Regnbågsflaggan vajar över staden. Det är Día del Orgullo, det vill säga Pridefestival. Colombia är på många sätt ett motsägelsefullt land. Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden, i alla fall i teorin, och 2016 blev Colombia det fjärde latinamerikanska landet som tillåter samkönade äktenskap, efter ett beslut i författningsdomstolen.

Samtidigt finns ett våld som saknar motsvarighet i de flesta länder. I år har till exempel landets näst största stad, Medellín, drabbats av en våldsvåg riktad mot framför allt homosexuella män. Sex personer har mördats.

Colombia är även ett av världens farligaste länder för journalister och fackligt aktiva. Trots att det finns fria val och lagstadgad yttrandefrihet kan man bli dödad av väpnade grupper om man kritiserar sin chef eller de konservativa som har styrt landet under många decennier.

– Att tänka annorlunda kan innebära en dödsdom, säger Salvador Castro, colombiansk människorättsaktivist som arbetar för hbtq-rättigheter i staden Barrancabermeja, bland annat i samarbete med den svenska biståndsorganisationen Diakonia.

– Det behövs brådskande åtgärder. Politikerna måste garantera mänskliga rättigheter för alla oavsett sexuell läggning och könsidentitet, både på nationell och lokal nivå. Vi kan inte fortsätta att dö på grund av brist på vård i ett hälsosystem som exkluderar oss, eller ett rättssystem där det råder straffrihet med våld mot hbtqi-personer.

Men nu håller saker på att förändras. Den 19 juni hålls andra omgången i presidentvalet och ingen av de två kandidaterna tillhör de traditionella maktpartierna.

Den första valomgången vanns av Gustavo Petro, tidigare borgmästare i huvudstaden Bogotá. Han företräder en ny koalition av mitten-/vänsterpartier som med sedvanligt högtravande latinamerikansk retorik kallar sig Pacto Histórico (Historiska pakten). Petro och hans vice president-kandidat Francia Márquez, afrocolombiansk människorättsaktivist, har nära band med olika sociala rörelser, bland annat hbtq-rörelsen. De vill satsa stort på kamp mot diskriminering.

– Vi hoppas att den nya regeringen kommer att arbeta för förändring. Gustavo och Francia har lagt fram förslag som skulle kunna göra livet lite lättare att leva, menar Salvador Castro.

Petros motståndare, tvåan i första valomgången, är högerpopulisten Rodolfo Hernández, som kör hårt på allmänt politikerförakt. Hernández har inte alls samma regnbågsvänliga profil. Men han har inte tagit avstånd från hbtq-personers rättigheter utan tvärtom uttalat sitt stöd till Pride-festivaler. Det är helt enkelt svårt att vinna val på homofobi och transhat i Latinamerika nu för tiden. Och det är ju skönt.

Frågan är bara vad en ny president kommer att kunna förändra i praktiken. Motståndet är stort från den gamla makteliten, den organiserade brottsligheten och olika väpnade grupper. Gustavo Petro och Francia Márquez har dödshotats. Många är också oroliga för att militären inte kommer att acceptera valresultatet.

Helt klart är att Colombia ändå inte riktigt är som förr. Bakom förändringarna finns tusentals människor som tålmodigt arbetat för frihet och mänskliga rättigheter. De har förföljts och till och med riskerat livet, men fortsatt kämpa ändå.

Kanske har deras tid kommit nu.