Det har hunnit gå 40 år sedan det första aids-fallet i USA, och 2022 är det 40 år sedan det första upptäcktes i Sverige. När allt fler fick aids i mitten av 80-talet, varav många var bögar, spred sig skräcken och homosexuella män blev paria.
Patientföreningen Posithiva Gruppens ordförande Roger Larsson, 69, fick sitt hiv-besked 1988. Då ansågs detta vara en dödsdom, men han överlevde mirakulöst. Mycket tack vare bromsmedicinerna som började komma i mitten av 90-talet.
Minns du hur och när du själv första gången fick höra talas om hiv/aids?
– Ja, jag minns när de första bilderna på aids-sjuka människor som var helt utmärglade började visas i tidningarna i mitten av 80-talet, och att det kallades för ”bögpesten”. Det var hemskt. Men jag brydde mig inte så mycket ändå, jag var ju ung, utan fortsatte knulla runt. Man visste inte riktigt hur det smittade då…
När blev du hiv-smittad?
– Jag testade mig första gången 1986, men var inte smittad. 1987 blev jag rejält sjuk med hög feber i några veckor, men visste inte vad det var. Jag blev frisk och tänkte inte mer på det. När jag 1988 testade mig igen fick jag beskedet att jag var hiv-positiv.
Hur reagerade du på det?
– Det är klart att jag blev både rädd och ledsen. Jag började gå hos psykologer och fick kontakt med Posithiva gruppen, som bildades 1985, och det hjälpte mig att bearbeta det hela.
Hur sjuk blev du?
– Ingenting hände med mig fysiskt på flera år, inte förrän 1991 då jag blev diagnosticerad med aids. Jag hade svamp i hela matstrupen och fick svårt att äta och dricka. Jag gick på AZT som var den enda medicin som fanns för hiv-smittade då, och fick mediciner mot svamp som jag till sist blev resistent mot. Sedan blev jag sjukare och sjukare, gick ner i vikt och tvingades till slut gå i förtidspension. 1996 kom den första bromsmedicinen, som jag fick testa innan den var godkänd. Det var i grevens tid. Jag var på väg att läggas in med dropp och det såg illa ut. Men tack vare den nya medicinen blev jag mycket bättre på en gång. Jag fick livet tillbaka! Fast då visste man inte hur länge medicinerna skulle fungera, så man levde fortfarande i ovisshet i många år om hur länge man skulle klara sig. Nu har jag levt med hiv i halva mitt liv.
Men det var många andra med aids det inte inte gick lika bra för…
– Ja, det var hemskt. Jag jobbade på Posithiva gruppen i början av 90-talet, så jag var mitt uppe i eländet hela tiden. Ett tag dog det en medlem i veckan. De var mina vänner allihop, det var hemska tider. Jag försökte hjälpa och stödja dem bäst jag kunde, och kanske gav det mig själv extra styrka, jag vet inte. Det kändes väldigt konstigt att överleva när så många andra dog. Man kände ett slags skuld och undrade: ”Varför jag?”. Det finns några medlemmar i Posithiva Gruppen som smittades redan 1983 och 1984 som också klarat sig. Men de flesta dog ju.
På 80-talet kallades aids som sagt ”bögpesten” av vissa – kan du berätta lite hur det var att leva med hiv då?
– Som hiv-positiv var man inte öppen, det vågade man inte. Jag berättade bara för min närmsta familj, ingen annan. Folk var livrädda, och det var så lite man visste om hur hiv smittar. Man visste att det smittar genom blod och sperma, men det talades också om saliv och tårar. Man vågade inte ens röra vid oss…
Finns detta ”hiv-stigma” kvar i dag tycker du?
– Ja, är man ung och sexuellt aktiv så finns stigmat för dem som lever med hiv fortfarande kvar. Många är fortfarande rädda för att ha sex med en; informationen att behandlad hiv inte smittar har inte nått fram till alla. Vi på Posithiva Gruppen brukar säga att vi är det säkraste ligget (skrattar).
Vilka är det som blir smittade dag?
– De flesta som smittas i dag blir det av personer som själva inte vet om att de är smittade. Därför är det så jäkla viktigt att gå och testa sig.
Vad har du för tankar om att många i dag inte använder kondom, att ”bareback” är så inne?
– En del sexuellt aktiva får ju PrEP av sin läkare, men långtifrån alla. Men man kan inte skydda sig mot allt här i livet, och jag vill inte ge några pekpinnar. Det är upp till var och en. Fast det är klart att kondom är bra, inte minst när det gäller att skydda sig mot övriga könssjukdomar. Vi som har smittfri hiv innebär i alla fall ingen risk för andra. Ändå finns stigmat kvar, men jag hoppas såklart att det kommer att försvinna. Vi är som alla andra, vi är inte farliga!