Under Malmö pridetåg skanderade en rad deltagare med Vänsterpartiets flaggor att ”hela Malmö hatar polisen”. Det fick Vänsterpartiet befogad kritik för. Det som har uppmärksammats något mindre i den debatt som uppstod var att dessa demonstranter skanderade också att ”hela Malmö hatar Moderaterna”. Visst ryms dessa ganska kontroversiella slagord under yttrandefriheten, men de avslöjar också anti-pluralistiska och intoleranta attityder inom vänstern.
Dessvärre var detta inte ett isolerat fall. Vid fler tillfällen under de senaste åren har vi under debatter, pridetåg och i andra sammanhang fått höra från vänsterpolitiker och sympatisörer såväl glåpord som en ren oförståelse för att vi, moderata hbtq-politiker, är just moderater.
Den kanske viktigaste lärdomen från hbtq-rörelsens historia är att ingen ska behöva dömas eller begränsas för den man är. Vi har kämpat för rätten att leva öppet, älska den vi älskar och definiera oss själva utan att andra sätter etiketter på oss.
Därför är det motsägelsefullt när människor inom vårt eget community ifrågasätts eller exkluderas på grund av sina politiska övertygelser.
Alltför ofta finns en föreställning om att en ”riktig” hbtq-person förväntas rösta på vänsterpartier. Den som är borgerlig möts inte sällan av misstänksamhet, hån, påståenden eller insinuationer om att man sviker sin egen grupp. Men att vara hbtq handlar om vem du är – inte om vilket parti du röstar på.
Öppna moderater anser att alla människor är människor först. Alla av oss har olika erfarenheter, olika prioriteringar och olika idéer om hur samhället bäst ska utvecklas. Precis som resten av befolkningen kan en hbtq-person tycka att företagande, valfrihet, skatter, trygghet, klimat, välfärd eller integration är den viktigaste politiska frågan. Det gör ingen mindre hbtq.
Hbtq-communityt talar ofta om vikten av inkludering och mångfald. Men mångfald handlar inte bara om könsidentitet, sexuell läggning eller bakgrund. Den måste också omfatta människor med olika politiska övertygelser. Om vi kräver att omvärlden ska acceptera våra olikheter måste vi också själva vara beredda att acceptera varandras.
Debatten behöver därför flyttas från att handla om vem som är en ”bra” eller ”dålig” hbtq-person eller ”svikare” till att handla om hur vi tillsammans värnar allas lika värde som är grunden för pluralistiskt samhälle. Vi behöver kunna diskutera politik, ibland skarpt, utan att ifrågasätta människors identitet eller rätt att vara en självklar del av communityt.
Därför vill vi upprepa det som tydligen inte är helt självklart för alla: Det går att vara borgerlig och samtidigt stå upp för alla människors lika rättigheter. Det går att vara socialdemokrat, liberal, moderat, centerpartist, kristdemokrat, miljöpartist eller vänsterpartist och samtidigt vilja att varje människa ska kunna leva fri från diskriminering. Det ena utesluter inte det andra.
Vi vill också poängtera att ingen vinner på att skapa nya normer för vem som anses höra hemma inom hbtq-rörelsen. Tvärtom riskerar vi att återskapa den intolerans som rörelsen en gång bildades för att bekämpa.
Vi behöver göra plats för olika politiska färger inom hbtq-communityt. Inte för att vi alltid kommer att hålla med varandra, utan för att vi delar något större: övertygelsen om att varje människa har samma värde och samma rätt att vara sig själv.
Du är inte en sämre hbtq-person för att du röstar borgerligt.
Och ingen är en sämre människa för att ha en annan politisk övertygelse. Ett inkluderande hbtq-community måste också inkludera politisk mångfald. För verklig inkludering handlar inte om att vi tycker likadant – utan om att vi respekterar varandras rätt att tänka olika.
Öppna Moderater Sverige
Uppdaterad 2026-08-23
