När HBTQ+ Socialdemokraterna under torsdagen i Prideveckan samlas på Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen i Stockholm är det för att presentera sina tio prioriteringar inför valet den 13 september.

Valmanifestet har rubriken ”För ett fritt, tryggt och jämlikt Sverige”. Bland kraven finns ett särskilt förbud mot omvändelseförsök, skärpta insatser mot hatbrott och hedersrelaterat förtryck, bättre tillgång till transvård och en moderniserad familjepolitik för regnbågs- och stjärnfamiljer.

Andra punkter ligger närmare den traditionella socialdemokratiska välfärdspolitiken: avskaffat karensavdrag, indexerade statsbidrag till kommuner och regioner, återställda anslag till folkbildningen och stärkt kompetens inom äldreomsorgen.

Förbundsordföranden Diana Ghafour beskriver manifestet som tydligt socialdemokratiskt.

– Frihet är också trygghet. Hbtq-politiken kan inte vara ett särintresse, utan måste vara en del av den socialdemokratiska samhällsvisionen i sin helhet.

HBTQ+ Socialdemokraterna är ett sido­förbund till Socialdemokraterna och kan därför inte självt utlova att förslagen genomförs. Uppgiften är i stället både att påverka moderpartiet och att driva opinion.

– Vi vill att Socialdemokraterna ska ta reformerna vidare efter en eventuell valvinst. Men även om det inte blir så stannar inte vårt arbete. Då får vi fortsätta driva frågorna.

Vill koppla rättigheter till ekonomisk trygghet

En central tanke i valmanifestet är att den som blir avvisad av sin familj måste ha en reell möjlighet att klara sig på egen hand. Bostad, arbete och fungerande välfärd blir då också hbtq+politik, menar Ghafour.

– Jag är på ett sätt tacksam över att jag upptäckte min sexualitet senare i livet. Då hade jag redan en bostad i allmännyttan och en tillsvidareanställning. Om min familj inte skulle acceptera mig visste jag att jag ändå skulle klara mig.

För en ung person utan egen inkomst eller bostad kan situationen vara en helt annan.

– Det har blivit dyrare att leva och vi har en enorm bostadsbrist. Om du inte kan bo kvar hos din familj, men inte heller har en bostad att flytta till, blir det väldigt svårt. Ett starkt samhälle måste finnas där när familjen inte gör det.

I manifestet kräver förbundet också hårdare insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. För Ghafour är frågan nära förbunden med hennes egen historia.

Den 29-åriga förbundsordföranden föddes i Uppsala men växte upp i Akalla och Rinkeby i Stockholm. Hennes föräldrar är kurder från Iran och Irak, och hon beskriver sin uppväxt som religiöst muslimsk. Som äldsta dotter i en invandrad familj fick hon tidigt ett stort ansvar.

– Man blir lite av spindeln i nätet för hela familjen. Man hjälper till med språket och med allt möjligt. Jag kommer från en kulturell bakgrund där familjen är väldigt viktig. Att bara släppa taget om den gick inte för mig.

Kom ut inför hela Sverige

Ghafour har varit politiskt aktiv sedan 14-årsåldern, först inom SSU. Hon arbetade senare utomlands och flyttade tillbaka till Sverige efter valet 2022. År 2024 var hon förbundets kandidat i valet till Europaparlamentet.

Sin egen sexualitet blev hon medveten om först 2020, när hon blev kär i sin dåvarande flickvän.

– Innan dess tänkte jag ungefär att jag kanske var asexuell. Jag var lite av en ”late bloomer” i communityt.

Hennes mamma fick veta tidigt och reagerade med stöd och acceptans. Samtalet med pappan blev svårare.

– Jag kom ut för honom inför Europaparlamentsvalet, eftersom jag skulle vara HBTQ+S kandidat. Det gick mindre bra.

De bröt kontakten under en kortare period. Sedan hörde pappan av sig.

– Han sa: ”Jag förstår inte, men du är min dotter och jag saknar dig.” Vi pratade inte särskilt öppet om det, men kontakten kom tillbaka.

För den övriga släkten kom Ghafour i praktiken ut genom en intervju med SVT i samband med Stockholm Pride. Hon trodde inte att särskilt många skulle se inslaget. I stället spreds det stort, bland annat på TikTok, och plockades även upp av högerextrema konton.

– Alla såg det. Till slut hade även mina farbröder sett intervjun. Men de tog det väldigt bra. När pappas släkt, som är mer religiös, accepterade det kunde han också släppa mycket av sin oro.

I dag lever hon öppet och har en flickvän som lever i Mellanöstern. Att kunna visa både svårigheterna och möjligheten till förändring är viktigt för henne.

– Min mamma har varit otroligt stöttande. Jag har kunnat ta med en flickvän hem och hon accepterade mig långt innan jag själv gjorde det. Samtidigt hade jag en förälder som inte alls reagerade lika bra, men som sedan förändrades.

Hon känner andra med liknande bakgrund som fortfarande inte vågar komma ut och som riskerar att utsättas för hedersförtryck.

– Det måste vi tala klarspråk om. Men jag vill också visa att det finns hopp och att människor kan göra en resa. Min pappa var homofob. Nu är han inte det.

”Hatet ökar bland unga”

Ghafour ser sin bakgrund som en viktig erfarenhet i ett förbund som hon beskriver som historiskt både mansdominerat och vitt.

– Vi blir starkare av mångfalden. Vi måste kunna omfamna olika erfarenheter och bakgrunder och bygga en gemensam organisering kring dem.

Samtidigt upplever hon att motståndet mot hbtq+personer har vuxit, inte minst bland unga män. Hon pekar på sociala medier, mansideal och en alltmer individualistisk kultur som delar av förklaringen.

– Det finns ett ideal där det viktiga är att köra en dyr sportbil, ha en snygg tjej och visa att man är mannen med kontroll och makt. Det går också att tjäna pengar på att sprida de idealen.

Hon tror inte att problemet kan lösas med en enda politisk åtgärd. Skolan, ungdomsgårdarna, idrottsrörelsen och folkbildningen måste alla bidra.

– Om politiken ger enkla svar är det ofta ett dåligt svar. Vi behöver arbeta från flera håll. Skolan är jätteviktig, liksom ungdomsgårdar och idrottsföreningar där unga kan mötas och lära sig om alla människors lika värde.

Hon jämför sina föräldrars erfarenheter. Pappan arbetade som lastbilschaufför tillsammans med sina bröder och hade, enligt egen utsago, aldrig träffat någon öppet homosexuell. Mamman arbetade som undersköterska, engagerade sig fackligt och mötte homosexuella kollegor.

– Det är inte så konstigt att hon var mer öppen. Att få människor som kommit till Sverige att engagera sig i civilsamhället är väldigt viktigt. Men då måste vi också göra civilsamhället mer tillgängligt.

Förbud mot omvändelseförsök

En av valmanifestets mest konkreta punkter är att omvändelseförsök ska bli ett självständigt brott i brottsbalken.

Förbundet vill också skärpa arbetet mot hatbrott, hot och diskriminering samt öka stödet till utsatta personer och organisationer. Ghafour menar att politiken måste markera tydligare när gränser överskrids.

– Vi måste som samhälle visa att det här inte är okej. Där har vi blivit sämre.

För transpersoner vill förbundet försvara den nya könstillhörighetslagen och på sikt införa ett system som i högre grad bygger på självbestämmande. Ghafour anser att delar av den politiska debatten har varit oproportionerlig.

Hon säger samtidigt att hon kan förstå att förändrade normer väcker frågor och oro.

– Förändring tar tid. Vi har lärt oss vissa normer från barnsben, och när de förändras behöver det ske med respekt. Där kan vi i communityt ibland också vara lite mer tålmodiga och försöka mötas. Men jag tycker inte att konflikten ska ställas mellan transkvinnor och ciskvinnor. Det tjänar varken kvinnokampen eller transkampen på.

Hon anser att dialogen med S-kvinnor fungerar bättre i dag än tidigare då kvinnoförbundets ledning aktivt motarbetade den nya könstillhörighetslagen. Ghafour menar att partiledaren Magdalena Anderssons stöd för könstillhörighetslagen har haft stor betydelse..

Vill se en könsneutral föräldrabalk

Familjepolitiken är en annan central del av manifestet. Förbundet vill modernisera föräldrabalken, utöka antalet försök med assisterad befruktning och införa kostnadsfri syskonbehandling.

Samkönade par ska också själva kunna bestämma vem som bär barnet och vems könsceller som används, utan krav på medicinska skäl.

– Är man ett etablerat par ska man behandlas som ett par, oavsett om man är två kvinnor eller en kvinna och en man. Det ska inte spela någon roll vem som bar det första barnet.

HBTQ+ Socialdemokraterna vill däremot inte legalisera surrogatmödraskap. Inte ens en altruistisk lösning.

– Vi ser en risk för att kvinnor i utsatta situationer utnyttjas. Vi tycker generellt inte att man ska handla med kroppar på det sättet.

Ghafour utesluter inte att förbundet kan ompröva sin hållning om det i framtiden presenteras en modell som inte riskerar att exploatera kvinnor.

– Vi är självklart inte emot att homosexuella män ska kunna bilda familj. Men vi kan inte ställa utsatta grupper mot varandra. Än så länge har vi inte sett någon modell som fungerar på ett sätt som vi tycker är schysst.

En fullt könsneutral föräldrabalk beskriver hon som ett långsiktigt mål.

– Sverige var en gång ett föregångsland med föräldrabalken, men sedan har vi inte hängt med. En könsneutral föräldrabalk skulle göra stor skillnad i hbtqi-familjers vardag.

Vill återställa biståndet

Internationellt kräver förbundet att biståndet återställs till en procent av bruttonationalinkomsten, att Sverige tillsätter ett särskilt hbtq+sändebud och att skyddet för hbtq+flyktingar stärks.

Ghafour vill också se fler kvotflyktingar med hbtq+skäl.

– När utvecklingen går bakåt i världen går den ofta tillbaka väldigt kraftigt för vårt community. Sverige behöver åter bli en förebild.

Hon medger att HBTQ+ Socialdemokraternas liberala hållning i migrationspolitiken inte helt ligger i linje med moderpartiets tydligt stramare politik. Samtidigt tror hon att det finns stöd inom partiet för att värna asylrätten och prioritera särskilt utsatta hbtq+personer.

– Vad är det värsta som kan hända om Sverige beviljar asyl åt en hbtq+person som riskerar att mördas i Uganda? Jag tror inte att något hemskt händer Sverige. Däremot får en människa möjlighet att leva, arbeta och bidra till samhället.

Kandiderar till både kommunen och riksdagen

Ghafour ställer själv upp i valet. Hon står på plats åtta på Socialdemokraternas lista till kommunfullmäktige i Stockholms stad och på plats 18 till riksdagen.

Valrörelsen kommer enligt henne att handla lika mycketgha om att försvara redan vunna rättigheter som om att kräva nya.

– Hbtq+kampen har blivit väldigt mycket ”det var bättre förr” i stället för ”det kan snart bli ännu bättre”. Det är sorgligt.

Samtidigt återkommer hon till sin egen familj som ett skäl att inte ge upp hoppet – vare sig om enskilda människor eller om samhället.

– Jag tror att de flesta människor kan förändras. Om vi inte trodde att det kunde bli bättre skulle det inte finnas någon mening med att organisera oss och kämpa för våra rättigheter.