Finlandssvensk regnbågshelg knyter band

Catariina Salo är Regnbågsankans nya ordförande samt känd mediaprofil i svenskfinland. QX frågade vilka band Catariina lyckats knyta i egenskap av ordförande för regnbågsankan?
– Jag hoppas jag lyckats knyta ett band mellan föreningen och dess medlemmar förstås. Vi har en verksamhetskoordinator som är bra på att knyta band med skolorna i Svenskfinland där vi gör skolbesök, och jag hoppas att jag i egenskap av ordförande lyckats skapa ett band till allmänheten. Jag hoppas att Regnbågsankan känns som en förening det är tryggt att höra till och att det är trevligt att delta i vår verksamhet.

Varför temat band 2017?
– Olika typer av band är alltid aktuella. Just i år är ju äktenskapsbandet extra aktuellt för samkönade par i och med att regeringen godkänt den jämlika äktenskapslagen och alla nu kan gifta sej. Genom att ta upp band som rep och dominans vill vi också hedra aktivisten Kaj Heino, som gjorde mycket för det finlandssvenska hbtiq-communityt, men som alltför tidigt lämnade oss.

Radions FM-band eller videoband om du får välja?
– Haha, videoband såklart! Ah, de gamla korniga videoinspelningar som en tittade på i ungdomen. På 90-talet bandade jag, precis som många andra, in musikvideor från MTV på VHS-band. Jag hade många korniga videokassetter som jag tittade på kväll efter kväll. Nirvanas ”Smells Like Teen Spirit” och Culture Beats ”Mr Vain” var några av favoriterna.

I år fyller den finlandssvenska Regnbågsmässan 10 år och en som varigt aktiv alla år är Monika Pensar, som även vunnit föreningen Regnbågsankans hederspris Guldankan för sitt engagemang.

Vilka typer av band tycker du är viktiga att knyts idag?
– Jag upplever att solidaritetsband och rättviseband är oerhört viktiga, oberoende om det handlar om våra intimrelationer eller vår kollektiva gemenskap med omvärlden. I Regnbågsmässans interaktiva band-konstverk knyter vi samman oss själva med varandra i och med att vi utför en gemensamt skapande handling. Relationsband och relationsförbund, är ju också det vi drömt om att ska kunna bli något som kyrkan vill viga samkönade par till. Det har varit vårt hopp alla de tio år Regnbågsmässan verkat och i år aktualiseras det med speciell skärpa, eftersom det är lagligt i Finland sedan 1. mars att ingå äktenskap oberoende kön.

Regnbågsmässan firar 10 år hurdana typer av vänskapsband har skapats under åren?
– Regnbågsmässan har ju från första början haft en specialkaraktär som gudstjänstlaboratorium och vi har med hänförelse riktat oss utåt för att få med människor som passionerat vill verka för den här sortens, vad jag kallar det, fredspedagogik, där olika syner på vad mässa är kan samsas och vi inte frågar efter personers religiösa tillhörighet, alla är välkomna för att samverka för fred och rättvisa och skapelsens integritet och mångfald. Band har knytits över livsåskådningar, själv känner jag mig lycklig över att få samarbeta med människor som säger att de tror på rättvisan, men inte nödvändigtvis är kyrkligt eller ens religiöst engagerade. 

Kan band knytas mellan olika religioner och trosuppfattningar?
– Kan och så sker hela tiden. En specifik religion eller livsåskådning är inte den primära, det enda rätta. Men det finns rätt och fel här i världen och i våra liv. Och rätt, är att värna om integritet, fredlig samverkan, tolerans för mångfald och människans frihet att välja sitt liv så länge det inte skadar någon annan eller en själv. Det finns större värden, som jag ser det, än religion. Nämligen etiska grundvärden som formulerats till mänskliga rättigheter och varje religion och livsåskådning borde respektera de här grunderna, för de bär god frukt. Och med god frukt, menar jag samarbete, omsorg, omtanke, ömhet och fridsamhet.

Hedwig Florence från Sverige kommer att leda workshopen tillsammans med Ceci Ferox; båda experter på shibariknytning. Dessutom blir det shibarishow på lördagens huvudfest.

Hedwig, du är intresserad av shirabiknytning berätta kort om den här japanska konstformen
– Japansk rep-bondage, ofta benämnt som Shibari eller Kinbaku är en praktik som handlar om att binda, bli bunden eller binda sig själv. Det är praktiker som utövas mellan samtyckande personer som finner välbefinnande i sitt utövande. De typen av reppraktiker som jag tycker om att utöva handlar just om interaktionen och processen. En kan tänka på tango; det finns steg att lära sig, men det är först när du sätter fokus på hur du dansar med tillsammans din danspartner som det blir hett och roligt.
Olika personer gör det av olika skäl, och för vissa kan det vara en del av sexuell praktik, för andra är det en intensiv fysisk upplevelse som en extremsport, för en del är det som att kramas, det ena utesluter inte det andra.

Varför tror du att det fortfarande finns fördomar kring olika sorters fetischism?
– Fördomar kring fetischism & BDSM som inte är samma sak, kommer från stigma och okunskap, men också från en lång historia av heteronormer, där sexuella identiteter, uttryck, lustar och fantasier låsts in i ramverk som präglats av dessa normer. I sin ytterlighet så har de som avvikit från de här normerna både kriminaliserats och patologiserats. Det är snart tio år sedan som fetischism och sadomasochism blev avpatologiserat i de manualer som används av sjukvården i Sverige, i Finland skedde detta 2011. Mer än 20 år efter att flator och bögar kämpade sig till att få sjukdomsstämpeln borttagen i Finland. Det strängaste förtrycket av BDSM-utövare och fetischister har genom historien tenderat till att drabba de utövare som också är HBTQ-personer  som fått böcker och tidskrifter censurerade, omhändertagna och förstörda eller blivit åtalade för samtyckande aktiviter, förlorat anställning eller umgängesrätt till sina barn. 

Vad har du för band till Finland?
– De band som knyter mig till Finland är genom släktskap och vänskap; en pappa som var Finlandssvensk, halva släkten som är baserad i Helsingfors samt rep-partners. Senare har även min vänskapskrets utökats och nu har jag även en repfamilj, där vi genom gemensamma intressen skapar starkare band till varandra, oavsett land eller språkbruk. Detta blev tydligt när filmen Tom of Finland gavs ut och mina amerikanska repvänner berättade om hur de inte förstått många ord av trailern men hade gråtit ändå.