Några reformer de blivit för är närståendeadoptioner för samkönade par, att könsidentitet explicit ska bli omnämnt i staffskärpningslagen mot hatbrott, att namnlagen ska vara könsneutral för vuxna, att avskaffa kraven att vara ogift, svensk medborgare och steril för att få byta kön juridiskt, att transsexuella ska få spara könsceller (sperma respektive äggceller) för att efter ”könsbytesoperationen” kunna bli biologiska föräldrar, att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN, att Sverige ska jobba för att alla medlemsländer i EU ska bli skyldiga att inom i princip alla samhällsområden förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet, att arbetsgivare ska bli skyldiga att förebygga diskriminering även p.g.a sexuell läggning och könsidentitet, att samkönade äktenskap i Sverige ska juridiskt accepteras om ett homopar flyttar till ett annat EU-land. Ingen av de här reformerna var kd för 2008.

Kristdemokraterna har alltså utvecklats. De är ännu sämst, näst efter sd, inom HBT-politiken bland riksdagspartierna men de har förändrats. Något som jag redovisar i min senaste HBT-rapport som Dagens nyheter berättar om idag. Kd söker nu bli ”vän” med HBT-rörelsen. Och jag tycker inte man ska avvisa dem. Däremot ska man faktiskt ha en ärlig dialog med folk som man kanske ska bli kompis med. Kd ska inte bemötas med burop men inte heller med oreserverat beröm ”vad fint ni vill stödja HBT-rättigheter”.

Från 1 januari 2011 är diskriminering p.g.a sexuell läggning förbjuden i 2 kapitlet i regeringsformen, en av våra grundlagar. Alla riksdagspartier röstade för grundlagsförändringarna förutom sd. Det senare partiet invände dock främst mot de delar som hade koppling till EU och har efteråt förklarat att även de är för förbudet mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Om man granskar den borgerliga regeringens proposition (som blev godkänd av riksdagen) hittar man följande. Från sid 156.

”På grund av det anförda ansluter sig regeringen till Grundlagsutredningens bedömning att det är en lämpligare lösning att införa en övergångsbestämmelse som föreskriver att det utvidgade diskrimineringsskyddet inte innebär hinder mot att äldre föreskrifter behåller sin giltighet tills vidare samt att sådana föreskrifter får ändras även om ändringen innebär fortsatt särbehandling. En liknande övergångsbestämmelse togs in när förbudet mot könsdiskriminerande lagstiftning infördes i 2 kap. 16§ RF”

På vanlig svenska betyder det här att grundlagsförändringen inte ska få som effekt att riksdagen måste ändra lagar som diskriminerar p.g.a. sexuell läggning. Men att riksdagen inte får avskaffa jämlikhetsreformer som redan genomförts. Hur förhåller sig då de olika riksdagspartierna till grundlagsförändringen? Vi kan först konstatera att det bara är två av partierna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, som vill försämra rättigheter för homosexuella och bisexuella.

Kristdemokraterna vill avskaffa nuvarande könsneutrala äktenskapslag och ersätta den med en könsneutral ”giftermålslag”. Orsaken är att kd inte tycker att samkönade par är värda att ingå borgerliga äktenskap. Diskriminerande och fånigt men förenligt med regeringsformen eftersom även kd:s förslag är neutralt för samkönade och olikkönade par. Kd är också emot att lesbiska kvinnor ska få samma föräldraskapspresumtion som olikkönade par efter någon insemination. Men eftersom det är en reform som ännu inte är genomförd strider det inte emot regeringsformen att vara emot det. Sd vill avskaffa DO (Diskrimineringsombudsmannen) och ta bort bidrag till bl.a. RFSL. Men inte heller det är oförenligt med regeringsformens diskrimineringsförbud (det hade däremot nog varit det om sd varit för statliga bidrag till föreningar som jobbar för heterosexuellas rättigheter)

Det vi alltså måste konstatera är att även om både kd och sd förtjänar politisk kritik för sina förslag måste det inte betyda att varje dåligt förslag strider juridiskt mot regeringsformens diskrimineringsförbud. Förutom två delar inom föräldrarätten. Både kd och sd vill avskaffa möjligheten för samkönade par att adoptera (förutom närståendeadoptioner som båda partierna är positiva till) och avskaffa möjligheten för lesbiska kvinnor att bli inseminerade vid kliniker.

När det gäller juridiken finns det ett uttryck som förklarar att lagar som egentligen är diskriminerande är acceptabla om det finns ”ett berättigat syfte och det är lämpligt och nödvändigt att behandla olika”. All forskning visar dock att barn i samkönade familjer mår lika bra som barn i olikkönade familjer. Därför konstaterar jag att Kristdemokraterna och deras partisekreterare Acko Ankarberg Johansson inte bara är för en homonegativ politik utan även har en diskriminerande politik som strider mot regeringsformen. Att främlingsfientliga sd tar lätt på regeringsformens diskrimineringsförbud borde väl inte förvåna någon men desto mer pinsamt måste det vara för kd att de inte klarar av att vara för en politik som är förening med Sveriges grundlagar.

Besök Stockholm Pride kd-politiker men vill ni bli kompis med HBT-rörelsen får ni faktiskt byta politik och tydligt säga ja till att samkönade och olikkönade par ska ha samma rätt till äktenskap, adoptioner och inseminationer.