Regnbågsflaggan har länge varit en självklar symbol för hbtqi-personers rättigheter och för allas frihet att vara sig själva och älska den de vill. Men på flera håll i landet har en debatt om flaggans roll i det offentliga rummet uppstått. Kritiker menar att symbolen inte längre uppfattas som politiskt neutral utan i stället förknippas med vänsterpolitik.

Senast rapporterade QX om debatten i Trelleborg, där Sverigedemokrater uttryckt motstånd mot att kommunen flaggar med regnbågsflaggan. Liknande resonemang har också förts på Gotland, där moderaten Ragnar Gustavii, ordförande i miljö- och byggnämnden och själv gift med en man sedan 25 år tillbaka, kritiserat Region Gotlands användning av regnbågsfärgade nyckelband för anställda.

I debattinlägg och intervjuer har Gustavii betonat att hans invändningar inte handlar om hbtqi-personers rättigheter utan om tjänstepersoners opartiskhet.

– Pride har blivit alltmer vänster och har mindre fokus på ursprungsuppdraget, allas lika värde, sade han i samband med årets Pridefirande till Helagotland.se.

Han menar att Pride-rörelsen i dag är en politisk manifestation och att offentligt anställda därför riskerar att uppfattas som partiska om de bär symboler kopplade till rörelsen.

Att Pride och regnbågsflaggan beskrivs som politiska utifrån en höger-vänsterskala är samtidigt inte bara en lokal debatt. I Totalförsvarets forskningsinstituts kartläggning av hbtqi-fientlighet i digitala miljöer, som presenterades i fredags, analyserades 90 diskussionstrådar med sammanlagt 4 026 inlägg. Där var ”Pride och politik” det största ämnesområdet och stod för 22 procent av materialet.

FOI konstaterar att diskussionerna inte enbart handlade om kritik mot Pridefestivalers utformning, utan också om Pridefestivalers själva existens eftersom de sågs som politiska ställningstaganden. Särskilt tydligt var detta i kommentarer om myndigheters och politikers deltagande i Pride. Myndigheter, i synnerhet uniformerade yrken, kritiserades för att delta i ”politiska jippon”, ”ta politisk ställning” och ”inte vara neutrala”. En återkommande idé var att Pride inte handlar om mänskliga rättigheter och allas lika värde, utan om politik och lobbyism.

Att regnbågsflaggan skulle vara en vänstersymbol avvisas av Öppna Moderaternas förbundsordförande Joakim Storeide.

– För mig är regnbågsflaggan en högersymbol och ingenting annat. Allt som flaggan står för är frihet. Friheten att vara den man är och älska vem man vill. Det går helt i linje med liberala och borgerliga värderingar, säger han till QX.

Storeide har tidigare varit festivalchef för Stockholm Pride och menar att flaggans grundläggande budskap handlar om mänskliga rättigheter, inte partipolitik.

– Om någon tycker att mänskliga rättigheter är vänsterpolitik får det stå för dem. För mig handlar det om grundläggande fri- och rättigheter.

Att Sveriges moderata statsminister Ulf Kristersson vid flera tillfällen under Stockholm Pride har markerat stöd genom att pryda Sagerska huset med regnbågsfärgerna kan ju kanske inte ses som uttryck för vänsterpolitik.

– Det är ett tydligt statement och på den internationella arenan är det väldigt bra att Sverige gör så, menar Storeide.

Samtidigt tror han att det finns förklaringar till att diskussionen uppstår. Pridearrangemang ser olika ut runt om i landet med allt från föreningar, privata initiativ till kommuner som arrangerar och vissa lokala Prideorganisationer kan uppfattas som mer politiskt profilerade på höger-vänsterskalan än andra.

– Det finns Pridearrangörer som är väldigt inkluderande oavsett om du är höger eller vänster. Men det finns också arrangemang där människor kan uppleva att det finns en tydligare politisk slagsida. Där tror jag att Pride-rörelsen behöver vara självkritisk och säkerställa att fokus ligger på hbtqi-personers rättigheter och inte på andra frågor.

En återkommande invändning från kritiker är att vissa Pridefestivaler, däribland Stockholm Pride, inte låtit Sverigedemokraterna delta. Just sådana beslut används ofta som bevis för att ”Pride” blivit vänsterpolitiskt. Även på andra platser än Stockholm.

Storeide menar att varje Pridearrangör måste få fatta sina egna beslut, men ser samtidigt ett värde i att diskussionen förs.

– Jag tror att det kan vara nyttigt att Prideorganisationerna pratar mer med varandra om vilka principer som ska gälla. Samtidigt måste fokus ligga på varför Pride finns från början: att försvara hbtqi-personers rättigheter.

QX har bett Ragnar Gustavii om en kommenntar men han avstår med hänvisning till att QX är en rikstäckande tidning och han lokalpolitiker.