i grunden, och det måste finnas trygga vuxna dit exempelvis barn som råkar ut för detta kan vända sig, framför allt i skolmiljön. Och det måste finnas en fungerande socialtjänst.
Amanda Lind (MP):
– Vi har länge drivit frågan om att förbjuda omvändelseförsök, som vi vet att många hbtqi-personer utsätts för. Det är nu på gång som en del i att kriminalisera psykiskt våld. Vi får väl se om det räcker, eller om det krävs en egen lagstiftning.
Simona Mohamsson (L):
– Jag tänker att rädsla aldrig får förlama oss. Den största utmaningen när det gäller att stå upp för våra värderingar är att inte bli rädda för hur det ska uppfattas. Vi har i dag över 170 000 barn som lever i utanförskap, många i områden där det inte är samhällets regler och värderingar som gäller. Där det kan vara islamister som bestämmer hur man får klä sig, vilka aktiviteter man får delta i och vem man får älska. Det hör inte hemma i det svenska samhället, och är inte något vi kan kompromissa med. Jag är stolt över att vi i den här regeringen har höjt straffen för hedersbrott, skärpt regler för äktenskapstvång, oskuldskontroller och omvändelseterapi. Men det finns jättemycket kvar att göra, och jag vill vara tydlig med att vi inte kan mötas halvvägs när det gäller barns, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.
Ulf Kristersson (M):
– Lagen om att kriminalisera psykiskt våld, som trädde i kraft den 1 juli, är ett stort steg att i klartext förbjuda hela denna bisarra idé att man ska försöka övertyga människor att de lever fel liv. Vi förbjuder även kusinäktenskap, ett grundskott i hela det här systemet med klaner där man odlar den egna släkten mot alla andra.
Ebba Busch (KD):
– Den nya lagen som kriminaliserar psykiskt våld är väl balanserad och ett tydligt ytterligare skydd. Vi har varit aktiva i att driva fram den och tycker det är viktigt att den nu kommit på plats. Ett bra och historiskt beslut, men som med all lagstiftning så blir den inte verkningsfull förrän den prövas rättsligt. Det gäller ju också att vi vågar ta kampen mot de parallellsamhällen som vi ser växa fram, och för att tala klarspråk mot den islam som vi ser växa fram i Sverige, och som inte är förenlig med svenska värderingar. Vi har ungefär en kvarts miljon unga som lever under hedersförtryck i Sverige i dag, det är ett väldigt stort misslyckande. Bland dessa finns många som inte får älska vem de vill, gifta sig med vem de vill eller flytta vart de vill.
Magdalena Andersson (S):
– Vi kan ju inte blunda för att det finns hedersförtryck och hedersvåld i Sverige, det är både olagligt och oacceptabelt. Vi vill exempelvis ha hårdare påföljd om man för ut barn från Sverige i någon form av hederssyfte. Olika länder har ju kommit olika långt vad gäller hbtqi-frågor, och när det kommer folk till Sverige från länder som inte har kommit lika långt som vi har, så har de såklart med sig de normerna. Dessa försvinner ju inte automatiskt när man sätter sin fot i Sverige. Men både samhällen och enskilda människor kan göra en resa här och ändra sina attityder, liksom många svenskar i min generation har gjort. Så det är otroligt viktigt att vi jobbar med en fungerande integration så att vi inte har parallellsamhällen där värderingar som är anti hbtq fortplantas.
Om möjligheterna för hbtqi-personer att få asyl i Sverige:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– Rätten till en rättssäker och kunskapsgrundad asylprövning är en av hörnstenarna i hela asylprocessen. Vi tycker att man borde göra en oberoende granskning av asylprocessen för att ta reda på om den är rättsosäker för hbtqi-personer eller inte. Vi borde också ha ett kunskapslyft av handläggarna för att säkerställa att de verkligen kan och förstår nyanserna. Vi anser för övrigt att Sverige bör gå tillbaka till den tidigare nivån av kvotflyktingar, alltså EU:s genomsnittsnivå och inte dess lägsta.
Nooshi Dadgostar (V):
– Många blir avfärdade redan vid gränsen till Europa , ofta med motiveringen att de kommer från ”säkra” länder, även då det handlar om länder där hbtqi-personer förföljs och kriminaliseras. Detta måste ändras. Och kunskapsnivån bland handläggarna på Migrationsverket behöver höjas, så att man inte skickar hbtqi-personer in i döden. Vi vill ha en human asylpolitik, hbtqi-personer ska inte skickas tillbaka till förföljelse eller död.
Amanda Lind (MP):
– Redan i dag har vi en asylrätt för personer som riskerar förföljelse, tortyr eller dödsstraff till följd av sin sexualitet eller könsidentitet. Så egentligen handlar det inte om att ha en generösare asylpolitik, utan att säkerställa att den lagstiftning vi redan har tillämpas korrekt och rättssäkert. Flera granskningar har visat att Migrationsverket inte gör prövningen av hbtqi-personer tillräckligt bra, att kunskapen om dessa och olika länders förutsättningar för dem måste bli bättre. Det behövs krafttag för att komma till rätta med detta.
Simona Mohamsson (L):
– Vi behöver ha en generös flyktingpolitik när det gäller hbtqi-personer. Jag tycker vi ska ha en migrationspolitik som både är stram och human, det gäller att hitta en balans. För de som motarbetar de svenska värderingarna och som inte vill vara med och bygga Sverige, ja för dem är kanske inte Sverige rätt land.
Ulf Kristersson (M):
– Sverige ska inte ha en generösare asylpolitik i största allmänhet, vi har haft en alldeles för hög asylinvandring under lång tid. Det kom 320 000 asylinvandrare på åtta år, och i dag vet alla att det var långt många fler än vad Sverige kunde integrera. Men vi behåller vår markering att vi gärna tar emot hbtqi-personer inom kvotflyktingsystemet, och det är fortsatt ett giltigt asylskäl, så där sker ingen förändring.
Ebba Busch (KD):
– Vi har inga specifika förslag på att förändra asylpolitiken, vår utgångspunkt är att vi behöver ha en stram migration för lång tid framöver. Vi vill se till att hjälpa dem som verkligen är flyktingar och att vi får ett bättre kvotflyktingsystem inom FN, och att Sverige ska vara ett bra land på att ta emot hbt+flyktingar. Sen ska man vara medveten om att Migrationsverket behöver öka sin kompetens och bli mycket bättre på att handlägga sådana ärenden.
Magdalena Andersson (S):
– Vi ska följa den flyktingkonvention som finns, och har man asylskäl så ska man ha rätt att stanna i Sverige. Dödsstraff för vem man älskar är ett sådant. Vi politiker kan ju inte lägga oss i enskilda domslut, men det är jätteviktigt att handläggarna på Migrationsverket har kompetens vad gäller sådana här frågor. Ett problem är också att många asylsökande kommer från länder där de inte har förtroende för myndighetspersoner, och därför inte riktigt vågar säga hur det är.
Om surrogat/värdmödraskap:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– En svår fråga, men vi har sagt ja till altruistiskt värdmödraskap, och vill ha ett förbud mot kommersiellt surrogatmödraskap. Samtidigt måste vi värna om de barn som kommer till Sverige som fötts av surrogatmödrar utomlands, så att de får legala föräldrar.
Nooshi Dadgostar (V):
– Vi ser hur den här branschen fungerar, att på ett eller annat sätt så köper man kvinnors kroppar. Att bära någon annans barn kräver en så stor uppoffring att det även när det gäller altruistiskt värdmödraskap riskerar att bli ett utnyttjande.
Amanda Lind (MP):
– Det har varit, och är, en komplicerad fråga som vi fortsatt processar i vårt parti. Vi har sagt ett tydligt nej till kommersiellt surrogatmödraskap, men vill också se en utredning där man tar fram ett konkret förslag till hur altruistiskt surrogatmödraskap skulle kunna genomföras på ett rättssäkert sätt. Först därefter vill vi ta ställning till just den frågan. Men alldeles oavsett vilken reglering som finns vad gäller surrogatmödraskap så måste de barn som fötts och föds på detta sätt har samma rättigheter och möjligheter som alla andra barn i Sverige.
Simona Mohamsson (L):
– Vi är för altruistiskt surrogatmödraskap, och har gått i täten för att göra det lättare för samkönade par att bilda familj, en fråga jag tycker är jätteviktig. I dag kan en kvinna nekas ivf-behandling om den andra kvinnan i relationen redan har genomgått en sådan, det borde ses över.
Ulf Kristersson (M):
– Moderaterna är för altruistiskt surrogatmödraskap, men det är ingen regeringsståndpunkt. Det kommer nog att bli verklighet förr eller senare, men jag vet just nu inte om det finns en majoritet för detta i riksdagen, det finns ju invändningar både från höger och från vänster. Men jag tror att vi kommer att gå i den riktningen, inte minst eftersom vi ändå måste ha en lagstiftning som fullt ut skapar legala rättigheter för de barn som föds på detta sätt. I längden tror jag inte att det är rimligt att ha en så njugg inställning till surrogatmödraskap som vi har i Sverige.
Ebba Busch (KD):
– Vår inställning är densamma som tidigare, alltså att KD är emot detta. Vi har väldigt stor respekt för människors barnlängtan, men här tillämpar vi försiktighetsprincipen. Risken för att man använder en kvinnas kropp på ett exploaterande sätt är för hög.
Magdalena Andersson (S):
– Jag tycker att det här är en genuint svår fråga, för hur kan man säkerställa att det inte blir någon press på kvinnan som ska bära barnet, eller att det förekommer dolda ekonomiska transaktioner? Det är ju ett beslut som är irreversibelt och som också kan få stora fysiska konsekvenser för kvinnan. Det är svåra avvägningar, men vi har landat i att vi inte tycker att hälso- och sjukvården ska ägna sig åt detta.
Om att ett barn ska kunna ha mer än två vårdnadshavare:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– Tre vårdnadshavare är det antal som har ansetts viktigast, men visst kan man fortsätta att utveckla detta om det finns ett stort behov.
Nooshi Dadgostar (V):
– Hittills har vi bara sagt att det ska kunna finnas fler än två vårdnadshavare. Fyra personer som skaffar barn tillsammans är exempelvis ganska vanligt, särskilt inom hbtqi-världen.
Amanda Lind (MP):
– Det handlar i grunden om att alla familjer ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett hur den ser ut. Det finns fortfarande en väldigt stark heteronorm i samhället, samtidigt som väldigt många barn växer upp i familjekonstellationer som ser annorlunda ut än normen. Vi behöver en moderniserad föräldrabalk helt enkelt, något vi tillsatte en utredning om när vi satt i regeringen.
Simona Mohamsson (L):
– För ett barn så är ju en vårdnadshavare på pappret och den som är förälder i verkligheten inte alltid samma sak, och jag har inget emot att vi tittar på detta. Det viktiga är att den som fungerar som förälder i vardagen får vara med när det gäller exempelvis kontakten med skolan.
Ulf Kristersson (M):
– Öppna Moderater, partiets hbt-förbund, är för detta. Men det är ingen enkel fråga, och vi har som parti inte tagit ställning än. Det finns många faktorer som ska vägas in. Visst kan det finnas många vuxna kring ett barn, och som tar ansvar för det, men det kanske ändå kan räcka med två formella vårdnadshavare. Just nu har vi inga planer på att ändra på detta.
Ebba Busch (KD):
– Familjer kommer ju i alla olika former i dag, själv lever jag i en bonusfamilj, men det finns en stor risk att ett barn med fler vårdnadshavare blir lite ”allas ansvar, ingens ansvar”. Vår utgångspunkt är fortsatt två vårdnadshavare, men man ska komma ihåg att om det är ett parti till höger som driver en regnbågsvänlig föräldrapolitik så är det KD. Vi vill ha en helt fri föräldraförsäkring, som ju skulle underlätta för stjärnfamiljer eftersom det då går att överlåta dagar fritt till andra närstående till familjen.
Magdalena Andersson (S):
– Vi har inte lagt några konkreta förslag här, men är förstås medvetna om att det finns många barn som i praktiken har fler än två föräldrar. Vår utgångspunkt är att vi ska ha en föräldrabalk som är modern och utgår från barnens perspektiv. Förra mandatperioden tillsatte vi en utredning som ledde fram till betänkandet ”Alla tiders föräldraskap” med en rad konkreta förslag. Vi har inte bestämt vilka av dessa vi ska gå vidare med, men vi behöver förändra lagstiftningen här.
Om ”gaykulturen” och dess betydelse för samhället i stort:
Elisabeth Thand Ringqvist (C):
– ”Gaykultur” är ju en väldigt bred rubrik, men jag tänker förstås på allt som gaypersoner bidragit med när det gäller musik, konst, litteratur med mera. De har ofta varit normbrytande och möjliggjort för andra att följa efter. Jag älskar glädjen och kreativiteten i gaykulturen, men också att det ofta finns ett drag av sorgsenhet. Hbtqi-gruppen är ofta frontrunners när det gäller att bryta upp gamla normer, och det är vår skyldighet att ge dem samma rättigheter och möjligheter som alla andra i samhället.
Nooshi Dadgostar (V):
– Gaykulturen har alltid inneburit en motståndshandling mot den rådande normen. Den är ett statement om att det krävs förändring i samhället. Men gaykultur handlar också om identitet och gemenskap, och har alltmer börjat handla om skratt och glädje. QX-galan och Pride är bra exempel på det.
Amanda Lind (MP):
– De första ord som kommer till mig är glädje och kamp. Där vill jag nämna QX-galan som ett bra exempel på detta, eller Pride-parader som är fantastiska tillfällen för glädje, gemenskap och kulturuttryck av hög kvalitet. Men där det också finns ett stort stråk av allvar, kampen för rätten att synas. Det är ju en grundläggande demokratisk rättighet att få existera som den person man är. Allt detta är för mig invävt i begreppet ”gaykultur”.
Simona Mohamsson (L):
– Spontant tänker jag på ”Young Royals”, och på att gaykulturen har gjort ett stort avtryck i Sverige och är en viktig del av den svenska kulturen.
Ulf Kristersson (M):
– Min erfarenhet av alla de gaypersoner jag känner är att det är omöjligt att stoppa in alla i en enda form, så jag är lite varsam med att uttala mig om detta. Det är omöjligt att beskriva alla som är gay som en enda kultur, även om det såklart går att skapa vissa arketyper som är väl kända. De är allt från vänster till konservativa, från superprydliga börstyper till konstnärsbohemer.
Magdalena Andersson (S):
– Den är en frihetsrörelse som står upp för alla människors lika värde, som handlar om att man ska få leva sitt liv som den man är. Gayrörelsen har gått i bräschen för detta och gjort ett otroligt avtryck i Sverige. Detta har gjort att Sverige fått högre i tak, det har gjort Sverige roligare, och har betytt mycket även för människor utanför gayrörelsen. Gayrörelsen har ifrågasatt normer, och tack vare den har Sverige blivit friare för många andra människor också. För kvinnor, för människor med utländsk bakgrund, för funktionshinderrörelsen. Ett friare Sverige för alla, helt enkelt.
Fotnot: Partiledarna står i den tidsordning som de blivit intervjuade i QX. Deras svar är ibland förkortade. Läs hel intrevjuerna via Taggen Partiledarintervjun
Jimmie Åkesson intervjuades senast 2018 av QX. Efter det har han vägrat tala med oss. Här hittar du intervjun.
