På debattören och agnostikern Nima Dervish hemsida informerades inför onsdagens ”kunskapskväll” med Irshad Manji. Som första läsarkommentar står: ”Skulle man kunna påstå att en orgie i muslimofobi kommer ta plats onsdagen den 12:e okt ? = )”.
Att kritik av Islam väcker starka känslor och ofta avfärdas som islamofobi, är knappast något nytt. Men just Irshad Manji är en passionerad försvarare av Islam. Dock inte av bokstavstrogen dogmatism som upprätthåller patriarkala system.
Irshad Manji är troende med en liberal, eller som hon själv säger pluralistisk, syn på Koranen och Islam. Hon är född i Uganda, uppväxt i Kanada, idag verksam i USA, feminist, lektor och författare som definierar sig själv som gay. Hon är på plats i Stockholm för att tala om sin bok ”Allah, Liberty and Love” tillsammans med John Duhig från nätverket European Foundation for Democracy.
Samtalet i onsdags, arrangerat av Glöm aldrig Pela och Fadime skulle med utgångspunkt från boken handla om hedersförtryck, och i lokalen fanns en rad religionskritiska åhörare. Dessa blev måhända besvikna över att få höra styrkan i Irshad Manjis religiösa övertygelse.
– Tro är inte detsamma som dogmer, sa hon och ansluter sig till den textkritiska traditionen som nu är på väg att formuleras att öppnare inom Islam, i linje med synen hos t.ex Svenska kyrkan och de liberala och konservativa judiska riktningar som öppnar för samkönad kärlek och sexualitet i samklang med en icke patriarkal syn på män och kvinnor.


Nima Dervish och Irshad Manji vid kunskapskvällen

En i publiken ifrågasätter provokativt hur hon trots att hon är religiös inte bekänner sig till allt som står i Koranen. Irshad Manji svarar genom att läsa några citat som formar hennes tro och säger:
– Dogmatikerna har valt ut sina textrader, jag har valt dessa som jag tror på och utgår ifrån.
Under diskussionen lyfter Nima Dervish exempel ur svensk debatt och exemplifierar med Gudrun Schyman då hon avfärdar diskussionen om kulturellt baserat hedersvåld som rasistisk och hur filosofen Torbjörn Tännsjö menar att efter Breiviks Islam-hatiska förklaring till massmord i Norge till och med berättigad kritik mot ”religiösa föreställningar” blivit problematiska.
– Talet om islamofobi är ett politiskt spel av de dogmatiska som används för att tysta debatten, kommenterar Irshad Manji och uppmanar med full kraft till en kritisk diskussion om påståenden och praktiker som uttalas och utförs i religionens namn. Oron för att tala om hedersproblematiken ur ett kulturellt eller religiöst perspektiv menar hon handla om att själv ha gett efter för gruppheder:
– Man är rädd för att bli kallad islamofob och därmed är det sin egen heder man oroar sig för, fnyser hon.
Den allvarligaste kritiken, just kopplat till hedersrelaterat våld, är att de som utsätts för hot och våld sviks av samhället. Genom att ta hänsyn till en dogmatisk uttolkning av religion och tradition så väljer man att ”stärka de redan starka som definierar vad heder är” medan vi samtidigt ”inte stöttar de sårbara”.
– Fråga nästa gång du avkrävs att respektera en kultur vad denna respekt gör mot de mest utsatta, rekommenderar hon dagen efter vid en presskonferens.
En presskonferens på Glöm aldrig Pela och Fadimes kontor i centrala Stockholm där ett fåtal journalister närvarar följs av en träff för riksdagsledamöter. Tre gånger bjöds alla riksdagens ledamöter in, men endast två moderater tackade ja till att lyssna på Irshad Manjis budskap.


Nima Dervish och Irshad Manji vid kunskapskvällen

Vid presskonferensen formulerar Manji hur hon ser just Sverige som ett problem där vänstern och liberaler låter den dogmatiska tolkningen av Islam bli den man förhåller sig till.
I sin bok skriver hon om hur svenskar och svensk media hyllade Tiger Woods dåvarande fru, Elin Nordegren, för att hon i samband med hans otrohetsaffärer slagit honom med en golfklubba . ”Nu svallar svenska hjärtan av stolthet över att vår egen Elin… inte tog någon skit.”, citerar hon Expressens Britta Svensson. Och så kommer följdfrågan som handlar om det svek Sara Mohammad från Glöm aldrig Pela och Fadime känner sig utsatt för: ”Varför vill inte fler svenska feminister att invandrade arabiska flickor skall ha samma oberoende tankesätt, hjärta och själ som de beundrar hos Elin. Är det för att Elin ”är vår egen” medan arabiska invandrare inte är det?”
Anklagelsen att rasismen och islamofobin egentligen ligger hos de som av rädsla för att kallas detsamma accepterar ortodoxi och patriarkala strukturer i en muslimsk kontext, men kämpar med full kraft mot den i en kristen eller judisk, är inte ny. Men Irshad Manji formulerar sin vrede så det omöjligen går att värja sig.
På presskonferensen möts Manji av frågan om vad hon tycker om somalisk-holländska Ayaan Hirsi Ali förslag om att konvertering till kristendom är ett alternativ att erbjuda muslimer som vill frigöra sig från fundamentalism inom Islam. Irshad Manji blixtrar till i sitt svar och jag anar samma vreda energi i hennes försvar för sin tro när hon avfärdar tankegången hos en av de kanske mest kända islamkritikerna i Europa. Men lägger samtidigt till ”jag är libertariansk i min syn på yttrandefrihet, så hon har full rätt att föreslå detta.”
Återkommande för hon fram kritik mot ”kulturrelativism”: att olika regler och moral skall gälla för människor beroende på i vilken familj, tro eller kultur de anses tillhöra. Det är ”Identitetspolitik” säger hon, som inte grundar sig i individens val, utan i ett grupptänkande. Hon säger att det är skillnad på identitet och integritet där identitetspolitiken handlar om att buga sig för de som bär makten att definiera vad identiteten innebär och omfattar.
– Relativism som tolererar det intoleranta, säger hon. Men vill du vara god så måste du döma. Annars blir du relativist och ger upp din individualitet.
Jag kan inte låta bli att associera till det som sades vid ett seminarium om ”pink washing” som Stockholm Pride arrangerade i somras, där idéhistorikern Edda Manga tog bland annat queerikonen Judith Butler till hjälp för att förklara ”problemet” med ”Gay International”, dvs hur västvärldens hbt-rörelse i sitt solidaritetsarbete med homosexuella i Irak påtvingar den arabiska världens män som har sex med män en ”västerländsk” homoidentitet byggs på jämlika relationer och inte på uppdelningen ”aktiv” och ”passiv”. En idé som till och med anklagar hbt-rörelsen för att ”tvinga aktiva män” att kalla sig homosexuella och därmed på grund av synen på homosexualitet i Irak blir en starkt bidragande orsak till att män som har sex med män förtrycks. Universella idéer om frihet, jämlikhet och broder/systerskap, problematiseras som ”kulturimperialistiska”.


Nima Dervish och Irshad Manji vid kunskapskvällen

Det fria och pluralistiska samhället kräver yttrandefrihet, säger Irshad Manji under kunskapskvällen.
– Jag har inget problem med att folk säger att jag kommer hamna i helvetet för att jag är gay. Jag är självsäker nog att hantera det.
Att troende kan känna sig kränkta av hennes kritik mot tolkningarna av Islam avfärdar hon: ”Min identitet som god muslim är hela tiden kränkt”.
Irshad Manji är inte ensam om att föra en ickedogmatisk teologisk debatt kring Islam. För två år sedan bjöds imamen Mushin Hendricks från Kapstaden in till ett riksdagsseminarium tillsammans med hbt-aktivister från Turkiet och Paktistan. Hendricks formulerade då den ”progressiva Islams” tolkningar av budskapen i Koranen.
– Det pågår mycket diskussion även om jag idag inte kan tala om en rörelse, svarar hon på min fråga om hur den textkritiska och liberala uttolkningen av Islam är organiserad.
Hon påminner om såväl den första muslimen i den amerikanska kongressen, Keith Ellison liksom den amerikanske öppet homosexuella imamen Daayiee Abdullah som uttalat sig mot dogmatisk texttolkning av Koranen. Hon själv, och det intresse hon mött för sin första bok kan bara det beskrivas som en rörelse. När den översattes till arabiska och 2005 lades ut för gratis nedladdning via hemmes hemsida fick den en snabb spridning. Fram till hennes nu aktuella bok har över 2 miljoner nedladdningar gjorts. Reformintresserade muslimer världen över tar del av hennes dröm om pluralism och frihet.
För Manji är idén om ijtihad, ifrågasättandet, debatterandet och omtolkningen av traditioner och texter något grundläggande inom Islam. En tradition som de dogamtiska krafter som hon menar dominerar såväl extrema som ”moderata” ledare inte omfamnar.
Bildandet av European Foundation for Democracy ser hon som en av möjligheterna för att de som vill frihet, oberoende av religiös tillhörighet och tro och i samarbete med sekulära att knyta kontakter och utveckla samarbeten.
– Det är dags för oss att komma ut ur skuggan nu, säger hon och påpekar att hennes arbete handlar om att påverka kulturen. Ett arbete som hon inte förväntar kommer vara en quick fix.
Närmast segervisst säger dock Manji att det nu finns en ung generation som kräver sin frihet och rätten att själva välja sin identitet. Att frihetsälskande och progressiva krafter kommer ut ur skugggorna formulerar hon därför som hoppet för Islam. Hon citerar Koranens Sura 13 vers 11: ”Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag”. Hon understryker flera gånger att det sätt på vilket profeten Muhammed idag behandlas är tvärt emot Islams budskap: ”Man sätter profeten på en piedestal”. Och därmed motsägs det avgörande att det bara finns en Gud. ”Men profeten Muhammed var, likt Moses och Jesus, en icke perfekt människa” även om han var Guds budbärare. Och, på frågan om vad hon anser om Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund, konstaterar hon efter att vara lite osäker på ”vilken av alla teckningar det handlar om” att avbildningar av Muhammed förkommer i den muslimska världen och inte ens är förbjudna inom Shia. Talet om förbud mot avbildning ser hon istället som ännu ett uttryck för hur profeten Muhammed, i strid mot det monoteistiska budskapet, behandlas som vore han en gud.

Glöm aldrig Pela och Fadime arrangerade kunskapskvällen på ABF-Huset

I hennes första bok ”The trouble with Islam today” skriver hon om varför man måste agera för att förändra Islam. I hennes nya bok tar hon upp hur. Under två dagars besök i Stockholm talar hon med imponerande kraft och energi och även om hon inte fick komma till riksdagen och tala till fler av dess ledamöter och även om hon fortsatt möter många stängda dörrar i Sverige och vredgat har från fundamentalistiska och ”moderata” krafter kan hon med ett leende konstatera.
– Att jag är gay tas inte längre så ofta upp när man attackerar mig, och det kanske kan ses som ett framsteg, eller i alla fall att det inte vinner gehör. Idag tar man till att jag sägs gå den vite mannens ärenden.
Att en liberal, eller progressiv, uttolkning av Islam är på väg att etablera sig är tveklöst. Med detta faktum uppstår så samma fråga för såväl vänster som liberaler om vilka företrädare och uttolkare av religion man skall forma det goda samhället tillsammans med. Irshad Manjis analys av svenska vänsterns och liberalernas agerande är att den av politisk feghet, ignorans och relativism valt att liera sig med dogmatiska krafter burna av patriarkatets maktbegär. Hon hoppas på att nästa gång få tala med fler än två riksdagsledamöter.
Sverige blev måhända det sista landet i Europa att släppa en översättning av hennes första bok men lördagen efter hennes besök så recenserar DN på en helsida ”Allah, Liberty and Love”. Och kvällen innan är hos gäst hos Skavlan. Om något ett genombrott i Skandinavien!
Så kanske får hennes budskap om pluralism som framtiden för Islam till slut ett genomslag även här.

Läs även: Islam och hbt diskuterades i Stockholm



Läs mer på Irshad Manjis hemsida


European Foundation for Democracy