Serena från Irak, Ansumana från Senegal, Khalid från Afghanistan, Muhizi från Rwanda, Nour från Marocko och Farhad från Iran är i år West Prides Pride-ambassadörer och hedersmedlemmar. De är alla hbtq-personer från länder där de riskerar sina liv bara genom att finnas. De har flytt till Sverige och står inför en osäker framtid, kommer de få stanna eller skickas tillbaka? På West Prides kampanjsida Ambassadors of Pride berättar de om sina liv.

– Jag har sett vänner bli stenade till döds på grund av sin sexuella läggning och jag skulle aldrig kunna återvända till Irak och leva som den jag är. Jag har modet att ta mitt eget liv om jag måste återvända, säger Serena.

För att en asylsökande ska få skyddsstatus och stanna i Sverige måste hen göra sin sexuella läggning eller könsidentitet trovärdig under en utredning på Migrationsverket. Under utredningen ska den asylsökande intervjuas fär personen bland annat förväntas kunna redogöra för sina inre känslor när hen kom till insikt om sin hbtq-identitet. Svaren bedöms sedan som trovärdiga eller inte av utredaren, men en stereotyp mall av hur hbtq-personer bör vara och tänka gör att många asylsökande får avslag.

– Det är omänskligt att utgå ifrån en trovärdighetsbedömning av asylsökande HBTQ-personer baserad på en godtycklig modell utan vetenskaplig grund. Redan idag har alldeles för många personer skickats tillbaka till förföljelse, fängelsestraff och till och med död. Detta måste få ett slut nu, säger Emma Gunterberg Sachs som är verksamhetschef på West Pride.

West Pride har startat en namninsamling där de kräver en ändring. Listan kommer att lämnas till Sveriges migrationsminister Anders Ygeman (S) på World Refugee Day den 20 juni, dagen efter West Pride avslutas.

Ta del av Pride-ambassadörernas berättelser och skriv under namninsamlingen här! 

De asylsökande heter egentligen något annat.