QX Debatt

Jag vill vara ”vanlig”, får jag det?

När jag skriver dessa rader håller just en härlig festvecka,
 Europride, på att gå mot sitt slut. Jag sticker inte under stol med att jag har haft kul! Inte minst schlagerpartyt på torsdagskvällen var enastående!
Dock förmörkas min himmel av att jag tydligen inte längre kan accepteras inom HBT-rörelsen såsom varandes alldeles ”vanlig”!
Ett par exempel:
Under ”Allsång på Skansen” visades vid ett flertal gånger 4, i mina ögon, häpnadsväckande existenser upp. Dels två rymdvarelser, dels två surtransor vars enda uppgift tycktes vara att käka taggtråd och surkål till frukost förutom att sprida dålig stämning och bygga på människors fördomar om hur vi inom HBT-världen faktiskt är!

Heder åt Lars-Åke Wilhelmsson, vars alter ego Babsan, faktiskt lär ha rutit ifrån och påtalat att detta uppträdande inför miljonpublik troligen gör mer skada än ger förståelse. Figuren Babsan är däremot själv en frisk fläkt som orsakar skrattsalvor i stugorna runt om i landet och med glimten i ögat visar att vi faktiskt inte är så himla märkvärdiga!

Dagen före paraden var det så dags för Marko Lehtojoki att få ta plats i ett längre Aktuelltreportage. Han hade där mage att, på fullaste allvar, säga att de som är mest fördomsfulla och mobbande inom ”familjen” faktiskt är vi som anser oss vara just ”vanliga”!?!

Detta uttalande fick mig att gå i taket och bli om möjligt ännu mer avogt inställd till vart HBT-rörelsen är på väg. Markos uttalande är minst lika mobbande mot mig!

Jag tror inte att bögen, flatan eller vem det än må vara som bor i ”Knäckebröhult” får det lättare att komma ut ur garderoben när förebilderna som visas upp i media ständigt är de allra mest utflippade.

Jag tycker att det är kul att alla varianter finns och Markos ekipage i paraden var troligen ett av de mest spektakulära och därför värd all respekt. Därmed inte sagt att han står för värderingar som delas av merparten av oss andra. Jag vet inte hur många gånger jag som öppen bög fått försvara och förklara på min heteronormativa arbetsplats att det stora flertalet faktisk inte är så himla mycket annorlunda än vad mina kollegor själva är. Jag börjar dock bli uppriktigt trött på detta!

Jag vill bara vara ”vanlig”. Åka till landet på fredagskvällen, klippa gräsmatta, påta i trädgården, ha mysiga grillkvällar med goda grannar, gå på bio, sköta mitt kneg som de flesta andra och älska min sambo sedan 17 år, ja helt enkelt leva ett rätt vanligt Svensson-liv. Frågan är om jag får det, jag undrar?

Jag trodde i min enfald att vår kamp sedan decennier faktiskt eftersträvat att vi ska ses som vilka som helst i samhället och behandlas därefter.

Då vill jag sannerligen inte hängas ut som mobbare av någon som är minst lika fördomsfull!

Efterlyser ”Föreningen för vanliga homos“ och förväntar mig att jag får fortsätta att vara ”vanlig”!
Vanlig på Qruiser