Delstatssenatorn, svenskättade Erik Bottcher och ledamoten Tony Simone, som båda representerar delar av västra Manhattan, står bakom lagförslaget Public Health Modernization Act. Det rapporterar Gay City News.

Förslaget innebär att New Yorks hälsomyndighet ska upphäva den bestämmelse som förbjuder verksamheter att tillhandahålla lokaler där bland annat anal- och oralsex förekommer. Myndigheten skulle därefter få sex månader på sig att ta fram regler för hur sådana verksamheter ska godkännas och drivas.

– Det är 2026, inte 1986, säger Tony Simone till Gay City News.

Han och Bottcher hänvisar till de stora framsteg som gjorts inom hivprevention och behandling sedan 1980-talet, däribland PrEP, Doxy-PEP och nya injicerbara läkemedel. Liknande restriktioner har på senare år lättats i bland annat San Francisco och Minneapolis.

– Nu ser vi kommuner runt om i landet ändra sin politik så att den kommer i kapp vetenskapen. Det har delstaten New York fortfarande inte gjort. Nu är det dags, säger Erik Bottcher.

Parallellt med lagstiftningsarbetet planerar en grupp företagare en ny, storskalig gaysauna i New York. Tänkbara platser finns i Flatiron District, Chelsea eller Brooklyn.

Enligt initiativtagaren Alex Gabriel är ambitionen att skapa en anläggning på drygt 900 kvadratmeter. De säger att d e hämtat inspiration från Köpenhamn, Amsterdam och Berlin.

Förutom ångbad och bastu planeras bland annat ett rum med LED-belysning. Gabriel beskriver visionen som en mörk och sexpositiv miljö kombinerad med förstklassiga spafaciliteter.

Om lagen antas under året hoppas gruppen kunna inleda bygget redan i början av 2027.

Ett hävt förbud i delstaten New York innebär inte att det därmed blir möjligt att öppna nya gaysaunor direkt. Stadens byggregler saknar i dag en tydlig kategori för en gaysauna och brand-, hälso- och serveringsregler kan behöva ändras.

Advokaten Thomas Shanahan, som företräder företagarna bakom projektet, säger att lagförslaget skulle öppna dörren men att flera komplicerade frågor därefter måste lösas på lokal nivå.

New York hade under stora delar av 1900-talet en omfattande gaybastukultur. Under hiv- och aidskrisen förändrades allt. År 1985 fick staden möjlighet att stänga verksamheterna, och från 1986 försvann många av dem.

Förespråkarna för den nya lagen menar att reglerade mötesplatser är bättre ur folkhälsosynpunkt än verksamheter som tvingas under jorden. På en laglig bastuklubb kan besökarna också nås av hivtester, information och förebyggande insatser kring sexuellt överförbara infektioner.

Den svenska bastuklubbslagen antogs 1987, mitt under aidsepidemin, och förbjöd verksamheter som uppmuntrade eller underlättade sexuella kontakter.

Lagen kritiserades hårt av gay- och hivrörelsen, som menade att den präglades mer av moralpanik än av effektivt smittskydd. Kritiker varnade också för att stängningarna skulle göra det svårare att nå män som har sex med män med kondomer, hivinformation och testning.

När riksdagen antog en ny smittskyddslag 2004 avskaffades även bastuklubbslagen. Från den 1 juli samma år blev det åter möjligt att driva klubbar där besökarna tillåts ha sex drygt 17 år efter att förbudet infördes.

Men drygt 22 år sedan förbudet avskaffades så har ännu ingen gaysauna etablerat sig i Sverige. 2005 gjordes ett försök nära där den klassiska bastuklubben Viking låg på Sigtunagatan i Stockholm. Men ”Vega” lyckades inte.

De videoklubbar som poppade upp efter att gaysaunaförbudet infördes är de som finns kvar idag. Hårt ansatta av sedlighetspolis och media.