Svårtippat i Göteborg

I kvällens startfält finns ingen Baku-kandidat som Loreen, utan istället serveras vi åtta ganska likartade bidrag. Visst, här finns en smäktande schlagerballad, rockabilly, tuff danspop och en flickidol på munspel, men alltihop känns så där lagom mysigt och småputtrigt att det dels blir ganska jämntjockt och dels blir mera svårtippat än någonsin. Men låt oss försöka.

Vi tror Globenplatserna kommer knipas av någon/några i trippeln Ulrik Munther, Top Cats eller Timoteij. Ulrik för flickrösterna, Top Cats för att deras rockabillysmocka är både bättre och sexigare än The Playtones finalbidrag ifjol och Timoteij (dels med hjärtat men också) för att tjejerna har årets första riktiga (etno)schlagersmocka.

Men under genrepet seglade en fjärde ”dark horse” upp som tänkbar Globen-kandidat. David Lindgrens danssmocka Shout it Out tog hem publikundersökningen hyfsat överlägset, och skulle därmed kunna utmana nämnda trio. Dansmusik är tydligen det nya svarta.

Sonja Aldéns klassiska schlagerballad om döden skulle dessutom kunna klämma in sig där som en tänkbar fjärdeplats. Men mycket lutar åt att hon får göra samma resa som 2006 då Etymon slutade som femma i hennes schlagerdebut. Synd på så fin låt.

Många pratar även om Thomas Di Levas blommiga fredstrall med who-ho-slinga ska ha chans här, men vi vägrar hårdnackat att skriva under på det. Välproducerat? Visst. Men SÅ tråkigt.

Vi tror tyvärr även att våra personliga favoriter Andreas Lundstedt (läckert cool i svensk midtempo-pop) och Mimi Oh (debutant med en färgglad tjejpopkaramell) hamnar utanför toppstriden – även om ingen skulle bli gladare än vi om vi har fel här.

Programmet då? Jo, Sarah Dawn Finer och Gina Dirawi fortsätter att glänsa. Både som ledsagare genom tävlingen och bland artister i green room, men också i ett pojkbandshyllande inledningsnummer.

Helena Bergström är inte på plats i Göteborg den här veckan, hon spelar teater i Stockholm, men hon är ändå i högsta grad med i programmet. Dels i en kortare hälsning, men självklart också i de där underbara TV-soffan-sketcherna där Schlager-Lasses tips om hur man hanterar alkoholhaltiga drycker under en MF-lördag kommer bli en klassiker hemma hos varje vindrickande schlagerbög och flata. Fram med pennan!

Dessutom får ni Jessica Folcker i Tredje Chansen-tävlingen, där Håkan Lidbo mixar Annielas Elektrisk med tre andra låtar med samma namn (bland annat Leila K såklart).

Som vi sa; ingen vinnarkandidat, ett mera jämntjockt startfält – och en otroligt oviss utgång är ledorden för kvällens delfinal i Melodifestivalen. Här är våra betyg.

Ulrik Munther – Soldiers
QX QX

Ronny: Den kepsprydde 17-åringens ballad i marschtakt är inte min musikpåse. Han sjunger grymt bra, och numret med två trummisar och Munther på gitarr är väl rätt okej. Men jag tycker det känns så menlöst att slösa en Globenbiljett på den här såsiga låten. Fast jag är ju medveten om att sannolikheten är rätt stor att Ulriks horder av småflicksfans kommer att rösta hans Kirsten Dunst-vackra plyte rakt in i Globen. Zzzz.

QX QX QX

Ken: Flickfavoriten som lyckades bli Rockbjörnsnominerad utan att ha gjort en enda egen konsert gör Melodifestivaldebut med en uppdaterad ”Darin-RnB-ballad” pimpad med gitarr och munspel. Kanske inte så starkt som man hade hoppats, och inget jag kommer spela sönder hemma, men tillräckligt starkt för att vara kvällens mest självklara Globenkandidat.

Top Cats – Baby Doll
QX QX QX

Ronny: Rockabillykvintettens Susie Päivärinta-skrivna dänga är faktiskt sju resor bättre än The Playtones-smörjan från ifjol. Buggfesten Baby Doll har absolut sina poänger, och killarnas enkla JC-rockersstil är så mycket skönare än de kostymklädda herrarna från ifjol. Finalvarning är det absolut, men i så fall får det fasiken bli på Munthers bekostnad.

QX QX

Ken: Är jag den enda som är född på den svenska landsbygden och som inte klarar av rockabilly? Kanske. Det här är i alla fall The Playtones-teens med en snyggare låt och hetare biceps än förra årets Globen-sexor, och det här har klart häng på kvällens andra Globen-plats.

Sonja Aldén – I din himmel
QX QX QX

Ronny: Sonja sjunger sin ljuvliga efterdöden-ballad med inlevelse och en sällan skådad äkthet. Jag, som aldrig lyssnar på texter, köper den klyschsprinklade texten om broar, himlar och skimmer rakt av och får gåshud av den galet vackra tonartshöjningen. Däremot känns det som den här typen av låtar lockade tusentals röster för fem år sedan, och inte i en Melodifestival där Loreen är drottning och Danny hennes kung. Men Sonjas fina inlevelse borde nog ändå ta den till Andra Chansen.

QX QX QX

Ken: En schlagerballad kan knappast bli mera klassisk än så här: Sonja Aldén, Bobby Ljunggren, rök, vindmaskin, skir aprikos klänning och extra allt i produktionen. Den delen av mig som vill se festivalen utvecklas och gå framåt vill ropa ”mossigt” och ”chanslöst efter Shirleys ,fiasko”, men största delen av mig tycker bara det här är en väldigt, väldigt vacker liten visa om att mista någon nära. Kvällens mest svårtippade. Kan hamna vart som helst.

Andreas Lundstedt – Aldrig Aldrig
QX QX QX

Ronny: Lundstedts snyggt vemodiga Orup-pop iscensätts stiligt med tre dansargrabbar och en vitklädd Andreas i centrum. Låten saknar dock det där lilla extra schwunget som gör att folk kommer att kasta sig över telefonerna. Den känns liksom mer som en hit på en Gate One-dressad bögfest i Stockholms innerstad än en skoj floorfiller på ett folkligt välbesökt schlagerdisco.

QX QX QX QX

Ken: Den här skönt dansanta midtempo-popen med sina ”Agnes-stråkar är precis min påse. Jag älskar dessutom Andreas, det läckra numret med Manboy-tricket ”röven-mot-publiken”, de snygga dansarna, de läckra kostymerna och de skamlösa skrevgreppen under ordet ”älska”. Hela paketet tickar i alla mina boxar. Älskar’t. Däremot vågar jag inte hoppas på att det har i toppstriden att göra denna vecka. Den här typen av favoriter hamnar ju alltid som bäst femma…

Timoteij – Stormande hav
QX QX QX QX

Ronny: Ok, korten på bordet. Stormande hav är ingen Kom och den saknar mäktigheten som schlagerskrällen från 2010 hade. Men den här löjligt effektiva Sarek-discon borde ändå få schlagerröstarna att mobilisera sig och ta kvartetten till en framskjuten placering. Jag hoppas innerligt att det blir Globen. För det är glatt, medryckande, och har faktiskt en bra chans att ta sig någonstans internationellt. Och allvarligt. Elina, Bodil, Cissi och Johanna är nog det snyggaste den här bögen någonsin sett på en schlagerscen.

QX QX QX QX

Ken: Timoteij anno 2012 är både säkrare och snyggare än det som vi såg här i Scandinavium 2010. Det enda som inte blivit bättre är låten. Jo, mitt schlagerhjärta älskar ändå den här Sarek-möter-irländsk folkmusik-möter-Roger Pontare-schlagerfanfaren, och jag tror absolut att tjejerna – som förmodligen skulle älskas sönder av Europas schlagerfans om vi skickade dem till Baku – charmar den till minst Andra Chansen.

David Lindgren – Shout It Out
QX QX

Ronny: Det går inte att komma ifrån att den här snyggt koreograferade danslåten är rätt tjatig och ganska ooriginell. Och hur tonsäker, dansproffsig och multibegåvad David än må vara: Han är ingen sexigt spännande poppojke som Saade eller Danny. Han är mer en kompentent musikalstjärna. Men dansmusik verkar gå hem nowadays, och jag tror David har en chans till skräll i kväll.

QX QX

Ken: Hade den här låten kommit 2010 så hade jag förmodligen älskat den. Nu känns allting, från musikalsäkra David, via det coola dansnumret ända till den småtjatiga, men rätt sköna, dansfanfaren till låt lite väl mycket ”In the Club 2. Och inte bara på ett bra sätt. Men publiken i Scandinavium älskade den, och kanske satte Loreen någon form av danspoptrend förra veckan? Herr Lindgren har i så fall helt klart häng på toppen med sin klubbrökare.

Mimi Oh – Det går för långsamt
QX QX QX

Ronny: Popsnäckan Mimi Ohs söta popkaramell är färggladare än en påse Familjeguf, och känns som en liten söt present till mig som älskar snygga popbruttor med trallvänliga refränger. Jag tror att det här chanslöst här, men vad gör det? Det får gärna en Andra Chans i min iPod.

QX QX QX

Ken: Ta David Lindgrens grå nummer och låt precis innan, kasta in det i tvättmaskinen tillsammans med en rosa strumpa och en grön ballongkjol från 1989, kör det på 90 grader och häll ut det över ett elvaårigt flickrum. Hepp: Mimi Ohs svenska tjejpop-pärla. Jag som älskar den här typen av bubbelgumspop ler såklart stort, men tror tyvärr ändå att Mimi får det svårt att slåss om finalplatserna ikväll.

Thomas Di Leva – Ge Aldrig Upp
QX

Ronny: Årets absolut mest menlösa bidrag. Varför ska sköna Di Leva begå schlagerdebut med det här genomtrista midtemposkräpet? Löjligt sist i min bok, och förhoppningsvis i alla andras också.

QX QX

Ken: Finns det verkligen kvar någon vars största idol är Thomas Di Leva? Minns någon att han var med i Så Mycket Bättre ifjol? Är inte alla svintrötta på hans texter om blommor? Här verkar många tro att han har en chans ikväll. Det gör inte jag. Eller också hoppas jag det bara… För för mig är det här veckans The Moniker. Okej. Väldigt, väldigt välproducerat. Men ack så lättglömt.