“I Sverige har alla rätt att vara den man är, och älska vem man vill. Regeringen står upp för HBTQ-personers rättigheter, oavsett vem som hittar sätt att inskränka eller kränka dem.”

Så avslutade statsminister Ulf Kristersson (M) sin första regeringsförklaring. Att Kristersson har ett genuint engagemang för hbtqi-personers rättigheter finns det ingen anledning att betvivla. Men nu måste politiken följa retoriken – nu är det upp till bevis.

Efter åtta år med Socialdemokraterna har reformtempot på hbtqi-området stannat av. Magdalena Andersson bröt löftet om en ny könstillhörighetslag. Det tog sex år och två stora mediala granskningar för den tidigare regeringen att ansluta till Liberalernas mycket självklara förslag om att förbjuda omvändelseterapi.

Det är samtidigt ingen hemlighet att Kristdemokraterna var en bromskloss när det gäller hbtqi-frågor under alliansregeringen. Det är heller inte någon nyhet att Sverigedemokrater motarbetat att regnbågsflaggan ska kunna hissas och att Sverigedemokraterna röstat emot viktiga reformer för hbtqi-personer i Sveriges riksdag och i Europaparlamentet.

I samband med regeringsbildningen presenterades Tidöavtalet som i sin helhet inte är en munter läsning utifrån hbtqi-perspektiv.

Vi välkomnar att Liberalerna lyckats driva igenom en utredning om förbud mot omvändelseterapi, dvs. att med hot eller på annat sätt tvinga någon att försöka förändra sin sexuella läggning. Det är inget annat än modern häxkonst som hör hemma i ett annat årtusende.

Samtidigt kommer Tidöavtalet innebära att färre hbtqi-personer kan få skydd i Sverige. Det är särskilt alarmerande. Vi ser också att närmare 9 miljarder kronor rycks bort från människor i fattigare delar av världen. Att tro att hbtqi-bistånd skulle kunna prioriteras inom denna kraftigt nedskurna biståndsbudget framstår som önsketänkande.

Eftersom vi vet att hbtqi-personer generellt, och transpersoner i synnerhet, har särskilt stora problem med den psykiska hälsan och i högre grad drabbas av suicid, så är det oroväckande att inte konkreta förslag för att förbättra dessa gruppers psykiska hälsa lyfts fram.

Avtalet tar samtidigt inte upp flera helt centrala hbtqi-frågor. Sammantaget innebär detta att nyckeln till om det ska bli några hbtqi-reformer ligger hos Liberalerna, vilket inte är något nytt. Under hela 1900- talet och under flera årtionden tillbaka har partiet fört regnbågsfanan i den svenska politiken. Det är nu viktigare än någonsin att Liberalerna fortsatt prioriterar hbtqi-frågorna.

Eftersom regeringen inte aviserat centrala hbtqi-reformer i Tidöavtalet presenterar vi idag sju skarpa regnbågskrav på den nya regeringen:

  1. Inget svenskt barn ska vara statslöst eller föräldralöst en enda sekund. För barn som föds till svenska medborgare med hjälp av värdgraviditeter utomlands ska samma rättigheter gälla som för barn födda i Sverige. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ska få i uppdrag att hjälpa föräldrar att hitta information om barns rättigheter och få ett tydligare uppdrag att stötta kommuner och myndigheter när de bedömer rättigheter för barn som fötts utomlands. Redan innan avresa ska föräldraskapet i Sverige gå att förbereda och barnen ska tryggas vård i Sverige.
  2. I Sverige ska alla människor kunna leva öppet. I väntan på, den i Tidöavtalet, aviserade nya lagstiftningen mot omvändelseterapi ska samfund som bedriver sådana försök kunna få sina statsbidrag strypta.
  3. En utredning ska tillsättas för att se över dels hur omfattande det hedersrelaterade våldet och förtrycket mot hbtqi-personer i Sverige ser ut, dels om det behövs fler skyddade boenden för hbtqi-personer som drabbas av detta. Ett nytt brott för hedersförtryck har införts i brottsbalken. Motivet för ett hedersbrott kan vara brottsoffrets sexuella läggning eller könsidentitet. En utvärdering ska göras om lagstiftningen fått önskad effekt och/eller om det krävs ytterligare insatser för att beivra hedersförtryck.
  4. Framstegen med att bekämpa HIV behöver komma fler till del. Eftersom behandlad HIV inte är smittsam ska informationsplikten avskaffas. Under mandatperioden ska mer pengar gå till HIV-prevention. En utredning ska se över hur tillgången till så kallad PrEP-behandling kan bli god och jämlik i hela landet.
  5. Varannan transperson har någon gång övervägt att ta sitt liv. En lämplig myndighet ska få i uppdrag att föreslå förebyggande insatser för att främja hbtqi-personers psykiska hälsa och förstärka det psykosociala stödet för transpersoner och deras familjer.
  6. En ny könstillhörighetslag ska i mål. Människor ska själva kunna fatta beslut om sitt juridiska kön. Professionen ska stå i centrum när det gäller förändringar avseende könsbekräftande vård.
  7. Under Sveriges EU-ordförandeskap 2023 ska hbtqi-frågor prioriteras. EU bör ha större möjligheter att kunna vidta åtgärder gentemot medlemsländer som inte respekterar de mänskliga rättigheterna, som att kunna besluta om sanktioner mot de medlemsländer som inte respekterar hbtqi-personers mänskliga rättigheter.

 

För att kunna utvärdera regeringen på hbtqi-området inför vi nu årliga kontrollstationer under den kommande mandatperioden. I samband med norra Europas största Pridefestival, Stockholm Pride, kommer vi varje år att släppa en rapport som utvärderar regeringens politik på hbtqi-området.

Ett tungt och viktigt ansvar vilar nu på Sveriges nya jämställdhets- och hbtqi-minister Paulina Brandberg (L). Liberalerna behöver ta ledartröjan i regeringen för att bryta åtta förlorade år och åstadkomma nya viktiga reformer.

Regeringens stöd hänger på Liberalerna och att en offensiv hbtqi-politik kan ta vid. Regeringsmakten för ett liberalt parti får aldrig bli viktigare än de principer som den liberala rörelsen ägnat hela 1900-talet åt att genomdriva.