Namn: Anna Ridell
Ålder : 45 år
Bor: På landet i Sörmland
Yrke: Trädgårdsarbetare och författare
Civilstånd: Sambo/förlovad
Definierar mig som: En del av det asexuella spektrat.
Anna, vem är du?
– Jag är en vit, medelålders kvinna som vuxit upp på en liten ort. Jag har nästan alltid en ljudbok på gång, oftast en queer kärleksroman. Jag gillar också historia, lättskötta trädgårdsväxter, överlever de hos oss är de lättskötta, och kampen för mänskliga rättigheter. Den sport som fascinerar mig mest är konståkning, tempot, styrkan, kroppskontrollen och hur vackert det är
Hur definierar du dig?
– Jag definierar mig som en del av det asexuella spektrat. Jag vet vilken etikett som passar mig bäst, men oftast räcker det att använda paraplybegreppet asexuell. Det blir ofta en bra samtalsöppnare.
När insåg du att du var A?
– Det var faktiskt bara för några år sedan. Genom queera kärleksromaner och tv-serier kände jag igen min egen upplevelse av attraktion och fick ord för den. Sedan läste jag mer och upptäckte att jag inte var ensam. Känslan har alltid funnits där, men begreppet och förståelsen kom senare. Jag önskar att asexuella syntes mer i både fiktion och intervjuer, eftersom det finns en stor variation inom det asexuella spektrat.
Har du pendlat mellan bokstäverna eller alltid känt att du är A?
– Nej, eftersom jag först nyligen insåg att jag tillhör HBTQIA. När jag växte upp var akronymen kortare och jag kände mig inte hemma i HBTQ, även om jag alltid känt mig lite annorlunda. Jag har alltid dragits till män, men också ifrågasatt normer kring kärlek och relationer. Idag använder jag ibland också ordet queer, beroende på sammanhang.
– Jag minns att jag redan på gymnasiet fascinerades av att kärlek kan upplevas på olika sätt. Senare reagerade jag också på hur både hetero- och homosexuella relationer ofta tas för givna, medan det asexuella perspektivet saknas. Tänk om en del människor helt enkelt lever fulla liv utan att sexuell attraktion är en viktig drivkraft?
Vilka fördomar möter du som A-person idag?
– Okunskapen om asexualitet är stor. Många tror att asexuella aldrig känner sexuell attraktion, har noll sexlust eller aldrig vill ha sex. Men asexualitet är ett spektrum och människor upplever det väldigt olika.
Jag ser också strukturella problem. Asexuella kan utsättas för omvändelseförsök, men nämns inte alltid i de styrdokument som ska skydda sexuella minoriteter.
Utåt uppfattas jag nog som en privilegierad, heterosexuell kvinna med sambo, barn och villa. Men jag vet att jag är queer och en del av det asexuella spektrat. Därför finns också en risk att andra inom communityt inte ser mig som en del av HBTQIA.
Brukar du delta i Pride och gå i Prideparaden?
– Jag har varit med på mindre Pridearrangemang, som drag king-workshops och seminarier, men mest deltar jag digitalt. Jag lyfter HBTQIA-frågor i sociala medier och genom de böcker, filmer och tv-serier jag väljer. Och jag pratar gärna om det jag läser – tills omgivningen nästan får skavsår i öronen.
HBTQIA – har du koll på de andra bokstäverna?
– Ja, men jag försöker vara ödmjuk och vet att jag har mycket kvar att lära. Till exempel tycker jag att teorin om ”split attraction model” är väldigt intressant. För mig handlar HBTQIA om människor som bryter mot normen och därför riskerar att möta fördomar och diskriminering.
Vilken av de andra bokstäverna vet du minst om?
– Intersex är nog det jag kan minst om. Där vill jag gärna lära mig mer.
