Det var under eftermiddagen som Nenne Marsic märkte att någon klottrat ett hakkors på deras dörr.

– Jag blir bara förbannad. Jag känner inte direkt någon rädsla utan bara ursinne. Jag hade hellre velat att de knackade på så vi fick prata, så kan de säga vad de stör sig så mycket på. Detta är bara fegt.

Förra gången en liknande händelse utspelade sig var 2012, men då i en annan lägenhet. Där hade gärningsmännen dessutom försökt starta två bränder i trapphuset.

– Jag har jämfört bilderna på klottret. De ser verkligen snarlika ut.

Nenne valde att polisanmäla händelsen och ta kontakt med hyresvärden. Efter att han gjort det valde han att lägga ut om vad som hänt i en Facebookgrupp för bögar, bisexuella och transmän. Där möttes han av kärlek och stöttning. Men syftet för honom var egentligen inte att få uppmärksamhet på det sättet.

Predrag, t.v, och Nenne blev snarare arga än rädda efter klottret.

– Jag ville göra inlägget för jag upplever att många väljer att inte polisanmäla sånt här. Antingen för att man tänker att det är en “liten grej” eller att repressalierna kan bli jobbiga. Att det ska förstoras och att det ska få ännu mer uppmärksamhet. Men folk måste våga anmäla sånt här. Folk måste stå på sig.

Nenne berättar dock att all den kärlek han fått sen han lade ut inlägget har hjälpt honom att bli mindre arg, istället kände han sig hoppfull.

– Dessutom har många skrivit att de känner igen sig och att de utsatts för samma sak. Så jag hoppas också att man kan hitta styrka i detta, att det finns en gemenskap. Då kanske man vågar anmäla.

Varför tror ni att ni blir utsatta, två gånger också?
– 
Det är många i Borlänge som vet vem jag är. Jag tror att det kan ha påverkan. Jag var med i en dokusåpa 2001, jag har jobbat på flera klubbar och krogar i Borlänge och Falun, jag har varit aktiv inom RFSL. 2015 engagerade jag mig i flyktingfrågan. Det finns väl mycket de stör sig på antar jag, tyvärr.

Har ni någonsin funderat på att flytta från Borlänge, eftersom NMR:s närvaro där är väldigt hög?
– 
Nej aldrig. Varför? Jag och min man trivs i Borlänge. Vi har våra vänner här, syskon, vårt kontaktnät. Jag tänker inte flytta för att några beter sig som idioter. Det är inte meningen med livet.