Först: Är det Linus Mauritz eller Vanity Vain jag pratar med?
– Äh, det är samma person. Det är bara längre hår och högre klack på en av dem.
I slutet av juni är det premiär på Vanity Vains show Mirror Talk, där vi möter divor, ikoner och idoler som format henne, från barndomen till idag. Showen hyllar popkulturens största samtidigt som vi får en inblick i Vanitys, eller kanske mer, Linus Mauritz, liv.
– Jag vill inte ställa mig på en piedestal, men jag vill göra någonting som inte riktigt har gjorts: Mitt liv på scen. För på olika sätt har det liksom varit drag i hela mitt liv.

Annons
Annons

Showen är i tre akter, från 0 till 10 års ålder, 10 till 20, och 20 till 30. Från noll till nio var idolen Pippi Långstrump, i tonåren Christina Aguilera, Tokio Hotels Bill Kaulitz och Green Days Billy Joe Armstrong. Och därefter Christina ihop med Lady Gaga, världsstjärnan som lajkat och kommenterat Vanity Vain i sociala medier.
Finns alla de idolerna här i Vanity idag?
– Alltid, hela tiden. Och det blir tre olika Britney-eror, två Christina, Moulin Rogue… och detta är bara de första 20 minuterna…

Medverkar i Mirror Talk gör Misty Bubble, Oskar Sangeri, Dyslexia Art, Almighty Aphrodite och Nixie. De, Vanitys dragfamilj, är med som sig själva och gestaltar olika karaktärer.
– För mig som alltid varit en ensamvarg är det fint att ha med dem. Dessa otroliga personer som har lagt ner så mycket energi och tid. Det finns ett ögonblick i showen där Nixie gör ett jättefint nummer till mig med låten Fucking Perfect av Pink. Det reflekterar så många av oss queera, hur osäkerhet tenderar att sabotera så mycket för oss.
Linus berättar att det varit påfrestande att sätta ihop den här showen, men samtidigt varit den bästa terapin.
– Att blotta mig själv har jag inga problem med, det ser ni ju här på bilderna (skrattar). Men att blotta hjärtat och själen är svårt. Det går så jäkla snabbt att ramla ner i det där hålet, där jag inte är längre. Och gör man det är det svårt att ta sig upp.

Han berättar om en skolgång präglad av trakasserier. Bara för att han var den han ville vara. Han bytte skåp var tredje vecka för att det hade blivit sönderslaget, och gympalektionerna var outhärdliga.
– Då låg jag nedslagen i duschen när de satte på brandlarmet så jag fick gå hem i princip naken. De delarna har format mig så jävla mycket. Jag hatar inte dem som gjorde det, men jag önskar inte min värsta fiende samma sak. Det är viktigt att berätta om, så att folk förstår att man inte kan göra vad som helst mot vem som helst. Människor skadas. Jag ömmar så mycket för vad lilla Linus gått igenom. Han mådde aldrig dåligt förrän någon bestämde att han skulle göra det.

Elakheterna och mobbingen drabbade dem som Linus älskade mest.
– Jag vågade aldrig ge mig på de som var asen i skolan. I stället fick min familj ta den frustrationen och ilskan. De som alltid älskade mig och satte mig först, de som gav mig en trygg plats. Bakom dörrarna till vårt blåa lilla hus hade jag alltid fått vara den jag är. Mina föräldrar var, och är, mina bästa vänner. Det var självklart för dem att jag och min syster alltid fick göra vad vi ville och brann för. Så länge man aldrig skadade någon annan.
Han berättar hur han satte upp egna shower hemma eftersom han inte hade vänner att göra det med.
– Det finns dom som vill fly allt som har med hemmet att göra. Hos mig har det varit tvärtom. Jag ville bara låsa dörren och stanna hemma. Där fanns ju tryggheten.
– Men fy vad jobbig jag var ibland. Tänk när vi åkte till köpcentret i Linköping och jag vägrade lämna huset om jag inte fick vara Pippi Långstrump. Och att de var tvungna att tilltala mig som Pippi (skrattar).
Under tonåren lades ytterligare en grund till Vanity Vain, genom punk och emo.
– Det blev min drag. Där hittade jag en karaktär jag ville vara och gick runt med rasslande kedjor och piercingar med Christina Aguilera i öronen. Det var ju liksom… Dirrty. Christina har varit min nyckelkaraktär och när hon färgade håret gjorde jag det med.
Vad var det som tilltalade dig med henne?
– Att hon gick ifrån tuggummi-popen till något råare. ”Stripped”-albumet förklarade mina känslor, framförallt Fighter. Den låten är skriven från hennes perspektiv, om hennes ex som var otrogen mot henne, för han var bög. För mig handlade den om alla idioter i skolan.

En del av Mirror Talk handlar också om könsidentitet, ett ämne som ligger Linus nära.
– Jag fick i tidig ålder höra att jag antagligen var trans, att jag hade könsdysfori. Så det påbörjades en utredning när jag var 13. Det fuckade bilden av mig själv. För mig handlade allt ju om ett uttryck. Karaktärerna som blev drag och Vanity tillåter mig som Linus att vara hela livet samtidigt, och så har det alltid varit. Jag är en väldigt stolt man som har privilegiet att kunna göra det här, och därmed visa för andra runt om i hela världen att de också kan göra det.
– Jag har träffat andra som har varit med om liknande grejer. Bara för att du tycker om en sak så betyder inte det att du har en annan identitet. Drag är mitt artisteri, något jag gör. Trans är någonting man är.
Linus berättar att han hittat svar hos sina vänner som är transgender.
– Jag har alltid haft så fina transkvinnor runt mig. Tjejer som jag frågat för att förstå. Och frågar vi inte kommer förståelse aldrig att nås. Om det kommer från hjärtat kan man fråga vad som helst. Och vi vet ju att utan transkvinnor hade vi inte varit här. Deras mod gjorde att vi står här idag.

Foto: Peter Knutson

Vanity föddes när Hannah Montana sändes på Disney Channel. Då förstod Linus att det fanns någonting i att skapa en karaktär.
– Hannah Montana och Miley Cyrus visade jättetydligt att du kan vara det bästa av båda världar om du vill. Där föddes idén med att varje gång jag får på mig peruken så är jag superstjärna. Det var så jag gjorde i början när jag och min fästman flyttade till Stockholm. Då åkte jag runt till King Kong och Wonk Stockholm på helgerna i en outfit, ett par klackar och en peruk med en dröm. Jag låtsades jobba på de här ställena, la ut i alla sociala medier: ”tack för alla som kom och tittade på mig”. Jag hade ju inte uppträtt eller någonting, jag bara vandrade runt tills den dagen jag fick ett gig.
Från början var det under namnet Miss Vanity.
– Det var Leo B:s fel (skrattar). Jag skulle uppträda i Pride Park, på WigStockholm, som hon hade. Hon frågade mig om jag ville vara med och jag ljög om att jag stått på scenen tidigare. Leo sa att jag ska ha ett dragnamn, och jag gjorde ju Christina Aguileras låt Vanity. Och eftersom det fanns en Miss Tobi, och en Miss Petersson, så fick det bli en Miss Vanity och sen hängde det kvar.
Men till Drag Race Sverige ville Vanity ha något annat och då blev det Vanity Vain.
– Jag hade förmånen att gå in i ett tv-program och vända blad. Men det dök upp ändå när RuPaul kallade mig ”Miss Vanity” varje gång vi sågs. Så, ja. Men det ÄR Vanity Vain.

Vi hoppar tillbaka till Drag Race Sverige där Vanity Vain fick sitt breda genombrott. Men för Linus för serien tankarna till massa ångest.
– Tyvärr glömde jag bort mig själv under inspelningen och kände att jag snabbt hamnade i en karaktär som hade attityd, näsan i vädret och var lite bitter. Samtidigt som jag la så jävla mycket press på mig själv. Så jag glömde bort att ha roligt under tiden. Men det är klart att jag ser tillbaka på Drag Race Sverige med jättemycket stolthet också. Tack vare den upplevelsen lärde jag mig mycket om min drag och jag vet att den inspirerat andra. Jag blir rörd när jag tänker på det för jag ville vara den idolen som jag aldrig hade själv. Och de deltagarna…ingen var den andra lik och vi var ett bra gäng.
Under tiden i Drag Race Sverige förde Linus dagbok. Dagen innan finalen spelades in satt han och fixade finalperuken.
– Jag gör allting i sista stund, och då kände jag att jag inte ska vinna. Jag ska istället bli den första svenska som gör All Stars. Och det tog inte ens ett helt år innan jag faktiskt fick göra det.
I maj för två år sedan satt Linus med sin snubbe och vännen Tommy på balkongen och drack vin när ett amerikanskt nummer dök upp på displayen.
– Drag Race, sa Tommy, och det var ju dem. Vi stortjöt och sänkte den där boxen på 45 minuter (skrattar). För bara genom att åka dit kände jag att jag hade vunnit.
– I Global Allstars var jag i en bubbla där ingen kunde röra mig, världen utanför existerade inte, och det är det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Jag gick in och tänkte att RuPaul var en ”a complete bitch” men Ru var bland det varmaste jag träffat. Och jag fick vänner för livet. Jag är ingen fashion queen, jag har min egen lilla stil och jag kom dit och fick visa exakt vad jag är: En performer. Och det är jag så jävla stolt över.
Hur har det varit att möta alla fans du fått efter det?
– Det var otroligt på DragCon i London, och non-stop kö till mitt bås. Där fick man det svart på vitt, att man faktiskt har fans över hela världen. Lika sjukt som fantastiskt.
Vad säger du till de som du träffar som drömmer om att hålla på med drag?
– Gör det bara. Jag tycker verkligen att alla ska testa att göra drag, för det händer något när de testar. Sen är karaktären som kommer fram ofta inte speciellt snäll (skrattar). Men jag har såklart släppt allt sånt och är jättemjuk hela tiden (skrattar)
– Nej då, jag precis som andra tappar fästet, men då har man en person som min kompis Tommy som låser in en och säger: ”Du är ingen jävla diva. Lägg av”.

Vanity berättar att hon tappade gnistan efter Allstars. Dragen blev ett tvång, ett påtvingat jobb.
– Jag blev tvungen att vara Vanity Vain och inte Linus som gör drag. Men steg för steg började jag gå ut i drag enbart för det var kul eller så fick jag feeling på Backdoor och smet iväg i fyrtio minuter och blev Vanity. De gångerna är roligast, när det bara sker.
Jag hajade till på fyrtio minuter, är det så kort tid det tar att bli Vanity?
– Okej, fyrtiofem minuter. Men då gäller det att det finns en peruk färdig. I Allstars hade vi en och en halv timme på oss för smink, kläder, skor, allting, sen ska man stå redo för runway. Jag var alltid sist med att sätta mig vid sminkbordet, och först upp. Det är min skill numer.
Vad är det största som har hänt Vanity?
– Fettet på magen (skrattar). Nej, men att få vinna med min egen musik i Global Allstars-utmaningen. Jag satt i en uber i London och de spelade min låt eftersom jag skulle uppträda på Heaven den kvällen. Tårarna sprutade på mig. Det var magiskt.
Du sjunger också mycket live i showen, blir det mer egen musik?
– Det finns planer…
Elecktra gjorde ju Mello, är det någonting för dig?
– Det är väl inte omöjligt, i så fall som det Maja Ivarsson gjorde, eller nåt åt Melody Club-hållet. Jag vill ha mycket attityd, sånt älskar jag.

Inför årets QX-gala var Vanity Vain massnominerad. För Årets Drag, Årets TV-program (RuPauls Drag Race Global All Stars), Årets Ställe (Backdoor), men också för Årets HBTQ.
– Det är så jävla sjukt, en sån ära. Årets HBTQ, alltså då brast det någonstans. När vi satt där på Cirkus ville jag så gärna vinna för Backdoor. Så det gjorde lite ont, årets HBTQ skulle jag ju liksom aldrig vinna.
– Men när jag fick höra mitt namn… Det var ett sånt kvitto för mig. Då kände jag mig för första gången på riktigt, som den person jag vill vara. Priset är ju faktiskt för… mig, för att människor har blivit berörda av vad jag gör. Och det är sjukt mäktigt, och viktigt. Och jag vill ta mitt ansvar i det. Att vara nattklubbschef på Backdoor är ett drömjobb och det är mycket därför jag har jobbat. Jag vill att det ska vara ett safe space för oss queera performers. Den här scenen är jämt öppen för vem som helst som vill uppträda. Det fanns inte när jag började så nu vill jag ge tillbaka.

Linus är på Backdoor tisdag, torsdag, fredag och lördag till söndag morgon och pusslar sen ihop det med vardagsliv och Vanity. Han säger att det kommer att hända mycket kul på Backdoor framöver, allt för att förnya och förfina.
– Ta en sån enkel grej som att vi tog bort entrépriserna första timman. Det gjorde att många hittade hit som inte brukade komma. Och många kommer ensamma. Och det känns så fint att få ha ett sånt ställe, där man träffas. Den kulturen har jag saknat.

Foto: Peter Knutson

Backdoor har ju brottats med att det skulle vara ett ställe som tas över av straighta och ha fel vakter för ett HBTQ+ställe, vilket skapat en otrygg miljö.
– Jag har fått ta på mig järnhandskar för att styra det åt rätt håll. För jag vill ha tillbaka mitt queer community som ska få vara här. Men det betyder inte att jag stänger dörren för straighta, de ska bara inte ta över. Och vakterna är handplockade, vilket känns tryggt. Jag vill ha en öppen dialog med gäster och personal om allt som sker, för då kommer vi framåt. Väljer man att hålla tyst och tro att det ska ske en förändring kommer det aldrig att göra det.
Framöver väntar flera spelningar över hela landet för Vanity Vain. Bland annat hemstaden Linköping.
– Det känns jättestort för där har jag inte gjort någonting tidigare. Och sen åker vi till Luleå, Piteå och Pajala.
Privat har du varit tillsammans med samma snubbe jättelänge?
– Ja, Robin får hänga kvar. Det blir jobbigt att byta ut för den behöver ju lära sig mina två personligheter (skrattar). Nej, men vi har starka tolv år nu och är förlovade. Hemligheten är en öppen kommunikation om allt. Och en kväll varje vecka, oftast tisdagar, dricker vi vin och äter nåt gott, och umgås. Jag är lyckligt lottad att vara tillsammans med min absolut bästa vän.
Blir du igenkänd som Linus ute på stan?
– Mycket mer än vad jag trodde. framförallt i kommunaltrafik. Och jag älskar det. Jag tycker det tar sånt jävla mod hos folk att kunna komma fram och jag blir så glad när det händer.
– Men jag skulle utmana mig själv förra året på Pride och gå på underklädesfesten. Det var det värsta jag har varit med om. Jag är väldigt trygg i min kropp, har accepterat hur jag ser ut och hur jag är här. Men det var väldigt outside of my comfort zone och festa och inte bli igenkänd. Så när någon sa att de gillade Vanity Vain ville jag gå hem. Men sen träffade jag Christer Lindarw i kalsonger och då kändes allt tryggt igen (skrattar).