Det var överfullt i Sensus lokaler på Södermalm när Stockholm Pride kallade till medlemsmöte för att redogöra för hanteringen efter att först en twittrare, sedan Dagens Nyheter, framfört anklagelser om att Stockholm Prides styrelse inte agerat snabbt nog mot en festivalchef anklagad för sexuella närmanden mot en minderårig.

Mediauppmärksamheten har förutom DN och QX, främst handlat om att högerextrem media lyft turerna som ett bevis för idén om att ”homolobbyn” har en dold agenda som antyds handla om att skydda sexualbrottslingar och i hemlighet egentligen tycka att sexuella kontakter mellan vuxna och barn är ok.

Vid onsdagens medlemsmöte framfördes huvudsakligen stöttande kommentarer där bland annat representanter för HBT-Socialdemokrater, transorganisationen FPES och HBT-Liberalerna liksom flera tidigare ordföranden uttryckte sitt stöd för det arbete som Stockholm Prides styrelse utfört under ”krisen”. Att det just varit en krishantering från den helt volontära styrelsen betonades när kritik fördes på tal.

Från styrelsen sida framhölls att den information de fick i slutet av november kom från en tveksam källa. En twittrare som löpande kampanjar negativt om Pride men framförallt muslimer och invandring inkluderat brott som kan ha begåtts av personer med utländsk bakgrund. Det som twittrades ut under november var bilder på festivalchefen liksom kvittens på swishbetalningar med påståendet att det rörde sig om ersättning för sexuella tjänster (tweeten är nu borttagna). Påståendet förnekades då av festivalchefen som även planerade polisanmäla för förtal.

Hela styrelsen fick information om anklagelserna den 27 november och beslut togs då om att höra festivalchefen och även tala med föreningens advokat. Diskussionen i styrelsen handlade bland annat om hur de skulle avsluta avtalet med festivalchefen och samtidigt få en fungerande överlämning.

Stockholm Prides advokat, Sofia Scherman, kopplades tidigt in för att hantera de rent legala aspekterna när informationen om festivalchefens möjliga agerande växte fram. Den första informationen handlade om att festivalchefen haft sexchatt med en person under 18 år men över 15, dvs över den sexuella lovåldern. Därefter framkom att det möjligen kan ha handlat om ersättning för sexuella tjänster vilket är brottsligt och försvårande om det är en person under 18 år som erbjuds ersättning för sex. I det läget var detta endast påståenden via tweets, och veckor innan killen som blivit utsatt själv pratade med Dagens Nyheter.

Två styrelsemöten hölls den 4 och 5 december efter att den kommit fram till att festivalchefen skulle avsättas. Först tas beslutet att ”skyndsamt”avsluta avtalet med festivalchefen och få denne att lämna över all information. Dagen efter, den 5 december, formulerades beslutet något vagare, att avtalet avslutas vid årsskiftet, vilket av Prides vice ordförande Britta Davidsohn, förklarades med att de inte ville få festivalchefen att helt slå bakut och därmed riskera kommande Europride.

Det är dessa turer som det efterföljande interna diskussionerna har handlat om. RFSLs representanter framförde hård kritik mot det som de uppfattat som en senfärdig och otydlig hantering.

– Det sänder fel signaler, sa RFSLs tillförordnade förbundsordförande Magnus Kolsjö vid mötet och oroade sig för att bilden av Pride och hela HBTQ-rörelsen kan ha blivit skadad då festivalchefen inte avsatts direkt. Kolsjö sa vid mötet att det inte var att ta ansvar och menade att den som tagit ansvar var festivalchefen själv som efter mediaskriverier självmant avgick innan avtalets utgång.

Kolsjö berättade att de fört samtal med alla parter, inkluderat Haydar Adelsohn som lämnade sitt ordförandeskap den 8 december på grund av meningsskiljaktigheterna. Det var dagarna efter hans avgång som Dagens Nyheter fick informationen om att motivet till att avgå handlade om hanteringen av festivalchefen.

RFSL Stockholms representant föll in i kritiken och framförde att även om föreningen fortsatt kommer stötta Pride så kommer de ställa ”hårda villkor”. Till QX säger Magnus Kolsjö att hur dessa villkor skall formuleras kommer att tas upp i helgen på organisationens förbundsstyrelsemöte.

Det Kolsjö pekade på vid mötet är brister i föreningens organisation och kontrollsystem. Ett konstaterande som även gjordes av Prideorganisationens ledning. Pride har under många år haft problem med just intern kontroll, överlämning och rutiner. Händelserna kring festivalchefen kommer, om utfästelserna på medlemsmötet får råda, leda till att den helt volontära organisationen kommer se över sitt sätt att bedriva verksamheten.

Redan i december blev just kontrollfrågan ett internt problem, framkom det vid medlemsmötet. Medan styrelsen ville begära ut belastningsregister för alla i ledande befattning bromsade revisorerna. Att kräva utdrag ur belastningsregistret kan endast ett årsmöte besluta om, menade de.

Hur en sådan åtgärd skulle förhindra det problem som uppstått med festivalchefen är inte helt tydligt, men däremot skulle den andre person som Dagens Nyheter skrev om i december ha stoppats. En volontär på lägre chefsposition som tidigare blivit dömd och avtjänat straff för våldtäkt mot barn.

Flera volontärer ställde frågor om just denne person som varit öppen med dom och straff och som när detta skrevs om i DN snabbt blev avsatt. Hur mår han idag, frågade hans volontärsvänner.  Och den logiska följdfrågan kom: Är det rimligt att de som en gång gjort fel och som tagit sitt straff aldrig skall, i något sammanhang, få engagera sig i Stockholm Pride? Vilken policy i förhållande till rättssamhälle och kriminalvård har därmed föreningen antagit?

Och vilka brott skall diskvalificera från att vara volontär, eller för den delen utställare och besökare, på festivalen? På Prideområdet är det 18-årsgräns, med undantag från det helt separata Pride Ung-området. Innebär ett tidigare och sonat sexualbrott mot barn att personen anses utgöra en livslång fara för vuxna Pridebesökare?
Vad med de som köpt sexuella tjänster? De som en gång har misshandlat, mördat, sålt eller använt narkotika, åkt fast för rattfylla eller förskingrat? Är de för all evighet förhindrade att engagera sig i Pride, eller för den delen någon annan del av HBTQ-rörelsen?

Och, lyfte Britta Davidsohn, vad innebär det då för det mångåriga samarbetet med organisationen KRIS (Kriminellas revansch i samhället) som bidragit med volontärer till festivalen? Där har alla garanterat ett inte helt knallgrönt belastningsregister.

Samtidigt vittnade RFSL Ungdoms representant att de skriverier och diskussioner som uppstått i december skapat stor oro bland deras medlemmar. Samarbete mellan RFSL Ungdom och Pridestyrelsen utlovades för att återfå ungas förtroende för festivalen.

Pridestyrelsen konstaterade att debatten är igång och att nu, när ”krisfasen” är över, så är det dags att ta fram riktlinjer och fungerande kontrollsystem inom organisationen. Klart är att i Pride så kommer en som har begått sexuella övergrepp mot minderåriga skyndsamt, eller möjligen snarast, att lyftas bort.

Knappast något förvånande eller egentligen nytt. Pridefestivaler har dock i relation till övriga festivaler i landet varit mer än förskonade för sexuella övergrepp.

Men när det handlar om hbtq-samhället adderas ännu en dimension som påverkar reaktionerna, både internt och externt. För vad denna händelse eller skandal visar är att pedofilspöket lever inom delar av HBTQ-samhället. Anklagelser om att just Pride eller andra delar av HBTQ-världen inte agerar mot sexuella övergrepp där unga och barn är offer, drabbar extra hårt. Uppfattningen av att omvärlden fortfarande lever kvar i en föreställning om att homo-bisexuella män är förövare och att ”rörelsen” skyddar dessa snarare än de unga, ofta även de homo-bisexuella, som utsatts. Händelser som den i december uppfattas därför, som Kolsjö uttryckte det på mötet, skada HBTQ-rörelsen extra hårt.

Det finns en likhet i förhållningssättet med 50-talets hos den helt nya och hårt utsatta homofila rörelse där det var extremt viktigt att företrädare var helt oantastbara. Omvärldens förakt internaliserades av såväl individer som rörelsen och mista spricka i fasaden ansågs utgöra en fara för alla. Känsligheten på 50-talet var på allvar också motiverad. Leta i DNs eller SvDs arkiv och se hur dåtidens media och polis formulerade sig om homosexuella i ljuset av Kejne-affären.

Idag är det hos de högerextrema, ryska propagandasidan Sputnik och vissa religiösa församlingar som 50-talets hets och skandalisering gror och närs. Oron för att den bild dessa grupperingar sprider av Pride och HBTQ-rörelsen skall bli bekräftad och få fäste utanför deras miljöer bidrog till spänningen i december. Därav att striden kring om festivalchefen skulle ”skyndsamt” avgå eller få avtalet avslutat vid kommande månadsskifte, blir så pass dramatisk att ordförande avgår, Dagens Nyheter får vinkeln klar och RFSL markerar hårt.

De ”signaler” som Kolsjö talade om skall mota Olle i grind, helt enkelt.

Det kan vara på sin plats efter denna ”skandal” att påminna oss om några historiska fakta inför fortsatta samtal.

Det är helt sant att en grupp som kallade sig Pedofila arbetsgruppen hade ett postfack hos RFSL på Timmermansgatan under delar av 70- och 80-talen. Det är helt sant att gaymedia på 70-talet och in på 80-talet publicerade artiklar som beskrev sex mellan vuxna och barn som något positivt och pedofiler som förtryckta och en del av den sexualpolitiska kampen. Det kan dock i rättvisans namn noteras att detta inte var unikt för just gayvärlden, utan speglade en allmän sexualliberal idédebatt. Det är också helt sant att en rad pedofila organisationer var medlemmar i den internationella rörelsen IGA, eller ILGA som den heter idag.

Men exakt lika sant är det att svenska RFSL och hela den nordiska hbtq-rörelsen under 80-talet genomdrev en aktiv förändring av det tidigare strikt sexualliberala synsättet och tog striden internationellt för att driva bort de pedofila organisationerna från hbtq-rörelsen. Nu är det barnrättsrörelser som självklart är de allierade och ungdomar är på ett helt annat sätt än på 70-80-talet drivande. Men oron för omvärldens misstro blossar trots det upp med jämna mellanrum.

Visst finns det attityder att arbeta vidare med och tydliggöra ställningstaganden kring, både privat och som rörelser. #metoo översatt till bög/bi-mansvärlden handlar inte minst om maktrelationer mellan äldre och yngre. Knappast något unikt i denna del av mänskligheten, men något många unga som kommer in i HBTQ-världens olika sajter, appar, föreningar och klubbar kan vittna om. Jag vet, vi har drivit Qruiser länge och vi hör och har hört vittnesmål, liksom hanterar och har hanterat händelser, då unga blivit illa bemötta.

I februari är det årsmöte för föreningen Stockholm Pride. Förhoppningsvis leder decemberhändelserna och diskussionerna därefter till att det fokuseras på det viktiga: enigheten i synen på sexuella övergrepp, fokus på att de unga skall känna förtroende, vara välkomna, trygga och inkluderade, vitalisera den pågående diskussionen om hur vi beter oss mot varandra och se till att internaliserad homofobi vädras ut ur våra Pride-flaggor! Mobbarna finns där som alltid, men vi har ingen som helst anledning att ta åt oss.