Hanna Hallgren hade egentligen inte tänkt skriva om sig själv. Utgångspunkten var Frälsningsarméns räddningshem under den reglementerade prostitutionens tid i Stockholm. Men under arbetet började en helt annan berättelse tränga sig på.
– Det fick bli tre böcker eftersom materialet jag hade plötsligt var på runt 1000 sidor. Jag hade inte ens tänkt skriva biografiskt, men så vällde det fram autofiktiv prosa!

Resultatet blev Hallelujaflickorna, en trilogi där Hallgren låter det egna livet möta den svenska hbtqi-historien. Tidigare har hon närmat sig ämnet i avhandlingen När lesbiska blev kvinnor från 2008, om lesbiska feminister i Sverige under 1970- och 1980-talet.
Den här gången ville hon använda ett helt annat språk.
– Jag ville undersöka mitt eget lesbiska liv genom ett litterärt språk och en skruvad romanform som jag själv hittade på. Jag ville på något sätt använda mitt liv som material och samtidigt använda den kunskap jag erövrat som sexualitetshistoriker.

Titeln har sina rötter i Frälsningsarméns tidiga historia. Kvinnliga officerare skickades ut två och två för att öppna nya kårer, eftersom det ansågs för riskfyllt för en kvinna att resa ensam. ”Hallelujaflickor” blev ett förklenande namn på dessa tidiga kvinnliga predikanter.
För Hallgren har begreppet fått en vidare betydelse. Hon växte själv upp inom Frälsningsarmén i Skillingaryd i Småland och i böckerna blir hallelujaflickan också en symbol för kvinnor som bryter mot förväntningarna.
– Jag utsträcker ordet till att även passa in på modiga kvinnor som inte gör det förväntade eller lever på normativa sätt.

Och i trilogin finns en särskild kärleksförklaring till butchen.
– Om du, som jag, är butch, eller ännu hellre: manhaftig, så finns det få offentliga eller mediala representationer. Jag ville att mina böcker skulle ge en sådan hyllning, till alla queera Too-ticki-figurer där ute!
– 2018 skrev jag en dansbandstext 2018, Dance Butch Blues, som är en hommage till Kai Gullmar, men det finns som sagt inte många sådana hommager i världen. När syntes en manhaftig lesbian i svensk TV senast? Jag ville få sagt att vi är fina och precis som vi ska vara och eftersom patriarkatet inte ger oss någon guldstjärna får vi ge oss vår egen.

Även om Hallgren använder sitt eget liv som material är Hallelujaflickorna inte självbiografisk. Romanernas berättare heter Hanna Hallberg, inte Hallgren, och den lilla skillnaden är viktig.
– Romanerna är inte ett kalkerpapper över verkligheten utan mera ”fantasifylld korv”, för att travestera Sonja Åkesson.
Fiktiva personer och händelser samsas med essäistiska partier och verklig samhällshistoria. Hallgren beskriver böckerna som ett möte mellan individen och de strukturer som omger henne: vad var möjligt att tänka, känna och göra som lesbisk vid en viss tidpunkt?
Det handlar också om allt det som inte dokumenterats. Hbtqi-historien är fylld av tystnad, diskretion och osynlighet, och där kan litteraturen fylla tomrummen. Hallgren återkommer till författaren Monique Wittigs ord: ”Om du inte kan minnas: skapa.”

Språket berättar också något om hur tiderna förändrats. Ord som ”queer” och ”hbtqi” fanns inte tillgängliga på samma sätt under hennes ungdom. Själv använde hon ”homosexuell” om sig själv innan hon började använda ”lesbisk”. I dag återtar hon gärna det historiskt negativt laddade ordet ”manhaftig”.

Arbetet med trilogin har också inneburit en konfrontation med den minoritetsstress Hallgren burit genom livet. Hon beskriver hur romanerna rymmer en ”hbtqi-lojal blick” på världen, fylld av ilska och sorg men också glädje och förundran. Inte minst har hon återvänt till ensamheten i att vara ung hbtqi-person på 1990-talet, innan många av de lagändringar och attitydförskjutningar som senare skulle förändra Sverige.
– Det var en ungdom som inte hade varken bilder eller språk för sitt begär.
I den första delen av Hallelujaflickorna beskriver hon det homosexuella tabut som något som finns redan innan tanken själv blivit möjlig. Begäret finns där, men utan bilder att fästa det vid och utan ord att beskriva det med.
Just den erfarenheten tror Hallgren att många hbtqi-personer kan känna igen: ett begär som ännu inte fått någon riktning eller något språk och därför skapar sina egna fantasivärldar.

Nu när trilogin är fullbordad hoppas hon att böckerna kan ge dagens hbtqi-läsare något av det hon själv saknade.
– Jag hoppas att läsaren ska känna sig styrkt av att någon pratar om livet och världen på ett bekräftande sätt, och kanske också känna sig förundrad över all brokighet och motsägelsefullhet som kan rymmas i livet.
Hanna Hallgren medverkar också på årets Bokmässa, bland annat i seminariet Det moderna Sverige i romanform tillsammans med Helena von Zweigbergk och Elise Karlsson. Hon läser dessutom i Rum för poesi och medverkar tillsammans med Jonas Ellerström i ett samtal om utgivningen av Anna Rydstedts En väv av verklighet – samlade dikter 1953–1994.

Hallelujaflickorna utkommer den 5 september