Berätta Tolga, vem är du och hur ser ditt liv ut idag?
– Jag heter Tolga, är 49 år och bor med min man nära Lilla Torg i Malmö. Mina dagar fylls av jobbet som kundansvarig inom workforce management, träning och en ständig nyfikenhet på nya utmaningar och saker att utforska.

Han berättar att han är född i Turkiet, uppvuxen i Laxå och Örebro och, som han själv uttrycker det, ”mognade i Stockholm”. Till Malmö kom han för sex år sedan, och flytten gick fort.
– Jag spelade rugby i Stockholm Berserkers och hade precis bestämt mig för att lägga av när jag spelade min sista vänskapsmatch, då gick korsbandet av. Så 2020 började med kryckor.
Samtidigt tog relationen med dåvarande partnern slut, han köpte ett fritidshus i norrländska Hassela och förlorade jobbet när pandemin slog mot verksamheten.
– Plötsligt var jag arbetslös, singel på kryckor och med ett hus i Norrland.

Dessutom började han känna att Stockholm kändes lite för förutsägbart.
– Ja, jag behövde uppleva något annorlunda. Inte nödvändigtvis en större stad, bara något annat än Stockholm. Då ringde min chef och erbjöd mig en position i Malmö och Köpenhamn. Jag tog chansen, fick flytten betald och inom två månader bodde jag här.
Han minns särskilt en stund med sin mamma efter flytten.
– Vi tog en paus bland flyttlådorna och satte oss på balkongen med varsin gin och tonic. Då sa hon: ”Alltså, det känns inte som Sverige här.” Och hon har rätt. För oss som kommer uppifrån är Malmö väldigt europeiskt och annorlunda.
Vilka delar i ditt liv skulle du säga har varit val och vilka har varit slump?
– Valet uppstod på grund av slumpen. En vilja att uppleva något nytt när livet kändes som ett ekorrhjul.

Han beskriver fortfarande Stockholm som hemma och säger att längtan tillbaka alltid kommer att finnas där. Samtidigt är han övertygad om att det liv han byggt upp i Malmö inte hade varit möjligt någon annanstans.
– Den livsglädje och livskvalitet jag har tillsammans med min man skulle jag aldrig få där.

Hur länge har du och din pojkvän varit tillsammans och varför blev det ni?
– Vi träffades för lite mer än tre år sedan och vi hade bara en dejt. Sedan dess har vi varit ett.
I augusti förlovar de sig och planerar redan för bröllop.
– Det blir förmodligen ett irländskt bröllop inom ett år, antingen i den charmiga byn han kommer från eller i Dublin.

Vad var det som gjorde att du föll för honom?
– Vi var på rätt plats i våra liv. Han hade precis flyttat till Sverige för jobbet och jag var på en plats där jag var väldigt nöjd med livet.
Redan dagen efter första dejten bjöd Tolga med honom till brunch med systern, bio med kollegorna och en kyrkokonsert med vännerna.
– Han följde med på allt. Det hela blev så naturligt.
Och så finns det förstås andra förklaringar.
– Han är en väldigt vacker irländare, både till utseendet och till det inre.

Hur är det med karriären, är den viktig för dig?
– Ja, karriären har alltid varit viktig och är en del av min identitet. Det var en anledning till att det blev så svårt när jag blev av med jobbet.
Han berättar att arbetslösheten tvingade honom att fundera över vem han är utan sin titel.
– Man bygger upp sin identitet runt jobbet, men vad händer när titeln försvinner? Jo, ett stort hålrum uppstår, och det bästa man kan göra är att fylla det med sådant som hör till livet men utanför jobbet. Det var det som hände i Malmö.

Flytten fick honom också att upptäcka en kulturell skillnad mellan Stockholm och Malmö.
– När jag flyttade hit presenterade jag mig alltid med vad jag jobbar med och var jag bor, för så hade jag gjort i Stockholm. Men jag insåg att det inte gjorde något intryck. Här i Malmö bryr sig ingen om vad du jobbar med. Det är vem du är som person som är relevant.

Finns det nackdelar med att vara gay i ditt yrkesliv?
– Nej, verkligen inte. Jag jobbar i en bransch där bolagen är måna om goda värderingar, så för min del har det aldrig varit ett problem.

Han tycker också att Malmö lever upp till ambitionen att vara en queer stad.
– Det märks överallt. Men jag får en känsla av att man är mer diskret här än i Stockholm. Stockholmsbögarna känns tryggare och kaxigare med sin sexualitet än Malmöiterna. Det är bara mina personliga reflektioner, inga fakta.

Har du några fritidsintressen eller egenheter som dina vänner skulle säga är ”typiskt Tolga”?
– Haha, jag gick en helgkurs i standup comedy (skrattar). Det var sjukt intressant att utforska hur man skriver skämt, tajmingen och hur man strategiskt bygger upp ett skämt. Alla kan vara roliga, men alla kan inte skriva bra skämt som överraskar och landar.

En annan återkommande aktivitet är skräckfilmskvällar med ett gäng gayvänner.
– Vi kallade oss GAG, Gays of Gore, tills min man påpekade att ”Gays of Gore blir GOG och inte GAG”. Så vi fick byta namn till Gays Au Gore (skrattar).

Kan du se tillbaka på val du gjort i livet och tänka att det där borde jag gjort annorlunda?
– Det finns hur många som helst, och de dyker upp då och då, omringar mig med känslor och frustration. Men jag försöker att inte fastna i den typen av tankar.
– De minnena kan få mig att börja se ner på den jag var. Men det är destruktivt. Balansen handlar om att lära sig av dem utan att bära dem med sig. Jag gjorde det jag trodde var rätt utifrån det jag visste då.

Berätta vad som är det bästa med ert hem?
– Att vi har gästrum och bor mellan Kungsparken och Lilla Torg.
Tolga berättar att lägenheten nästan alltid är full av besökare.
– Vi får mycket gäster, allt från vänner och familj till syskonbarn. Vi vill vara ett välkomnande hem där folk trivs och slappnar av.
Ofta stannar gästerna längre än planerat.
– Ja, när folk kommer hit blir det nästan aldrig en kort helg, de stannar hela veckan.
Dessutom uppskattar han grannskapet.
– Vi har internationella grannar som inte har den där strikta icke-relationen som vi är vana vid i Sverige. Vi umgås, festar och äter middagar ihop.

Grubblar du och oroar du dig för något just nu?
– Min familj och mina vänner.
För trots att han trivs i Malmö finns det en sak som skaver.
– Malmö är så långt borta från så många jag älskar, och känslan av att vara otillräcklig och inte träffa dem tillräckligt ofta blir tyngre för varje år. Malmö är verkligen off från mina trakter.
Sedan skrattar han lite åt sig själv.
– Men det är väl priset man får betala när man följer slumpen som råkar leda till något bra.