Nyinflyttade Niklas hade gått till Gretas med en kompis. Plötsligt kom kompisen med Cato, som var där med sitt ex.
Cato: Jag var på väg hem när jag såg Niklas stå i baren och det var som att hela stället stannade upp, så jag hängde in jackan igen och gick till baren.
Cato: Det var filmiskt. Alla gick åt sidan och så stod han där i baren. Så jag tänkte att det här är ”too good to be true”. Göteborgs gayliv var väldigt litet på den här tiden, så man fick ta de chanser man fick (skrattar).
Niklas: ”Han här vill prata lite med dig” sa min kompis, ”ja, det kan jag väl göra” svarade jag. Men Cato var inte så intresserad av att prata, han ville sno åt sig en kyss (skrattar).
Cato: Jag förstod ju inte vad Niklas sa! Han pratade mer norrländska då, och det var det väldigt högljutt på Gretas.
Så ni följde varann hem redan första kvällen?
Cato: Nej, Niklas ville att jag skulle gå med på efterfest, men jag sa nej då jag skulle upp tidigt och jobba.
Efter det hördes de på Qruiser och bestämde att de skulle ses två veckor senare. Men Niklas blev sjuk, vilket Cato trodde berodde på att han fått kalla fötter. Men så hörde Niklas av sig och runt jul tog de en dejt på Locatellis på Avenyn.
Cato: Jag hade dejtat ganska mycket och var trött på att spela spel. Och var kanske lite tydlig med det (skrattar).
Och från den kvällen var det dom. Niklas var relativt nyinflyttad från Umeå där han pluggat, och jobbade på skola medan göteborgaren Cato jobbade på krogen.
Cato: Vi jobbade helt olika tider, och det var ganska tufft. Niklas var van att allting kul hände på helgerna. För mig var det helg måndag och tisdag, och jobb på helgerna.
Niklas: Och jag var hemma när du kom hem på natten. Men vi var nykära och då funkar allt.
Ett år in i relationen hade Cato en resa till USA inplanerad och var borta i åtta-nio veckor, och under tiden flyttade Niklas mer eller mindre in i hans lägenhet.
Niklas: Vi hade pratat om det, men han fick sig en överraskning när han kom hem.
Cato: För min del hade det steget tagit mycket längre tid om Niklas inte hade gjort det. Jag var inte där mentalt, så jag var tvungen att bli det. Och jag har inte ångrat mig.
Vad är hemligheten bakom era 20 år?
Cato: Man behöver inte alltid kommunicera med ord, man kan kommunicera med kroppsspråk i stället. Vi har två soffor, men sitter alltid i en, nästan på varandra. Och vi vet varandras kärleksspråk: Jag visar kärlek för Niklas genom att städa, laga mat och fixa medan du är mer för beröring, pussar och kramar.
Cato: När jag kom hem efter jobbet och det inte var städat hemma så kunde jag känna att han inte älskade mig (skrattar).
Niklas: Och varken du eller jag gillar drama. Om det är någonting som inte känns bra så pratar vi om det.
Har ni någon gång funderat på att gå isär?
Niklas: Runt två år in i relationen var det jobbigt och jag tror vi båda frågade oss om det är värt det. Det var mycket gnissel, mycket på grund av att vi flyttat ihop och anpassningen. Men vi landade i att fortsätta och sedan dess har vi aldrig pratat om att göra slut.
Visst har de mött utmaningar, som när Niklas var sjukskriven under pandemin, eller när Catos mamma gick bort.
Cato: I perioder i livet är man inte sig själv, men det är också då jag känt att du har varit en trygg punkt.
De menar att uttrycka vad man behöver är en viktig nyckel, och från det försöka möta varandra.
Cato: För några år sedan började vi med resonemanget om att hemmet är 100 procent, då är jag 50 procent och Niklas är 50 procent. Men ibland kan jobbet vara jättetungt och då är man inte 50 procent. Då kan man komma hem och säga att ”idag är jag 20 procent”. Då får den andra personen göra sig redo att dra 80 procent och det är okej.
Niklas: Det här med egentid är också viktig, och om Cato träffar vänner så får jag en kväll själv.
Cato: Och på vardagarna efter jobbet eller under helger så brukar du ta en promenad så att du får lyssna på dina poddar eller prata med dina vänner.
De menar också att de har varsin ekonomi bidrar till att gnissel uteblir.
Cato: Vi har aldrig bråkat om pengar. Vi delar på allting som rör hemmet och om man sen vill gå ut och äta eller shoppa kläder så är det med egna pengar. Och sen blir det nåt fint också om jag vill bjuda Niklas på middag, då tar jag det av mina pengar.
Idag spelar svartsjuka ingen roll i relationen, och det menar dom handlar om mognad och tillit.
Niklas: Jag tror man tillsammans ska möta det som uppstår, om det uppstår. Prata, förstå varandra och hantera situationen tillsammans. När svartsjuka dök upp i relationens början handlade det mer om att inte veta var man stod.
Cato: Det var mer ”vad är vi, hur stark är vår relation”? Så vi visade varandra vad vi betydde för varandra och den bekräftelsen gjorde att svartsjukan aldrig riktigt fick fäste.
I dag kopplar de svartsjuka till självkänsla och egenvärde. Om en av dem skulle bli intresserad av någon annan, ser de det som något som behöver förstås i sitt sammanhang.
Niklas: Det finns ju en anledning, och den behöver man kunna prata om. Tillit byggs upp över tid och när den väl är etablerad finns en trygghet i att kunna prata om svåra frågor.
De återkommer flera gånger till vikten av att prata, och de långa bilresorna till Niklas familj i Arvidsjaur, blir ett naturligt tillfälle att stämma av relationen.
Niklas: Det är det självklart att människor förändras över tid. Att vara tillsammans i 20 år betyder inte att man är samma personer som när man träffades. Man har samma grundvärderingar, men man utvecklas, och då behöver relationen få utvecklas också.
Därför ställer de med jämna mellanrum frågor till varandra: Finns det något som saknas? Något man längtar efter? Något man vill förändra? De samtalen kan förebygga större problem.
Niklas: Om man inte pratar finns risken att det tar sig uttryck på andra sätt, som otrohet eller svartsjuka.
Cato: Om du efter 20 år skulle känna att du vill träffa någon annan, då finns det ju en anledning. Det är klart att det skulle göra ont, men jag vill förstå varför.
För Cato och Niklas är det viktigare att möta verkligheten som den är, än att försöka kontrollera den.
Niklas: I grunden handlar det om att våga låta relationen vara levande, och att hela tiden förhålla sig till den där den faktiskt befinner sig.
Hur ser ni på det här med öppna relationer vs monogami?
Cato: Vi har pratat om det, men det har inte känt rätt för oss. Men så länge det funkar och man är glad och lycklig i relationen ska man göra det som känns bra.
Niklas: Spelreglerna måste vara hundra procent tydliga och man behöver vara bra på att kommunicera.
Hur gör ni själva för att hålla liv i passionen efter 20 år?
Cato: Jag tänker alltid på att göra mig fin, ha på mig snygga kläder och så. Vill man hålla passionen vid liv så får man anstränga sig. Jag skulle liksom aldrig gå på toa med öppen dörr.
Om ni skulle ge andra ett kärleksråd?
Cato: Var inte så säker på vad du vill ha från start. Jag hade varit i en massa förhållanden där jag sökt mig till ”bad guys” och Niklas var inte riktigt min typ, du var ju mycket lugnare. Så jag tror att man ska öppna sig för möjligheten att man inte alltid vet vad man vill ha. Och vågar du inte släppa in någon så kan du inte heller vinna någonting.
Hur löser ni konflikter?
Cato: Det är så lätt att tolka en situation på sitt sätt. Men när man pratar om det visar det sig att intentionen var en helt annan. Då behöver man kunna säga: “Okej, jag hade fel, förlåt.
Cato: Man kan vara lycklig i sin relation, men den kan ändå påverkas av andra saker: Jobb, stress… allt möjligt. Relationen blir därför en trygg punkt.
Niklas: Har man det tufft på jobbet kan en stark relation väga upp. Men om båda delarna skaver, då blir det svårt.
Cato: Ja, en stabil relation löser inte allt, men den kan göra mycket annat i livet lite enklare.
Niklas och Cato gifte sig samma år som vi fick ingå äktenskap, 2009, efter två år tillsammans.Barn har varit på tal och när Niklas närmade sig 40 blev den mer konkret, inte minst eftersom en eventuell adoption skulle kräva framförhållning. Men till slut landade de i att inte skaffa barn.
Cato: Ibland kan jag känna en saknad efter att få vara pappa. Men det vi har tillsammans väger tyngre. Vi båda har istället byggt en relation till nära vänners barn och sina gudbarn. Man får vara lite “lyxförälder” och ta del av det fina, utan hela ansvaret men också ta ansvar och vara en förebild.
Har ni något råd till par som varit tillsammans länge, men känner att det står stilla?
Niklas: För att citera en känd dragdrottning så handlar måste man börjar med kärleken till sig själv innan man kan ge kärlek till någon annan. Det är viktigt att ställa frågan om vad man behöver för att må bra i relationen – och att också vara beredd att agera på svaret. Förändring kräver handling.
De menar också att växa isär inte behöver vara ett misslyckande, utan en naturlig utveckling.
Cato: Även om en relation tar slut har den fortfarande ett värde. Tjugo år av kärlek är aldrig bortkastade.
De avslutar med att trycka på att kommunikation är A och O.
Niklas: Man måste anstränga sig för relationen. Har man haft en dålig dag på jobbet behöver man checka in med sig själv innan man tar med sig den känslan hem. Och omvänt: en dålig dag hemma ska inte gå ut över kollegorna.
Cato: Man måste också våga fråga sig själv varför man är i relationen, vad den ger och om den fortfarande är bra. Det svaret kan förändras över tid, och därför behöver frågan ställas på nytt då och då.
För det är just där en hållbar relation börjar: Förstår man sig själv så kommer svaret oftast lättare om man ska fortsätta att välja varandra.
Kortisar! Vem av er sa jag älskade dig först? Cato. Vem sköter hemmet mest? Cato Vem styr vad ni ser på tv? Niklas Vem har hetast temperament av er? Cato Vem har störst sexdrift av er? Cato Vem gråter mest? Cato Vem är mest ekonomisk? Cato
