Häromdagen hamnade jag i en diskussion med en knullkompis, om öppna förhållanden, som var och varannan hbtq-person tycks ha idag. För en 36-årig bög som mig ter det sig både skrämmande och lockande att börja ligga med andra om man befinner sig i ett förhållande. Ändå tycks det ha blivit något av en självklarhet hos många, nästintill en nödvändighet. Så även för min kk som råkar vara gift.

”Vem behöver monogami och tvåsamhet 2020?”

Han tillhör de som menar att vi människor inte är gjorda för det monogama, att alla förhållanden förr eller senare hamnar i den öppna fåran. Vem behöver monogami och tvåsamhet 2020? Det är en spännande tanke, att kunna behålla kakan och samtidigt äta den eller att äta den tillsammans med sin partner eller med någon annan. Reglerna för ett öppet förhållande är lika varierande som antalet relationer. Vad som ter sig som öppet för någon kan te sig som rätt blygsamt för en annan och alltför vågat för en tredje. Mellan min kk och hans kille har det kommit att bli ett tyst samtycke från den ene för den andre att träffa fler. Samtidigt som man håller det diskret både för andra och varandra.

Det öppna förhållandet tycks vara en sådan självklarhet idag att ingen längre ifrågasätter dess legitimitet då man inte vill vara en moralkonservativ tråkmåns. Med tanke på att vi de senaste 4000 åren levt under en rätt strikt tvåsamhets- och heteronormativ struktur är det en förståelig reaktion. Samtidigt har det i hbtq-kretsar inneburit en slags besatthet i frågan, en slags falsk marknadsföring.

”Har rutinen tråkat ut ditt förhållande? Är sexet inte detsamma? Behöver du muntras upp? Dags att öppna upp förhållandet!” Det låter som en reklamjingel på tv. Det öppna förhållandet har blivit något av gayvärldens antibiotika mot allsköns relationsrelaterade infektioner. Frågan är om det är så enkelt.

Vad människor ägnar sig åt i sovrummet eller för den delen, i någon annans, är inget som bekymrar mig. Tvärtom, ut och njut. Det är den smått naiva inställningen som skaver i bakhuvudet på mig. Själv har jag legat med både gifta och ogifta, diskreta och öppna samt snubbar vars pojkvänner väntat hemma eller själva glatt deltagit. Som utomstående betraktare är det alltid lika intressant att se denna dynamik två personer emellan. Det rymmer så mycket känslor och så mycket gemensam historia mellan dem och det kan vara ett skrämmande sammanhang att välkomnas in i, där den ena emellanåt vill mer än den andre. Ibland med uppenbar tydlighet. De där obekväma mångkanterna där någon blir utanför eller tvekar till sin partners förtret. De hade ju gått med på det.

”Inget öppet förhållande i världen kommer att bota era relationsproblem”

Det är en historia jag hört många gånger förr och som egentligen inte förtar det positiva i en förtroendefylld öppen relation men som däremot borde kunna nyansera den utopiska bilden något.

Kompisar som en efter en öppnat upp förhållandet trots viss tvekan eller motstånd. Hur en tredje, fjärde eller femte snarare blivit en nödvändighet än bara en krydda i sexlivet. Hur den ene därefter ångrat sig. Där lösningen inte blivit vare sig en extra kuk eller en annan famn utan tvärtom, det har blivit dödsstöten i ett förhållande som istället hade behövt lite extra omtanke, fokus eller varför inte för den delen ett avslut. Inget öppet förhållande i världen kommer att bota era relationsproblem hur mycket gränslös ”kärlek” ni än strösslar runt omkring er.

När jag och min kk ligger där och skedar och pratar om både stort och smått, sex och känslor, kan jag inte låta bli att ibland undra vad som skiljer mig från hans pojkvän. Vad blir över till honom? Och när han så en dag bjöd med mig på en av många arbetsresor frågade jag ”Skulle det inte kännas lite konstigt?”. ”Närå, det känns helt ok”, svarade han. ”Jag menar för din pojkvän”. Tystnaden som följde var mer än talande.

En vis kompis sa en gång att ”Sex är 10% av relationen om det är bra men 90% av problemet om det är dåligt”. Jag är villig att hålla med men vill även tillägga att ”Förtroende är 100% av relationen både när den är bra och när den är dålig”. Och en relation är som bekant ett förtroende, se till att vårda den väl.