Queerfeministisk Glada änkan

STOCKHOLM. Vad är det här,
 skulle vi inte se opera? Salongen blinkar som en nattklubb och dunkar av house. Gammaldags operett är inte vad jag förväntat mig av Suzanne Osten, regissören bakom ”Jösses flickor” och ”Besvärliga människor”, men hela föreställningen är inte som inledningen. Det blir visserligen inte någon vanlig kväll på operan. Librettot är omskrivet, och två av scenens viktigaste figurer fanns knappt i originalet. Det är nattklubbsägaren Njegus och dennas assistent Josephine. Egentligen är Njegus en pytteliten biroll, men här får Sara Jangfeldt göra byxrollen till queerfeministisk kommentator, en sanningssägare bland festprissarna.

Den andra och helt nyskrivna rollen spelas av performanceartisten Josephine Wilson. Tillsammans konstaterar de att manligheten går på antidepressiva och viagra.
Föreställningen låter ikoner som Sapfo, Judith Butler och Freud flimra förbi, både i blinkningar och helt påtagligt. Det är gott om queertroll i operaskogen, men Osten är säker och går inte vilse. Mycket får plats och pausen dröjer nästan ända till slutscenen. Utan att rumpan tröttnar!

Musikaliskt är tenoren Mattias Nilsson och sopranen Miriam Treichl starkast. Hennes varma röst omsluter salongen och drar publiken till sin barm.
I prologen påstår Njegus att det inte blir roligare, men ensemblen bryter fram genom ridån. På samma sätt vinner teatern över alla budskap och det blir också riktigt bra underhållning!

En andra åsikt:
”Miriam Treichls varma sopran och samspelet med tenoren Mattias Nilsson förför, men Ostens annorlunda operaupplevelse kan nog verka främmande för inbitna operettfantaster.” Anders Åker, basbaryton

Glada Änkan i QX GayMap