Under de sex timmarna är han sällskap till alla som inte är vakna enligt normen. En röst i natten, oavsett det är en lugn novembergryning eller om det är en stor nyhetshändelse som inträffar. Det genomgående i programmet är det personliga tilltalet och närheten till publiken.

– Vårt program bygger ju mycket på delaktighet på många olika sätt. Vi är privata med lyssnarna, och det går inte att spela en roll när man sänder sex timmar per natt sju dagar i veckan. Jag måste vara mig själv, det märks om jag inte är det, berättar Peter Sundberg.

Hur mycket tänker du på vad folk gör samtidigt som du sänder?
– Det blir påtagligt när man pratar med någon som sitter och kör en lastbil, ligger i sängen eller chattar vid datorn. Men annars tänker jag inte så mycket på om det är en 13-åring som är uppe på natten eller en 80-årig farmor.

Du är ju väldigt öppen med vem du är, vad får du för reaktioner på allt du berättar?
– Jag får bara positiv respons. Särskilt från outkomna som undrar hur hur man ska göra. Det är många som lever i garderoben, personer i min ålder som inte ens har sagt det till sin bästa kompis. Då är det kul om jag kan finnas till för någon.

Hur lyckas du ha ett socialt liv?
– Tidigare jobbade jag med morgonradio och Morgonpasset i P3. Då var jag trött konstant. Nu har jag det bästa jobbet rent arbetstidsmässigt. Jag sover åtta timmar efter sändningen, stiger upp
vid 14-tiden, tränar och träffar kompisar. Vid 21 blir jag lite trött och då går jag till jobbet, men när sändningen startar går jag igång som en durecellkanin. Jag har jobbat med detta sedan 2006 och det går jättebra. Den enda nackdelen är att jag har få arbetskamrater.


Raggar killar på dig?
– Haha, klart de raggar men jag är alldeles för självupptagen för att märka det. Ha ha. Jag har inte några stalkers, de håller sig till den digitala världen, och det är bra för jag har just firat tio års tillsammans med min kille.
Okej, du har ju sänt ett bra tag nu, hur ska du gå vidare i programmet?
– Jag ska börja outa riktigt jobbiga saker nu, som att jag lever utan tv!


Peter Sundbergs blogg